För en tid sedan (känns som en evighet) importerade jag en chocolate magpie hane från Holland. Han heter Villa Cavias Yang och är maffig snubbe! Tyvärr har han på insidan varit en liten rädd mus och jag har lidit lite med att han är så nervig och skuttig och ingenting jag har gjort har hjälpt. Han har gått i avel och lämnat de absolut coolaste ungarna efter sig som jag har fått hos mig! Och fina! 

Jag har velat ställa ut honom men inte tyckt att det känts schysst att släpa med en gris som är så rädd av sig. 

Nu har han på våren suttit med honor och blev sedan sittandes ensam. Jättesorgligt, och ingen ny hane fick jag i kullen som kom utan det blev bara honor. 

Vad göra… 

Så, jag testade (för testa kan man ju alltid göra) att sätta honom med James. En annan vuxen hane som också gått med hona och nu satt ensam sedan någon vecka tillbaka. 

De fick bada, de fick en stor (200*60) bur, mycket gott, varsitt hus och sedan petade jag ihop dem. Det blev lite spring men bara 12h timmar senare är de så TAJTA! Bromance! <3

Nu är Yang en helt ny gris. Han är lycklig. Jag kan lyfta upp honom utan spring, han är nyfiken och framåt, sitter inte och kurar längre utan springer i detta nu runt och snackar i hagen ute på gräsmattan (i det stora otäcka öppna!!?). 

För att citera min snart treåriga son: "jag är glad!"

Så. "Måste marsvin verkligen ha sällskap?"

Ja, och det ska vara RÄTT sällskap!