Våran Zooie var också väldigt rädd och trodde att allt som rörde sig eller lät skulle äta upp henne. Jag pysslade och höll på med henne mycket, och det blev extra mycket när hon också väldigt ofta var sjuk och veterinärbesök ett par gånger i månaden inte var ovanligt. Men hon blev bättre, fick inte panik och kissade på sig när jag lyfte upp henne, och var överlag lugnare men fortfarande orolig,stressad och rädd. Hon var en otroligt speciell gris och blev inte äldre än 3 år. Hon hade stora problem att fungera i flock och med andra marsvin. Det var Samson en kastrat som kunde handskas med henne då hon också bet först och frågade sen. Efter en tid då vi såg att allt gick lugnt till, fick vi hem Mirra, en äldre lugn dam som också hjälpte till att få den lilla flocken i harmoni. Marsvin har så olika personligheter och vissa är lite mer lätt stressade, medan andra tar det med ro, alla är dom olika och med Zooie fick jag aldrig henne riktigt lugn, men jag tror hon hade tur som kom till oss. Hon köptes i djuraffär och med en barnfamilj hade hon nog blivit omplacerad både en och två gånger då hon även kunde bitas och nypas som försvar, hos oss fick hon leva till slutet och hon visst hon var speciell och unik, men hon var min lilla speciella gris

Låter på din beskrivning ts att hon har ont och att det är nåt som inte stämmer. Mitt råd är att ta henne till veterinären för en undersökning och sen ta det därefter.

Jag har inga råd, men vet att det kan förändras.

I höstas var min ena hona rent galen, dansade rumba och for runt som en galning, dominansläten och skrämde slag på sin burkompis som knappt vågade andas samt nafsades ganska ofta väldigt hårt och var otroligt svårfångad. Bet min yngste son som envisades att klappa henne fast vi sa att nu räcker det, men han fortsatte klappa på rumpan på henne.

I samband med att vi besökte veterinär för att se om de hade Ringorm, visade dock negativt provsvar, så fick vetten mig att tänka på urinsten när jag frågade om hon kunde känna cystor på äggstockarna. 

För kort därefter var den honan helt lugn, inga fler bett och endast vanliga dominanskurrningar och hur snäll som helst. Annars måste hon haft en väldigt lång brunst med otrolig PMS…? För cystor kanske gör ont, men då borde det fortsatt?

Men hon springer oftast iväg när man ska fånga henne, men det gör även den lugna och snälla kompisen.

Efter att ha provat många olika knep och knåp satte vi ihop henne med de två andra marsvinen, de är alltså 4 i buren nu och hon verkar på något sätt mycket gladare på bara ett par dygn. Misstänker att det handlade om rang i flocken. I förra buren när de var två var hon högst i rang, vilket jag inte tror att hon är nu. Kan våran teori stämma? För så är det iallafall hos hundarna här hemma, att hon inte behöver ta någon slags vaktroll? Tack för idéer/ från en gladare flock och mami(matte) :)

#1 Vilket gulligt rim det blev i slutet! ❤️