Här trodde jag att du skulle prata om svart-vita marsvin (svar: ja, det är mycket svart-vitt hemma hos mig nuförtiden). Skämt och sido, du är bra Malin!

Haha ja det kunde ju handlat om svartvita marsvin, men det beskriver nog du bättre än mig ;)

Lite svårt att få till en diskution när det du skriver är så klokt att ingen kan protestera.😉Väl skrivet. Håller med.

Ser nu att jag skrivit att uppfödare lär sig något nytt om avel varje dag, det var ju att ta i ;) Jag tänkte skriva varje år faktiskt :P 

#3 Oavsett om det går att diskutera eller inte är det bra att ha det i en tråd tänker jag :) För nu kommer denna diskussionen i nästan varje tråd som startas om avel. Och visst går det nog att diskutera, vi människor är jättebra på att skapa regler för andra som de ska hålla sig till :P

Malin jättebra skrivet :-)

Underbart!👍

Att de som funderar på att börja avla ska våga fråga är superviktigt. Eventuella pekpinnar kan täppa till munnen på de som undrar. Jag har tänkt att en del "paniktrådar" som skrivs när en förlossning redan är på gång kan ha den bakgrunden.

Det finns ändå ett fåtal trådar, där modiga medlemmar berättar om hur fel det blev, när de avlade utan att vara tillräckligt insatta. Men det var i början av deras marsvinsuppfödning. Minst två av dessa trådskrivare är idag erfarna uppfödare, som ofta delar med sig och är ett stöd åt nya.

Jättebra skrivet!

Jätte bra skrivet! Jag tycker de flesta säger emot sig själva. De driver själva uppfödning med råder andra till att absolut inte göra det eftersom det finns för många marsvin som redan söker nya hem.. De bidrar ju själva till det genom att bedriva en uppfödning. Och om man går in på tex humlansmarsvin.se och vi läsa fakta om avel och då klickar sig in på fliken "avel" så är det första som kommer upp "funderar på att börja avla? GÖR DET INTE" och sedan massor utav anledningar varför man inte ska..

#8 De flesta uppfödare tycker jag dock verkar positiva till fler nya uppfödare :) De som oftast avråder är inte uppfödare utan marsvinsentusiaster på annat sätt. Nu menar jag inte att alla med knapphändig information och en hona ska ta en kull, men att vi borde bistå med informationen. 

Det finns ju som sagt tillfällen då man bör avråda, men har man kunskapen, viljan att lära sig mer, införstådd med vad som kan hända, har platsen och pengar vid komplikationer så borde man uppmuntra istället för att avråda. 

Men det viktigaste är ju att veta att det inte är en dans på rosor med avel. Kollar man på uppfödares hemsidor ser man att alla kullar blir inte som man trodde. Det är viktigt att veta.

Precis som redan nämts är de flesta marsvin som inte får en bra start i livet djur från djuraffärer som kommer från grossistproducenter. Fortfarande är det en väldigt liten del av Sveriges marsvin som är födda i familjer eller hos mindre uppfödare SMFanslutna eller andra. Generellt skulle jag vilja påstå att de marsvin som föds hos storproducenterna har en sämre uppväxt än de som föds där aveln sker i liten skala. Ja även en SMFuppfödare med 50-100 (de är få SMFuppfödare i den storleken de flesta/medeltal skulle jag gissa har runt 20 marsvin totalt) marsvin är liten skala i jämförelse med storproducenternas flockar.

Grossistuppfödarna dominerar totalt marknaden och eftersom vi vet att så otroligt många marsvin som säljs på djuraffärer är i dåligt skick med Ohyra mm kan vi tyvärr utgå ifrån att de djuren inte fått en bra start. Djuraffärer är heller inte så duktiga som uppfödare på att skicka med vettiga skötselråd vid försäljning och de har ingen uppföljning. Det samt att marsvin uppfödda i stordrift inte är hanteade och därför skygga gör att dessa djuraffärsmarsvin ofta inte motsvarar förväntningarna och hamnar på Blocket eller ännu värre blir sittande i sin bur i ett hörn i åratal mer eller mindre bortglömd.

Man bör inte köpa marsvin i butiker aldrig någonsin inte under några omständigheter anser jag för då stödjer man grossistuppfödningarna. Men det är klart att alla som vill ha marsvin ska få ha det, de är ju underbara djur. Därför är det så viktigt att det finns alternativ med privata uppfödare som hanterar sina ungar så de är tama när de flyttar och får med sig support och bruksanvisning. Om det är SMFuppfödare eller inte spelar inte så stor roll bara de har en god djurhållning och så pass bra kunnskap om marsvin att de KAN göra detta på ett bra sätt. Fast i egenskap av reggad SMFuppfödare kan jag säga att fördelarna med att ha en bra organisation och nätverk i ryggen är ovärderligt även som köpare kan det vara tryggt att köpa djur från en SMFuppfödare. Äh det jag ville säga med detta är att det b ehövs duktiga marsvinsvänliga uppfödare för att kunna konkurrera ut grossisterna.

Jag uppmanar inte alla att sätta igång och tokavla det är mycket att tänka på. Man bör ha marsvinsvana helst flerårig, man ska veta vad som kan gå galet och vilka varianter man inte ska avla på, man ska inte tro att man kan tjäna pengar på det, friska trevliga djur är ett måste, man ska inte börja för fort utan ta det lugnt och framför allt ska dt finnas en plan för det hela den  får man välja sjäv men man ska veta att alla un gar man föder upp, har en brfa framtid och att man som uppfödare är ansvarig för att de får det.

Marsvinsavel är absolut inte lätt riskerna för att både ungar och mamman dör är enormt stora större än när det gäller alla andra vanliga husdjur. Jag tror inte folk i allmänhet vet detta. Det känns nog så lätt med marsvinsavel eftersom ungarna ploppar ut så stora och klara… så är det just det som gör det så farligt. Är man inte påläst är det så lätt att frestas att ta en kull. Jag tror folk tror att det är plättlätt med marsvinsavel de behöver information om att så inte är fallet inte skäll för det leder ingenstans. Dessa personer börjar söka fakta ofta är honan redan parad när de dyker upp på MiF. De trodde att det var lätt men inser att de behöver hjälp och söker hjälpen. Jag tycker de ska FÅ HJÄLP när de frågar här inte överlägsna pekpinnar. Det spelar ingen roll om de är naiva och okunniga de OCH DERAS MARSVIN har rätt att få hjälp och det är vi MiFare som ska ge den hjälpen.

#8 Jag tror inte uppfödare är de som bruka avråda från uppfödning utom när det finns speciella skäl för att just den kombon är olämplig mm. humlansmarsvin.se är inte en sida gjord av en uppfödare utan av en person som är emot all avel, det finns mycket bra fakta där men också en hel del kategoriska pekpinnar och åsikter som gör att jag aldrig vill rekomendera folk att läsa där. Det finns bättre och men neutrala sidor för de som vill ha marsvinsfakta artiklarna här på MIF är mycket bättre i så fall.

Har en liten fundering. Jag är ju nybörjare på marsvin och 3 barnsmamma. OM mina barn hade velat ha marsvin eller andra smådjur när dom var mindre hade jag troligtvis gått till en djuraffär. Tyck gärna att jag är korkad men jag hade inte vetat hur jag skulle få tag på smådjur annars…

Jobbar SMF på något vis för att, jag vet inte hur jag ska formulera mig…men utbilda allmänheten i var o hur man bör göra om man vill köpa smådjur?

#11 Det är inte alls korkat, det är inte så många som vet om uppfödare, hur man hittar dem eller varför det är bättre. Min styvmamma t. ex trodde djuraffären var bättre än uppfödare. 

SMF jobbar så gott de kan för att undervisa. Problemet är ju att allt handlar om ideellt arbete. Det krävs alltså "någon" som planerar och gör saker. Medlemsantalet har dessutom om jag inte missminner mig minskat, vilket gör att det finns färre engagerade som kan planera och göra saker. Så ja, SMF arbetar för att utbilda, så gott det går.

Myntet har alltid två sidor. Jag tror inte man kan säga generellt vilka som avråder från avel. Det jag är övertygad om är att de erfarna uppfödare som avråder vet väldigt väl vad dräktigheter och förlossningar handlar om. De känner till såväl de ljusa som de mörka sidorna med avel.

Jag har läst så många trådar här på MiF om tragiska förluster, av såväl honor som ungar, att jag redan vet att jag själv aldrig skulle vilja avla. Jag skulle helt enkelt inte klara av det rent känslomässigt.

För de som verkligen vill försöka, som kan förbereda sig och vill satsa tid och pengar, tycker jag att ett av råden är det allra bästa:

Skaffa en mentor; En erfaren uppfödare som kan dela med sig av sina kunskaper och ge råd i början. Det blir bättre för såväl nybörjaruppfödaren som för marsvinen, tänker jag.

Kanske kan någon som planerar att börja avla rent av få komma och se en förlossning hos någon erfaren? Förutsatt att det går att ordna praktiskt förstås. Det vore en väldigt konkret förberedelse innan man sätter igång själv.

#11 Har du några bra förslag på HUR man kan göra det? Förutom det som Malin säger här ovan, så tror jag också att det är lite svårt att veta vad mer man egentligen kan göra för att nå ut till folk.

#13 En förlossning är nog svårt att få se. De föder ofta när man inte är där och om man har turen att vara hemma så är det normalt över på en kvart eller halvtimma.

Däremot tror jag också att det är bra att ha någon att vända sig till personligen.

Jag fick lite ångest när jag postat mitt inlägg ovan för jag kände att det var nog OT. Jag ska fundera idipidi  #11. Kräver lite funderande…Jag återkommer…

#16 Helt OT är det ju inte, men om du kommer på något kan du ju skapa en egen tråd där man bara diskuterar om det :) För det är ju ett viktigt ämne och risken finns ju att informationen drunknar i allt annat i den här tråden :D

 #15 Tänkte inte riktigt färdigt innan jag skrev. Vet ju att det går fort, även om jag inte hade förstått hur fort. Mitt förslag blir ju i princip omöjligt om man inte bor grannar.

Finns det någon bra film med marsvinsförlossning som kan användas i upplysningssyfte? Då menar jag i första hand för att intresserade ska få ett hum om hur det kan vara. Inbillar mig inte att man lär sig bara genom att se en film.

Finns marsvins förlossningar på film på You Tube. Om dom är "normala" har jag inte kunskap att avgöra.

Fast att sporra små barn som har fått ryck om avel för att ungar är söta är väl ändå inte så bra. För det första så har vi ingen aning om föräldrarna ens vet om barnets planer. Och barn har oftast inte samma planering som äldre och kanske är lite blind för faktan- vad gör man sen med ungarna som börjar bli stora. För det andra så vet jag att många barn har det som en dröm och lever i drömmen som om det vore verklighet. Fast i verkligheten så har föräldrarna prompt sagt nej till fler marsvin över huvud taget. 
Så länge man står med fötterna på jorden och vet vad man ger sig in på är det väl inget fel på att avla. Även om jag personligen tycker att argumentet "bra temperament" är en svag avelsanledning (alla har vi väl marsvin med underbara temperament, avla på dåligt temperament är ju det sämsta man kan göra).

#20 Att yngre barn (formellt sett är man ju barn ända till 18) inte ska para marsvin (vill inte ens använda ordet avel i sammanhanget) utan att en insatt vuxen tar det fulla ansvaret tycker jag är självklart.

Beroende på ålder, personlig mognad och erfarenhet är det väl olika hur pass kapabla barn/ungdomar är att förutse hur ett avelsförsök skulle kunna avlöpa. Det verkar vara väldigt mycket att tänka på och dessutom har de som berättat om avel här i regel en långsiktig planering.

Med ovanstående inte sagt att en tonåring med stor erfarenhet inte skulle kunna klara av att avla. Säkerligen skulle en sådan person klara det bra mycket bättre än en vuxen som "får ett ryck". All heder åt våra ungdomar som tar väl hand om sina marsvin med en mycket seriös inställning.

Och all heder åt er och andra som jobbar för en tolerant och diskussionsvänlig stämning på djurforumen - inte minst när det handlar om avel.

Som allmänt djurintresserad läser jag runt mycket härinne och förvånas ofta över den hätska och besserwissriga tonen i vissa inlägg. Tycker det är så trist då det bara riskerar att skrämma bort folk som ställer uppriktigt menade frågor om sina djur.

Nu vet jag absolut inte ett skvader om marsvinsavel, men på er verkar det ju som att det är rent livsfarligt att avla på marsvin?

Jag jämför bara med det jag vet om o det är väl kanske mer katt/hund/kanin avel, och självklart kan komplikationer inträffa, men ni får det ju att låta som att det händer i stort sett jämt, att chansen att få en kull marsvinsungar som överlever o att mamman överlever är minimal?

Ni kanske vill väl med alla era förmaningar men man behöver ju inte "måla fan på väggen" så att säga.

Visst finns risken men ni får det ju verkligen att låta som att marsvinsavel är rent ut sagt livsfarligt för djuren, om det nu är så farligt, varför avlar ni själva? Hur kan marsvin i vilt tillstånd överleva?

#22 jag kan bara hålla med. En del folk på forum på nätet har i alla tider så länge internet funnits trott att de vet bäst och hyser tyvärr inga medel för att framföra att "deras åsikt är mest rätt".

Skittråkigt för jag tror att många som inte har varit uppfödare i 10 år blir bortskrämda och tänker snarare "de där marsvins/kanin folket verkar ju inte kloka, bäst man undviker dom".

Till er "besserwissrar" där ute som tror att ni är guds utsända medlare på jorden; när ni klampar in här på ett forum o talar om för andra hur de ska leva sina liv o sköta sina affärer, så är det enda resultatet ni kommer få är att folk antingen ignorerar er och tror att ni inte är riktigt klok, eller att ni skrämmer bort seriöst intresserade människor som i längden kommer tro och tycka illa om er förening eftersom de kommer koppla ihop dig och marsvinsavel i allmänhet med varann.

Så funkar alla människor.

Det är allmänt känt för alla som någon gång intresserat sig för psykologi eller bara "common sense" att vill man få folk att lyssna på en, måste man ha något vettigt att säga.
Skäller du eller är otrevlig så är chansen att någon lyssnar på dig minimal.

Kanske något för en del här inne att tänka på.

Vad jag förstår uppstår det komplikationer i ungefär 25% av alla marsvinsdräktigheter. Det finns många sätt att förebygga och åtgärda, framförallt behöver man erfarenhet av hur marsvin beter sig och fungerar. Gör man ordentliga förberedelser exempelvis genom att välja friska och sunda blivande föräldrar som inte är för unga eller för gamla, för tjocka eller för tunna är det ett sätt att förebygga.

Sen behöver man förmåga att kunna läsa av beteendeförändringar, även i smått för att snabbt kunna sätta in stödåtgärder och förhindra att det utvecklas till en kritisk situation. Erfarenhet av beteende kan man bara få med tiden, och genom att umgås med och studera sina marsvin innan de är dräktiga. Att ha bra kontakt med en eller flera uppfödare att resonera med är ett annat sätt att förebygga.

MiF är ett bra form, men ibland är det nog svårt att veta vilka råd man skall lyssna på, och vilka som har tillräcklig kunskap att svara. Många blir känslomässigt berörda och det färgar svaren.

Jag tror det är därför det blir så polariserat. Det är lätt att uppröras över när ganska nyblivna ägare utan särskilt långvarig erfarenhet vill sätta marsvinsbebiar till världen. Samtidigt måste blivande uppfödare få erfarenhet på något sätt.

Man behöver inte avråda eller avskräcka de som tänker ta en kull, men riskerna kan inte ignoreras.

Nej det är inte omöjligt att avla, men då marsvin är dräktiga i 10 veckor (det är längre tid än både hund och katt) samt föder helt färdiga ungar så ökar riskerna för komplikationer. Många komplikationer kan undvikas med t. ex rätt mat, bursällskap och kunskap. Därför är det viktigt att man läser på, precis som katt eller hund-avel. 

Men jag har bott på landet och mina föräldrar missade oftast att hinna sterilisera katthonorna innan de blev dräktiga. Vi har alltså haft ett ex antal kullar med kattungar. Helt oplanerade, och inte med de bästa förutsättningarna. vi förlorade en enda kull och det pågrund av inavel. Riktigt lika lätt är det inte med marsvin (och som jag fattat det inte alltid med katt heller). 

Marsvin är också svåra att rädda. Ett kjejsarsnitt t. ex vet jag inte om jag skulle utsätta en marsvinshona för. Där har en katt eller hund bättre chans att överleva. 

Det går liksom inte att jämföra med andra djur. Anledningen till att man säger "vill du riskera din hona" är oftast till de som köpt honor till sällskap och sen vill ta en kull "för att de är så underbara". Det finns då en risk att honan stryker med. Det finns det för "avelshonor" med, men jag skiljer på dessa hemma. Jag älskar alla mina marsvin, men avelshonorna är införskaffade med vetskapen om att jag ska ta kull på dem. Man försöker på något sätt distansiera sig.

Men om man ska bli uppfödare så måste man ju få ta kullar utan att ha erfarenhet av kullar sen tidigare.

Annars blir ju lätt situationen litegrann likadan som ute på arbetsmarknaden idag, du ska vara ung och pigg o fräsh, helst 25 men gärna ha 40 års erfarenhet av arbetet.

Det går liksom inte ihop, för att bli erfaren måste man någon gång börja. Och sanningen är att man kan inte vara erfaren på sin första, andra, eller till o med kanske rent av 5e kull.

Man kan inte kräva att folk ska vara erfarna när de aldrig någonsin avlat förut, däremot kan man kanske "kräva" eller iallafall tycka, att folk ska läsa på lite grann om sina djur innan.

Men det måste man ju förutsätta att folk gör, man kan inte bara sitta här och döma ut alla som aldrig någonsin tagit en kull förut som idioter och okunniga "noobs" som inget begriper bara för att de är just det, nybörjare. Att använda sig av detta forum tycker jag är bättre många gånger när jag vill ha svar på frågor än att gå in på google, eftersom här får man svar från riktiga människor och dessutom svar från olika situationer, inte bara ett standardiserat svar på wikipedia.

Men risken är, när en person som precis tänkt starta upp en avel och frågar om saker o ting här, tröttnar rätt omgående på vissas beteenden, lämnar sidan och tänker att marsvinsfolk i allmänhet är dumma i huvet.

Ni som avlar o föder upp marsvin måste ju ha i åtanke att NI är ansiktet utåt världen för marsvinsavel, det är NI som representerar marsvinsaveln i Sverige, det är er som personer kommer att använda som bedömningsmall när de sen gör en generaliserande bild av marsvinsuppfödare.

Se till att göra ett gott intryck, istället för att framstå som besserwissrar :)

#27 Jag håller med, till viss del! Självklart kan man inte bara "få" erfarenhet. Men, man kan låna av andras erfarenheter. Som jag och andra tipsat om, ha en eller helst flera uppfödare som man kan vända sig till med frågor. 

Mitt inlägg (TS) är ju en uppmaning om att inte alltid gå hårt åt de som är intresserade. Men samtidigt kan man inte vara överdrivet positiv heller. Jag tycker t. ex inte att man ska avla på djur från djuraffären utan stam. För vi har problem med satinet och man vet inte om ett djur är bärare. 

Jag uppmuntrar till genomtänkt avel av personer som vill bedriva en seriös hobbyavel. För att tjäna pengar på det går inte utan att det går ut över marsvinen. Jag tycker också att minderåriga kan bedriva avel, ett exempel på det är Abico som inte var 18 år när hon började. Jag ser henne som en seriös uppfödare. Det hon hade som var viktigt var kunskap samt föräldrar som stöttade henne. Det finns andra också. 

Men det finns minderåriga som inte har föräldrar som stöttar som inte ska avla. Jag håller inte med om de stenhårda "regler" som vissa verkar ha. Jag säger inte att man måste haft marsvin i 10 år, vara minst 30 år osv för att man ska avla. Men man måste inse sin begränsning. Du är ALDRIG fullärd. Till och med uppfödare som hållit på i tio år kan behöva fråga uppfödarkollegor om råd. 

Och ska man avla så ska man göra det "rätt". Vara noga med avelsdjuren för att inte riskera lidande, se till att honan är i bra kondition osv. Och jag är ingen erfaren uppfödare. Jag har haft två kullar. Den ena kullen var perfekt. Den andra kullen föddes för tidigt och alla tre dog. Jag visste att detta var en risk, jag visste också att jag riskerade att honan kunde dö (nu mår hon bra som tur är). Men om man "bara" vill ha söta marsvinsungar kanske man inte är inställd på riskerna och det kan bli riktigt jobbigt :(

#27 Fast de som dömer ut folk som ideoter och okunniga noobs på den här sajten för det förkommer är INTE uppfödarna utan de personerna är oftast lika okunniga som de som döms ut.😉Det är lite av internets problem som tagits upp tiigare i tråden man vet inte vad de som skriver kan om ämnet. Det finns erfarna uppfödare på denna sajt och jag lovar vi brukar inte ha den hållningen. Däremot anser jag som många andra erfarna uppfödare se #25 att man bör ha rätt god erfarenhet av marsvin innan man börjar avla. Marsvin är rätt krångliga djur när det gäller hälsa och framför allt när det gäller avel och man måste ha erfarenhet av marsvin för att ge djuren de bästa förutsättningarna. Självklart måste någon kull vara den första men det är ju bra om man haft marsvin ett tag innan man rusar iväg och börjar avla. Tro mig jag tycker att folk ska få föda upp kullar i hemmiljö jag vill faktiskt att det ska bli fler uppfödare men det måste göras med omtanke och marsvinen får aldrig komma i kläm.

Återigen hör man av sig på MiF för att få hjälp med sina djur ska man få hjälp inte skäll oavsett om det gäller avel eller något annat. Alla är välkomna och ingen fråga är oviktig.

Lite OT, många avlar ju på satinmarsvin, är det en farlig gen? Eller hur funkar det?

Är det något man INTE bör avla sig mot alltså?

#30 Jag hoppas verkligen att ingen alls avlar på satinmarsvin. Sök på satinsjukan eller OD på MiF så förstår du varför. Satinsjukan är en av de mest hemska medfödda sjukdomar ett marsvin kan ha. Och att medvetet få fram flera är grymt.

#30 Inga i Sverige som jag vet om avlar satin. Satinmarsvin drabbas av satinsjuka, jag är extremt dålig på att berätta om just satin då jag kom in i "marsvinsvärlden" när det redan var känt att satinerna inte mådde bra. Jag rekommederar Lyans hemsida istället :) I andra länder avlar de fortfarande satin dock. Det är som jag förstått det också bara hos marsvin som satin är dåligt, inte hos andra smådjur.

#30 Nej numera avlar inga SMFanslutna uppfödare på satinmarsvin. Varianten går inte längre att registra eller ställa ut i SMF. Det finns en sjukdom som är kopplad till satinet som ger urholkar skelettet och den är mycket smärtsam. Så nej det är inget man bör avla på. Satinet är dock en recesivgen så fortfarande kan det dyka upp satinmarsvin i linjer där man trott att det varit borta. Hos grossistuppfödda marsvin har det aldrig varit speciellt vanligt troligen därför att satiner är så mycket känsligare än andra marsvin att de helt enkelt inte överlevt den hårda miljön i marsvinsfabrikerna. De flesta satiner har alltså varit rasdjur men nu minskar de snabbt i Sverige efter restriktionerna.

Satiner hos andra djurslag som kaniner och möss mm. verkar inte ha samma problem som marsvin.

Jaha, vad intressant! Detta om satin hade jag inte en aning om, men tänk man lär sig nåt nytt varje dag :)

Tack för svar!