26/11 2007 – 11/3-2013 

På förmiddagen den 11 mars så fick vår älskade Kanel somna in på grund av svåra tandproblem som inte gick att bota.

Tårarna är många, smärtan stor och saknaden enorm.

Det var min mamma och pappas marsvin som dom fick av mig och min syster på julafton 2007. Kanel var ett marsvin som alltid gjorde en glad, vilket humör man än var på så blev man genom att bara se på henne glad. Kanel var livligast i buren och väldigt tam när man hade henne uppe och självklart så var hon bedårande söt också. Kanel var den som alltid tog med burkompisarna på nya upptäcksfärder, både utomhus (under somrarna ) och inomhus. Kanel kunde man inte undgå att hälsa på när man kom in i rummet, hon sträckte alltid fram nosen och nosade eller så kom hon fram och tittade på en med sina stora, vackra ögon. Kanel var väldigt social och ville alltid vara med, hon blev som min lilla syster. <3

Jag kan inte förstå att Kanel är borta, hon har hjälpt mig massor under åren, när jag behövt tröst och stöd så har hon alltid funnits där för mig. Om mitt hjärta var ett pussel så har just en av dom viktigaste delarna försvunnit, det är så tomt utan Kanel. Hela familjen saknar henne så himla mycket. Ord kan inte beskriva hur saknad Kanel är och hur ont det gör nu när hon är borta.

Jag hoppas att du väntar på mig Kanel så att vi en dag kan återförenas…

Älskade Kanel, vila i frid. <3