Du kan inte få boendestöd?

Har du någon vänn som kanske kan ta hand om dina marsvin under en period? Då har du möjlighet att få träffa dem utan att du har ansvaret för skötsel och hälsa. Det låter som om du har bra kontakt inom psykiatrin och jag hoppas att du kommer att må bättre på sikt. Lycka till.

Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Dock har jag många marsvin och ibland känns de som en belastning men många gånger som en tröst.

Jag hade en gång tankar om att göra slut på allt när jag var ute och körde bil men ville inte att marsvinen som var med i bilen skule skadas eller dö och det var ju bra för egentligen så kan livet kännas hopplöst men om man avslutar det så är garanterat allt hopp ute.

Vad gäller boendestöd som #1 skriver så har jag det men de ska inte hjälpa till med marsvinen. Dock kan man få mycket hjälp av dem så man kanske orkar med marsvinen lättare.

Du måste göra som du känner är bäst för dig, kanske kan uppfödaren ta tillbaka marsvinen för omplacering så du slipper det jobbet, jag har precis tagit tillbaka ett par omplaceringskillar här.

#3 De kan mycket väl hjälpa till med djur, tillsammans med personen. Vad man gör är att ta upp det med handläggaren när man ansöker om boendestöd.

Det var inte för så många dagar sedan som förvaltningsrätten beslutade att det faktiskt var hemtjänstens arbetsuppgift att rasta en hund och detta utan klienten. 

Djur är faktiskt viktigt när man mår dåligt. De är inte bara ett sällskap utan ger även personen en orsak att kliva ur sängen varje morgon och ha rutiner.

Jag har en sambo så boendestöd känns bara.. konstigt eller nått. Vill inte direkt ha en främmande människa här heller. Jobbar som personlig assistent också så jag har ju lite koll på sånt. Ska försöka få det att fungera själv, och försöka få sambon att hjälpa mig så gott det går. Han är dock lite rädd för dem så han inte vågar hålla/lyfta dem så kloklipp o sånt kommer jag få göra ändå. Det som är jobbigast och ändå viktigt. De gjorde massa popcorn-skutt i lördags och det var då jag bestämde mig för att detta måste verkligen funka. Någon som har något inspirations-tips eller råd om hur man tar tag i saker? Oavsett om det gäller marsvinen eller o laga mat.

Känns lite som att vpm (vuxen psyk) har gett upp hoppet. Ska försöka skaka om dem nästa gång jag är där, så att de förstår att det är lite bråttom eller hur man ska uttrycka sig. Känns som att jag inte blir tagen på allvar bara för jag är så bra på o se glad ut. Förstår inte hur de inte kan se bortom ett leende. Uff. Skönt o prata ut lite och mådde faktiskt väldigt bra av att säga att jag tycker det är jobbigt med marsvinen. Aldrig sagt det förr. Jag ska alltid vara så duktig och självständig med allt. Så ja, jag får väll försöka släppa ifrån mig lite ansvar, hur man nu gör det ^^. Tack alla för ni orkade läsa och svara.

Jag tror att mer än en som läser din tråd känner sig lite lättade. För handen på hjärtat; nog har vi alla haft våra dagar/perioder när vi vet med oss att vi inte gjort det vi borde för våra husdjur? Det är bara det att få av oss vågar säga något högt om det. Så det är lätt att känna sig som om man vore sämre än alla andra. Sanningen är väl att ingen är perfekt. 

Du är modigare än de flesta andra, för du vågar säga som det är. Det gläder mig att du bestämt dig för att behålla marsvinen. Du bryr dig mycket om hur de har det. Det gör bara en bra matte/husse.

Vet själv hur det känns när man mår så dåligt att man helt enkelt bara vill få ett slut på det hela. Man blir otroligt duktig på att måla upp en fasad om att man mår bra, tycker det är märkligt att människor som ständigt jobbar med andra människor inte kan se igenom den fasad man håller upp. Men att ge upp dina djur tror jag mer stjälper än hjälper, dina grisar tror jag har det otroligt bra hos dig, bättre än om dom skulle flytta. Dom dagar du har ork så pyssla med dom, dagar du inte orkar kan dom bara strosa omkring med sin partner och smaska hö, tror det mest är oss själva som lägger för stort samvete. Det kanske inte är optimalt men du bryr dig om dom och det säger mycket om att du är en bra matte och att dina djur har det bra hos dig :-)

Min första tanke när jag läser vad du skriver är att du är väldigt hård på dig själv… Du är inte dum i huvudet osv, du har bara gjort den upptäckten som de flesta gör för eller senare och det är att livet ibland sätter krokben för en. Som ung tar man gärna en god hälsa för given, förr eller senare får de flesta av oss lära sig att det är något vi ska vara tacksamma för.

Om marsvinen får dig att må bra (när du känner att du hinner med och orkar) så finns det säkert saker du kan göra för att göra marsvinslivet lite lättare? T.ex se till att buren deras är stor (så du slipper få dåligt samvete om de inte får golvtid varje dag) och lättstädad (ha bra redskap, se över hantering av spån och hö). Jag förstår att du har långhåriga marsvin (men vet inte vilken ras) och kanske kan det vara ett alternativ under en period att faktiskt raka ner dem helt…? Marsvinen slipper tovor, du slipper tovutredning och nu när det blir varm sommar så kanske det blir uppskattat att gå "naken" också. ;)

Dricker du mycket kaffe? 

"Koffein stimulerar det centrala nervsystemet, och överdriven koffein konsumtion kan vara en av de främsta orsakerna till skakiga händer."

Saxat från en googlesökning. 

Vad gäller måendet, om du inte skulle säga några ord till någon annan varför säger du det till dig själv? Behandla dig med samma respekt som du skulle göra till någon annan för du är värd lika mycket som de människor du håller kära och alla dina imperfektioner är precis vad som gör dig perfekt. 

Det gäller alla. 🌺

Tack igen till alla som skriver. Även om jag inte orkar svara på allt så betyder det mer än ni tror. Tyvärr får de nästan aldrig golvtid, ska sätta upp en dag i veckan som de ska komma upp och sedan försöka öka gradvis. Vill inte ta på mig alltför mycket utan börja lugnt så det säkert blir av. Och #9 Nej jag dricker varken kaffe, te eller energidrycker. Hade varit skönt om det var så enkelt. Det du skrev om att imperfektioner är det som gör en perfekt var väldigt fint.

#8 Jo raka dem är ett bra alternativ, känns dock väldigt svårt. Mor har en trimmer till sin hund som jag skulle kunna låna. Finns inte risken att man skadar dem? Om man kan skära in i huden eller nått? Men mina skakningar med blir det ju värre så att säga..

#10 Det finns inget hundtrim i närheten? De brukar inte ha något emot att trimma andra arter heller.

Åh, tack för det bra tipset! Ska kolla upp det, det hade jag faktiskt ingen tanke på ^^

Mamma sa att hon kan hjälpa mig med klippningen, nu ska det bara bli av också. Hoppas på nästa vecka iaf.

#13 Skönt. 🌺

Något som jag tycker är viktigt när man mår dåligt är att komma ihåg att även små uppgifter kan kännas oöverstigliga. Det är viktigt att bryta ner uppgifterna i små steg och fira det du åstadkommer. Om du inte klarar av att ta hand om kloklippning, tvätt och borstning på en dag så dela upp det. Bestäm en dag som du ska klippa klor och gör det, även om du bara orkar klippa ett marsvin eller ens en tass så är det bättre än inget. Ett viktigt steg i att må bättre är att känna att man faktiskt åstadkommer något. Även om det bara är att klippa en klo. Känns till och med det jobbigt kanske du bara kan ta fram alla saker som behövs ena dagen och sätta undan dem nästa dag. Men tvinga dig till det så att de inte bara blir liggande framme. Beroende på hur djupt nere du är så kan det vara en ordentlig prestation. Ofta när man väl kommit igång är det lättare att fortsätta. Och som andra sa, ta hjälp av din omgivning, kanske kan någon hjälpa dig så att du inte behöver ta hela lasset själv men ändå kan känna att du åstadkommer något? Lycka till!

#15 Stor bunt rosor till dig! Precis så är det! 

Identifiera dina segrar, titta inte på allt du inte klarar, titta på det du klarar av trots ditt nuvarande mående. Det tar tid att få till sånt tänk flytande men det stämmer faktiskt. Om du känner "jag orkar inte" och gör något ändå så FÅR man känna sig stolt! Det är inte fult att känna sig stolt när man åstakommit något. 🌺

#15 & #16 Tyvärr är jag för självkritisk i de flesta lägen. Men ska försöka. Jag vet att det ni säger är sant, och jag borde känna mig stolt när jag orkar laga mat eller liknande. Men det är så svårt att vara stolt över något som andra klarar utan att ens tänka på det, utan de gör det automatiskt. För mig är det ett stort projekt som tar så mycket ork och där med tid. Bara för det ska jag ta upp marsvinen nu. Duktiga mig eller nått. Jisses så fjantig man kan vara, men det är ett projekt, iaf för mig. Tack.

#17 Det viktigaste är inte att ALLT blir gjort utan att något blir gjort. När jag har mått dåligt och städningen t. ex har blivit lidande har jag haft svårt att känna mig nöjd för att inte allt är gjort. Då delade jag ned allt i små saker. T. ex plocka av bordet, dammsuga (rum för rum), plocka på golvet osv. Skrev upp på en lista och kryssade det jag gjort. Visst såg jag att det var mycket kvar, men jag såg också att jag gjort saker och kunde därmed känna mig lite nöjd. 

Med marsvinen kan jag inte ta alla burar samma dag, det orkar jag inte (då mer fysiskt än psykiskt, jag har problem med ryggen) så där tar jag en bur per dag. Kloklipp på hälften en dag och andra halvan nästa dag (nu klipper jag självklart inte klorna varannan dag på marsvinen, men jag delar upp det i alla fall). 

Så försök vara nöjd med det lilla helt enkelt. Det är inte lätt, men det är också vägen till att börja må bättre. Och en dag märker du att du orkar lite mer varje dag.

#17 Jag kände EXAKT likadant. Varför ska jag känna mig stolt över nåt så simpelt som att borsta tänderna?

Men det ska man för att för SIG SJÄLV just då är det SKITTUNGT att göra det. Som att springa ett maraton. Samma med matlagning osv. Hur många maraton orkar man om dagen egentligen?

Att jämföra sig själv som sjuk med de som är frisk är inte rättvist. Du kommer bli frisk du åxå, men du måste sluta skämmas över att må dåligt. Det är inte ditt fel. 

Jag brukade vakna varje morgon, göra en lista i huvudet över allt jag BORDE göra, sedan välja ut den viktigaste och få den gjord. Om det var "handla" så köpte jag microrätter så jag kunde äta micromat för att underlätta för mig. Och jag hade många papptallrikar för jag visste att disk var mycket stress för mig. 

Hundarna hjälpte mig att ta mig ut och katten var väldigt övertygande att få mig att kliva upp NU och mata honom för han blev inte tyst annars. 

Ibland gick jag upp, tog ut hundarna, matade katten, rengjorde lådan sedan sov några timmar, fixade mat, åt och sov igen. På en bra dag (vilket oftast var soliga dagar) så städade jag och annat så det blev gjort. 

Så mitt tips är att ge dig själv EN sak du ska göra den dagen, sen allt du klarar utöver det är bara en stor seger. :)

Jag blir så berörd över att ni faktiskt verkar bry er :') Väldigt glad att jag fick upp grisarna igår så de fick springa lite på golvet o klippte även klorna igen. Pulpan har växt för långt ut så måste försöka klippa så ofta som möjligt. Kan ärligt säga att den tiden jag hade uppe dem var det enda bra som hände på hela dagen. Glad att jag skrev här att jag skulle ta ut dem annars hade det inte blivit av, (har en enorm lojalitetskänsla och kan inte svika/ljuga).

Och du har rätt Cahira, är man sjuk borde man inte jämföra sig med dem som är friska, men det är ju så svårt.

Sambon storstädade lägenheten i förrgår så känns lättare att vara hemma nu iaf vilket är väldigt skönt. Idag äre jag som städar toaletterna och ikväll blir det Mellomys med nära vänner. Positiv positiv positiv (y)

Jag förstår precis. De dagarna som är värst så försöker jag bara tänka på hur mycket djuren ger mig i gengäld för att jag tar hand om dem. Och hur bra det känns efter att ha gjort något fast man inte orkar…

För mig funkar husdjuren som motivator, jag gör ju faktiskt något för nån annan och inte för mig, och då blir det plötsligt lättare:P … Resultatet blir många välskötta djur (typ) med fräscha o roliga burar/hemmabyggen, men en rörig lägenhet och ett stort berg av disk för migXD

#21 Diskberg liksom tvättberg är så snälla att de väntar tills man har ork, lust och tid att ta itu med dom, utan att de gnäller eller känner sig övergivna.

#20 HEJJA DIG!! 🤗

#22 Exakt så! Jag skötte handling av mat, betala räkningar, skötte djuren (och kattlådan, annars hade jag skit annanstans) men tvätt och disk samt hemstädning gick inte alls. Levde i ett bombnedslag och trodde jag skulle hamna i ett hoarderprogram till sist, men med snälla vänner och familj så "kom jag ikapp" igen och då blev det lättare att hålla undan. Mindre överväldigande. :) 

Och nu har vi diskmaskin här. Ljuva diskmaskin.

Och detta med klorna. Min hund hade ruskigt långa klor under väldigt lång tid. Det känns förjävligt och man blir arg på sig själv, men du måste fokusera på att bli frisk, och det är inte fult att be om hjälp som är sagt innan i tråden. (Det är nåt jag inte kunde göra, ville inte visa mig svag, ville inte erkänna att jag kämpade och var deprimerad) Det är faktiskt rätt skönt att få hjälp med det man inte klarar av tills man är frisk och kan sköta det själv. 

Det kommer bli bra ska du se. 🌺

Jag märker så tydligt på marsvinen att de blir glada med, vilket är väldigt kul. Visst, de gillar inte att bli klippta men efter en rundtur på golvet ser man att de är mer… avslappnade/tillfreds eller vad man ska kalla det senare på dagen. Känner mig riktigt duktig idag och har orkat göra mycket. Mycket för mig iaf :) och det räcker. Positiv positiv positiv.

#23 ja vissa är ju så duktiga att de betalar räkningarna o inte väntar tills två inkassobrev trillat in ;) skämt åsido men pengar är väll min svagaste sida på något vis. Tankar på ekonomi får mig verkligen ner till botten, även om jag egentligen har mer pengar än de flesta andra i min ålder. Tacka vet jag vänner :) & bästa vän, även kallad, sambo :)

Hua. Kan inte ens tänka mig mig själv som frisk. Inte sjuk heller på ett sätt. Känns som att en del av mig är frisk och en del sjuk. Jag vill ju göra massa saker, jag vill ta hand om marsvinen, jag vill kunna göra utflykter eller gå några timmar på stan utan att behöva sova i femton timmar efteråt. Och så har vi det där med orken och den egentliga viljan. Det krävs att man vill leva för att man ska vilja tvätta, ironiskt nog. Jag vill verkligen inte må dåligt längre, halva livet räcker, men hur fasen får man viljan? Jag kan inte förstå varför folk vill leva? Då menar jag inte brutalt "jag avslutar inte livet för att det vore hemskt mot min familj" utan "jag vill leva och tycker om det för att…" För jag förstår verkligen inte det roliga, trevliga, eller vad det nu ska vara med att leva.

Positiv positiv positiv. Nej nu ska jag försöka bli pepp igen, eller nått, och sen lägga mig. Ursäkta för mitt långa och destruktiva inlägg, men som jag sagt tidigare, jag kan inte annat än o va ärlig när jag redan blottat mig.

#25 Förstår exakt vart du står. Jag är inte deprimerad längre men jag har fortfarande ett halvt liv. Jag har insett vad jag klarar av och inte klarar av och jag märker hur jag klarar av mer och mer hela tiden. Och det får ta tid för rehabilitering TAR tid. Jag lärde mig att göra vad jag klarar och låta kroppen vila när det behöves. Att inte pressa mig för långt för det gör det flera gånger värre. Jag la av med alkohol helt för det gjorde mig också värre. När jag har en dålig kväll så accepterar jag det nu och säger "Okej, detta är en dålig kväll." och låter kroppen känna vad den känner, möter känslorna jag känner och ältar och bearbetar. När jag är utmattad så går jag och lägger mig och "rebootar" systemet och tar nästa dag som en ny dag. 

Du får PMa mig om du vill ha nån att lufta med utanför offentligt forum, jag har gått igenom samma sak fast med andra djur. 🌺

#22 Jag vet inte om din tanke var att förringa det jag skrev, hursomhelst kändes det inte bra. Jag skrev bara i den här tråden för att ämnet kändes relevant för mig och allt jag gått igenom och fortfarande kämpar med. Ville bara skriva hur det funkar för mig, och hur jag tänker kring ämnet. Trodde det kanske skulle kunna ge TS något… Om inte annat, se att h*n inte är ensam.

#27 VildaVittra skrev i välmening.

Hejsan! :) Har du några kusiner/kompisar som du litar på? isåfall kanske någon av dem är intresserade? Där kan du ju låta dem bo när du inte har tid och du kan ju alltid hälsa på dem! 😊

hoppas att du hittar den rätta lösningen för både dig och dina små grisar! ❤️

#27 Det kändes inte bra att jag höll med dig och vidareutvecklade?

#28 Precis!❤️

#21/27 Ja jag har svårt för att göra saker för mig själv, lättare om man "måste" städa för att någon ska komma på besök, betala hyran eftersom annars hamnar min sambo också på gatan etc. Och ja, djuren är jag noga med att de inte går i smutsig bur & så de har mat och vatten men ändå jobbigt att ta upp dem. Men nu har jag haft uppe dem 3 gånger sen förra torsdagen, och det är jag väääldigt nöjd med.

Skickar PM när jag orkar Cahira, tack :)