Det är många som ibland dömer personer som omplacerar sina marsvin. Man måste ha ett bra skäl och man ska definitivt inte skylla på allergi för då har man ju bara tröttnat. Men det är inte riktigt så enkelt hela tiden. 

Jag hade för några år sedan två katter. Jag var väl medveten om att katter lever länge och jag ville ta hand om dem hela deras liv. Först skaffade jag den ena, Turbo. Han hade aldrig varit ute. Hans mamma hade rymt, blivit dräktig och kommit hem igen. Så med detta trodde jag han skulle passa utmärkt som innekatt, för hur kan man sakna något man aldrig upplevt. Efter ett år bestämde jag mig att han behövde en kompis. Sagt och gjort, han fick en kompis, Diesel. 

Allt gick bra i tre år. Sen flyttade jag ifrån min dåvarande sambo till en annan lägenhet. Balkongen var nästan i markhöjd och Turbo ville hemskt gärna ut. Diesel brydde sig inte, han ville mest få frisk luft på balkongen. Turbo rymmer ett par gånger, men mer än så är det inte (Anledningen till att han rymmer är att min då treåriga son öppnar balkongdörren utan lov). 

Sen blir Diesel sjuk och jag tvingas avliva honom. Turbo blir väldigt ledsen och vill mer och mer ut. Jag kan inte släppa ut honom, det vore taskigt. Jag har trafik runt omkring och ungarna härikring är inte kända för att visa empati mot djur. Jag tycker heller inte man ska ha katter lösa vid lägenhetshus där de kan göra sina behov i sandlådor osv. Jag vet att det bästa vore att skaffa en ny kompis till Turbo, men jag kan inte hitta orken till att engagera mig i en ny katt. Turbo och Diesel var de första djuren som jag skaffade efter jag flyttat hemmifrån, så de var speciella minst sagt. Jag blir av andra anledningar sjukskriven och ska spendera en vecka hos min mamma i hennes sommarstuga. Turbo får självklart följa med, mest för ett test. För att se om min mamma kan ta över honom. Det viktigaste är att han kommer överens med hennes katt. En vecka senare kan vi förstå att det fungerar fint och de får behålla Turbo. 

Det gjorde ont i mig att behöva ge bort honom även om jag får träffa honom flera gånger om året. Men det var det bästa för honom. Han gillar inte barn och han vill ha möjlighet att gå ut. Det fanns ingen bättre lösning. Det är snart två år sedan nu och man ser hur han är friskare. Han mådde psykiskt dåligt av att bo här, att kunna se gräsmattorna utanför men inte kunna gå ut. 

Min omplacering av Turbo skulle kunna förklaras med personliga skäl. För att jag inte orkade med att köpa en till katt. Jag kan nog dömas av många för det. Men i slutändan vann alla på det. Mest Turbo. 

Jag skriver detta för att det går att jämföra med marsvin. Döm inte personer för att de omplacerar marsvinen för tidigt eller av konstiga skäl. Om man nu är nyfiken, skriv inte direkt i tråden och fråga efter anledning utan skicka ett PM.