Ja när en unghane blir "tonåring" bli det i 9 fall av 10 tjafs. Om den andra hanen är äldre går det i regel över, är de jämnåriga kan det ta lite tid. De fastslår vem som ska bestämma.

Det finns vissa saker man kan göra för att förebygga och göra det enklare. Det viktigaste är utrymme.  Ju större utrymme hanarna går på, desto mindre retar de på sig i onödan och desto snabbare går tjafset över.  Två hanar som börjat tjafsa sätter jag på minst en kvadratmeter. (När tjafset är över går det ofta att flytta tillbaka dem till en mindre bur, men de behöver fortfarande mer utrymme än honor.)

Se till att båda har tillgång till mat och vatten och att båda får tillfällen att vila. Väg dem regelbundet och kolla så båda håller vikten. 

Ryker de inte ihop som en pälsboll (slåss på riktigt) så är det sen att ha is i magen och vänta på att det går över.

Hur stora burar har du idag?

Här finns en massa goda råd på vad man kan göra om de börjar bråka.

Om det var mna marsvin så skulle jag börja med att bada dem (tillsammans) och verkligen se till att göra rent Talgkörteln. Just lukt kan trigga en massa bråk.

Hur stort bor de? Har de varsitt gömsle, varsin skål, varsin vattenflaska?

Jag håller inte alls med om att det blir tjafs i nio fall av tio. Det beror helt på vad marsvinen har för temperament, framför allt hur hormonella de är. Ingen av de raser som jag haft har tjafsat utan hanarna går i nio fall av tio lugnt ihop hela livet.  Tycker att det verkar otroligt jobbigt att ha det så.

#3 Möjligen är det så att uppfödarmarsvin är mindre hormonstinna än zooaffärsmarsvin. Jag har haft omplaceringsmarsvin de senaste femton åren, och då har man ju ingen som helst koll på varifrån de kommer - men jag skulle väl gissa att det stora flertalet har varit från zooaffär från början. 

Min erfarenhet är att det ofta blir lite tjafs när den ena eller båda ska genom puberteten. Inte så att de slåss som en boll, men det burras, viftas på rumpan  och klappras med tänder. Lyckas man bryta tjafsandet, med bad, underhållning och utrymme så går det inte längre än så, och när hormonstormen väl har lagt sig så blir de kompisar.  Men de kan behöva en rejäl yta att bo på under tiden.

#3 Enligt mina erfarenheter (vilket jag borde ha skrivit och inte presenterat det hela som en "sanning") blir det i nio fall av tio en period av "tjafs" när unghanarna når tonåren. Det går oftast över rätt snabbt, 2-3v är väl vanligast här. 

Jag vet inte om det är så jobbigt, det är något jag som sagt är van vid och ser som rätt naturligt. Alla djur genomgår väl någon form av uppror i puberteten.

Det ligger helt klart i vissa linjer/raser, men det finns en massa linjer/raser som inte funkar så. Tycker att det är något att tänka på i aveln. Jag avskyr översexuella hanar. Tycker att hanar som kan bo ihop med andra hanar mår bäst. Sen ska de självklart inte vara helt asexuella, så att de inte parar. Det är också jätteviktigt. Lagom är bäst.

Fast jag har ju inte påstått att de inte kan bo ihop? Bara att det tjafsas/görs upp om rang. Jag har många gånger gjort lyckade sammansättningar av vuxna hanar där båda gått med honor. Att säga att en unghane som testar gränser när han blir könsmogen skulle vara översexuell tycker jag är en överdrift.

Om de i nio fall av tio behöver minst en kvadratmeter under uppväxten så måste det ju vara knepigt för vanliga marsvinsköpare. Jag skulle dra mig för att rekommendera att köpa två jämnåriga hanar under de omständigheterna.

Jag har uppenbarligen uttryckt mig otydligt. Jag vet inte om vi har olika definitioner av tjafs…? När två, eller en unghane, börjar visa sig på styva linan, vill rida, kuttrar runt och vaggar rumpa mot burkamraten = då har "tjafset" börjat, enligt mig. Så länge det inte är mer än så brukar jag inte behöva göra något mer alls, men blir det värre då ger jag mer utrymme. Eftersom jag HAR mycket utrymme kan jag ibland ge mer direkt, eftersom det då lägger sig snabbare. Alla har ju inte den möjligheten.

När de har hunnit börja tjafsa ordentligt (dvs slåss, hacka tänder och spånet ryker) så sätter jag dem på minst en kvadratmeter för att det då går över snabbare. Det rådet var riktat till TS som har två hanar som redan börjat bråka. Det här är inget jag behöver göra med alla hanar…? Däremot har jag alltid informerat köpare av unghanar att det kan komma att bli tjafsigt i tonåren och skulle det bli det är min första rekommendation alltid att ge mer utrymme hellre än att direkt sära på dem. Eftersom det här är ett återkommande problem (frågor om det dyker upp hela tiden bl.a. här) så tycker jag det är viktigt att vara proaktiv i frågan och informera. Många tycks tro att det är på liv och död när två hanar börjar klappra tänder och särar på dem direkt och frågar sen hur man ska göra. 

I ett fall av tio har ungdomsperioden passerats utan minsta tecken på ranguppgörelse.