Ensammarsvin upplevs ofta som mycket socialare men det är en falsk upplevelse. Marsvin är ju precis som vi flockdjur, och är de ensamma tvingas de ty sig till oss på ett sätt de skulle tytt sig till sin artfrände. Att han upplevdes som mer social och kontaktsökande innan beror med största sannolikhet inte att han var lyckligare, utan att han kände sig ensammare. Nu har han en kompanjon som känns mer naturlig för honom, och då behöver han inte skrika efter er uppmärksamhet på samma sätt. :)

Tack. Jo, att han skrek efter uppmärksamhet vet jag. Han var rejält uttråkad och blev då jätteglad när han fick komma ut och leka katt om kvällarna. Så då är han med andra ord ganska nöjd med livet nu!? Det var så mysigt med allt prat förut och undrar om det kommer tillbaka (?) eller om ingen av dem känner behovet av att prata längre..

Inget skrik efter grönsaker eller godis heller… Jag har aldrig haft så här tysta marsvin. Men så länge de mår bra, så är jag glad!