Jag har 3 hanpar, inga bråkar.
Kan vara småtjaffs ibland men är naturligt.

Går lika bra att ha två hanar som två honor.
De kan småbråka vid "slyngelålder", innan 1 års ålder för att göra upp rang, mycket hormoner och så i kroppen med, men ingen fara med det 🙂

Okej, tack så mycket! :)

De flesta bråkar inte alls eller bara under en kort tid då hormonerna flödar och rangen ska göras upp. Det finns några saker som triggar bråk men undviker man det så går det i princip alltid utmärkt att ha två hanar tillsammans. Att tänka på:

1. Att inte dela på dem när de småtjafsar utan låta dem göra upp på egenhand. Om man delar och sätter ihop dem upprepade gånger så förstör man försvårar för dem att reda upp rangen. Småbråk med mindre sår är inte en anledning att dela ett hanepar det kan vara vägen de behöver för att så småningom bli bästisar. Man delar dem bara om det är försent och de slåss på blodigt allvar och skadar varandra men då går det aldrig att sätta ihop dem igen.

2. Ge dem stor yta och varsitt hus.

3. Om man vill vara riktigt säker låt dem inte träffa andra marsvin varken honor eller hanar.

4. Ha bara två hanar tillsammans inte fler.

Följer du de här små reglerna ska det nycket till för att de ska börja bråka. Två hanar blir ofta mycker goda vänner och marsvinshanar blir ofta väldigt mysiga. Tror inte du kmmer att ångra dig om du köper dem.🙂

Tack, det hjälpte jätte mycket! Ska följa det! :)

Jag skulle vilja flika in och säga att jag upplever en del människor lite (onödigt) oroliga över hur marsvinen beter sig mot varandra. Nu är ju denna fråga som TS ställer inte konstig alls (det finns inga konstiga frågor), men jag uppfattar rätt ofta att det finns en oro över hur marsvinen kommunicerar med varandra. Visst att man eftersträver en harmonisk stämning i ett par eller en flock, men marsvinen kommer allt som oftast behöva förhålla sig till varandra så som flockdjur gör - i en hierarkisk ordning. Detta innebär ju att marsvinen kommer påminna varandra om vem som bestämmer genom att "dansa", kurra, tjuvnypa och jaga varandra från matskålen. Det är ju deras sätt att prata med varandra.

Så sådant får man ju vara beredd på, och det är ett fullt naturligt beteende. Men jag håller med #3, jag tror det kommer gå jättebra :)

sen vill jag inflika att jag tycker det är en ganska stor skillnad på att bråka och tjafsa. Mina hanar bråkar aldrig, men de kan tjafsa till och från. Det kan se ut som bråk och ibland låta hemskt,men som andra redan nämnt-de måste de få göra så att rangen sätts.

Sen är det olika från individ till individ också. Jag har bland annat ett hanpar som aldrig tjafsar-om någonting. De bara är och accepterar varandra.

Jag har ganska stor erfarenhet av att hålla marsvin i flock (på stora ytor) och måste bara säga att i mina mest harmoniska flockar fanns inte någon strukturerad rangordning. Jag tror att bråk och tjafs oftare än vad som kanske egentligen är sant hänvisas till rangordningsuppgörelse. I själva verket tror jag inte att så är fallet. Hade varit intressant med mer och fler studier i ämnet. :)

Vill dock inflika att småtjafs kan leda till tjafs som sedan blir ohållbart. Jag hade 2 hanar tillsammans, det fungerade jättebra och de var mycket harmoniska i ungefär 1 år. Sedan började den äldre bestiga och jaga den yngre till och från under en period, vilket jag inte brydde mig om. Senare blev det allt mer att han jagade och den yngre kunde bli injagad i ett hus och blev biten därinne så han skrek :( Tänkte att det skulle gå över, men till slut började det kännas som mobbing, den äldre jagade och den yngre blev allt mer orolig av sig. När de hade bott tillsammans i typ 3 år märkte jag att den yngre började få tunnare päls, trodde den äldre bitit honom, pälsen kom inte tillbaka och han hade småsår, även på magen hade han kala fläckar och han blev allt mer ruggig och satt ofta stilla i ett hörn, han blev också allt mer blyg och fick inte vara där han ville utan blev ständigt jagad hit och dit. Till slut tog jag beslutet att sära på dem och ge dem varsin bur. Efter bara några veckor växte den yngres päls ut igen och han blev alltmer framåt. Nu skuttar han runt i buren som aldrig förr, popcornar och småpratar, han verkar faktiskt riktigt glad. Även den äldre är mer harmonisk och verkar inte lika stressad nu när han inte måste vakta hela tiden, även han får sina ryck och skuttar runt ibland, vilket han inte gjorde tidigare. Min poäng med detta inlägg är att "småtjafs" inte alltid är det bästa för marsvinen, det kan gå så långt att de blir stressade och olyckliga trots att de inte slåss, sedan kan de även vara lyckliga som ensamma (vilket jag inte trodde innan).