När min ena tant dog i somras sörjde hennes burkompis sedan 4 år. 
Vi var hos vet med Polly(som var ensam då). Rent fysiskt var det inga fel, men hon va inte sig själv. 
Hon åt inte, drack inte, pratade inte som hon brukar(hon pratar väldigt mycket annars). Hon ville inte ens ha färsk sallad som hon normalt sett älskar. 

Det slutade med att jag och syrran svängde förbi djuraffären och köpte två små töser. 
Jag ångrar att jag köpte 2 bebisar från djuraffären(jag ville egentligen skaffat e dam/kastrerad hane i samma ålder som Polly från en omplacering/äldre avelsdjur från uppfödare) men jag är helt övertygad om att Polly skulle sörjt ihjäl sig ifall hon inte fick sällskap med en gång.

Jag har haft ett marsvin som slutade äta när hans kompis dog. Han bara satt mitt i buren och gjorde ingenting, så han blev helt klart jättedeprimerad. Vi skaffade snabbt en ny kompis från en omplacering, och även om det tog ett tag för dem att bli vänner så började han äta med en gång när det fanns ett marsvin till hemma.

Oftast så blir marsvin inte alls så deprimerade så fort, men det kan hända.

Det är inte lagligt att ha ett ensamt marsvin. Och inte snällt mot marsvinet heller. Kanske kan du få tag i ett marsvin från en omplacering, som du sedan kan lämna tillbaka när Topas dör? De flesta omplaceringar fungerar på det viset, om man vill.

Jag tror inte de dör av sorg, däremot kan de vantrivas med att vara ensamma och sakna sin kompis så pass att de äter dåligt och det kan däremot sluta med döden.

Jag tror de kan dö av sorg, men oavsett om marsvinet kan det eller inte ska man ha en marsvinskompis till marsvinet då det är mot lagen att  ha marsvin ensamma. Beklagar ditt bortgångna marsvin :(