Som jag ser det så gör ni rätt. Att de tigger och kommer fram och äter grönsaker ur händerna på er tyder på det.

Jag har haft en massa marsvin genom åren, och ingen av dem har gillat att bli klappad i buren. Mina två, som vanligtvis är supertama, springer och gömmer sig om jag försöker.  Däremot så sitter de snällt still när jag har plockat upp dem, och numera är vår lille en riktig myspropp som älskar att ligga i knät och bli klappad. Det var han inte i början.

Jag tror att de är för unga för att kunna ha ro att ligga still, och då kommer det bli bättre med tiden. Vår lille är nu åtta månader, och fram till för en månad sen ungefär så sprang han runt i knät som en hysterisk hamster. Det gör han inte längre.

Era marsvin blir säkert jättetrevliga bara de blir lite äldre.

Åh vad mysigt att ni köpt marsvin. Förhoppningsvis gör jag och min sambo med snart det :)

Man kan låta marsvinen äta ut händerna på er, och även att ni vänjer marsvinen vid att klappa dem i buren utan att alltid ta upp dem. Och en annan sak är med att om ni väl försökt börja ta upp marsvinen, sluta då inte för att de springer iväg, då blir det lätt bara ett stressmoment för de små liven. Så ge inte upp när du väl bestämt dig ;) Men annars så fortsätt med det ni gör, bebisar är vildare än de äldre marsvinen, det får man inte glömma :) 

Lycka till!!! :)

Marsvin är ju flykt djur och de är nog inte helt bekväma med er än. Fortsätt mata ur handen och vänj dom vid din närvaro, ha handen i buren utan godis och låt dom komma fram till dig, när de är framme hos dig, försök inte klappa till en början. De kommer att lita på dig snart, när de känner sig trygga. 

Två veckor är ingenting skulle jag säga, det kan ta upp till ett år att tämja marsvin, vilket det nog inte kommer ta eftersom dina redan äter ur handen. Men fortsätt att umgås med dom, prata med dom och var vid dom utan att kräva någon fysisk kontakt. Stressa dom inte, efter ett tag när de känns bekväma med att du har handen inne i buren så kan du försöka klappa dom, återigen, pressa och stressa dom inte. Håll stilla handen och låt de komma fram, gör en extremt långsam rörelse med endast något finger och frsök röra vid dom, om de blir rädda, håll kvar handen på exakt samma ställe tills de kommit fram till dig igen och försök då igen. Upprepa denna process och tillslut kommer dom lita på dig. 

Sedan är yngre marsvin vanligtvis lite stiligare och de kommer bli lugnare med tiden och de kommer bli bekväma med dig.

Det tar tid och man ska låta det ta tid, det är som med mänskliga kompisar, man är inte bästisar poff utan det tar ett tag innan man kan lita på varandra till 100%, det viktiga är som sagt att låta det ta tid för tids nog går det, tålamod även om det inte är det lättaste att ha i alla situationer. 

Lycka till framöver med dina marsvin 🙂

Stissigare* inte stiligare, eller jo så e kanske fallet. Hihi så tokigt det kan bli 😃

Jag har egentligen inte mycket att tillägga mot tidigare svar du har fått, jag tycker också det låter helt normalt för unga marsvin. Ville bara berätta hur det har varit med mina: även om de satt någorlunda stilla i knät efter ett tag så har jag kunnat klappa dem i buren först efter 3-4 års ålder. Min sexåring gillar numera att bli klappad även i buren men hon känner precis på sig när matte tänker lyfta upp henne, och då springer hon fortfarande iväg. Min uppfattning är att marsvin aldrig kommer gilla just själva infångningsmomentet och att de blir lugnare i knät med åldern om man fortsätter öva på det. Mina blev också mycket lugnare när jag började använda filt i knät som de kunde krypa in i.

Tack för era svar!

Jag har förstått att de inte kommer gilla att bli klappade/infångade i buren och det tycker jag är förståeligt. Nu känner jag mig också lugnare med faktumet att deras nuvarande beteende i famnen inte ställer någon standard för framtiden, jag får helt enkelt fortsätta jobba med det och ha tålamod. Jag är som sagt väldigt nöjd med deras framsteg efter dessa två veckor, inget snack om den saken, och inser att just närkontakten förmodligen kommer ta längre tid än allt det andra.

Det var lite naivt av mig att tro att allt tar lika lång tid, men era svar har gjort mig tryggare. Jag är van vid större djur och tycker att marsvinen känns så "ömtåliga" och lätta att skrämma halvt ihjäl och därför är jag ständigt rädd att göra fel… Men de verkar inte vara så långsinta som jag föreställer mig 😉

#6 Dina marsvin är små och ömtåliga nu, men kommer bli betydligt mer rejäla när de fått växa på sig lite. Lugnare också. Och de är inte det minsta långsinta, vilket förstås är ett plus 🙂. Jag tror det kommer gå jättebra för er.

Nåt som kan underlätta för att de ska klara att sitta liite still i famnen är att mata dem när ni har dem i knäet ;) Vägen till de flesta djurs hjärtan går genom magen. Så istället för att ge allt i matskål; ge lite grann i famnen! Det kan som sagt ta olika lång tid tills de blir tama. Försök vara lugna när ni fångar in dem, mota in i ett hörn av buren. Kanske låt dem springa av sig lite på en större yta innan gos? Lägg då ut gömställen de kan springa mellan, öppet landskap är farligt för små marsvin som inte vet att det inte kan komma en hungrig rovfågel nerdykande när som helst! En höhög och en vattenskål/flaska är också bra att ha om de är ute på äventyr en längre stund :) Lycka till!

Som övriga skrivit så tycker jag det låter som ni hanterar era små killar bra och att allt verkar gå mkt positivt. Jag har fem marsvin där de alla verkligen är olika som individer. Tre av dem tycker det är helt ok att bli klappade i buren medan en avskyr det och en ogillar det. Väl uppe i famnen trivs de allihop även om två är riktiga mysproppar.

Ett tips såhär i början kan vara att ha dem tillsammans i knät så att de känner trygghet av varandra. Kanske kan ni även ha en handduk eller filt som de kan gömma/gosa ned sig i- det brukar kännas lite tryggare i början…

vi har offrat några mössor som våra marsvin älskar att krypa in i när vi har dem i famnen.

Jag tycker att ni verkar vara på helt rätt väg! Pipen tyder på det ;) Ett tips som funkat för mig är att när ni matar marsvinen i buren lockar ni de att klättra upp med tassarna i era händer (ha maten i ena handen och locka upp i andra handen förslagsvis). När de är trygga med att stå i handen och äta kan ni försiktigt stryka de över nosen. Snart kanske ni kan klappa även över öronen och kroppen. Mina var tillslut så trygga att de satt helt och hållet i min hand och jag enkelt kunde lyfta ut de till min famn. Dessutom vet jag väldigt få marsvin som uppskattar själva upplyftandet, däremot är de väldigt mysiga i famnen bara de blir vana vid det. Lycka till!

Ibland får en så smarta tips här! Eller väldigt ofta, men efter tag vet en ju mer. Men tipsen som #10 och #11 skriver har jag inte sett förr, köpte dag två fleecemössor på rea, som de mös i dem! Tills Virre försökte klättra in i Blixtens, det fick inte plats två vuxna marsvinshanar i en mössa ;)

Gulligt :)

Jag tror att du bara ska ge dem lite mer tid. Jag har aldrig haft/hört om någon som har haft marsvin som de inte har kunnat kela med. Ge dem tid bara. Snart kommer de att mysa i famnen :)

Kissar inte marsvinen mycket i dessa fleecemössor? går det att tvätta dem i tvättmaskinen?

Mina marsvin är bara 1 år gammla har bott i djur äfferen men vi har haft dom i nästan hela den tiden och mitt ena svin är lite mer keligare och fetare(kanske därför!!haha!!!)och dom tycker om att bli klappade i buren(fast inte alltid)men jag tror nog att dom kommer vänja sig vid dig snart ska du se.

Mössorna går att tvätta! :)

Hejhej!

Jag kan meddela såhär efter ytterligare en vecka att det går sakta framåt. Istället för att sitta direkt utanför buren när vi hanterar dem har vi börjat flytta oss en bit bort så att de inte kan se buren från våran famn, vilket har gjort dem lite lugnare. Vi har dem oftast i handdukar vilket den mindre av dem uppskattar, han brukar gräva ner sig i den. Den större av dem är ett riktigt matvrak och han sitter stilla i knät så länge han har något att tugga på 😃 Han går också numera att klappa ibland i buren, men åter igen, bara så länge han är upptagen med att äta på något. Det blir mycket fjäsk från vår sida med andra ord…

De känns överlag väldigt sociala och trevliga, den mindre av dem är lite mer blyg men nu har även han börjat skrika efter mat så när vi öppnar kylskåpet hör vi en trevlig duett från buren. Vår plan är att fortsätta hantera dem ett par gånger om dagen och hoppas på att de vänjer sig och börjar uppskatta det så småningom.

Tack för alla tips! Bifogar en bild på den större och modigare, Nicke.

Hej igen.

Jag tänkte uppdatera lite och fråga lite mer… 

Jag skulle säga att våra två grisar inte är ett dugg rädda i buren längre. De hoppar i princip upp på våra händer i hopp om att få mat när vi sträcker in dem i buren. I hagen är de också trygga och vana vid närvaron av oss och våra händer.

Den lilla (som har växt ikapp den stora i och för sig) hade en period på någon vecka då han var riktigt gosig och trevlig att hålla på med. Då låg han stilla i knät på en och sträckte ut benen åt alla håll och gäspade och verkade tycka att det var riktigt skönt. Det gick över sedan och nu är han hysterisk istället, precis som den stora. Har inte sett skymten av det där gosiga på ett bra tag nu och jag saknar det verkligen, för det är så jag har föreställt mig att de brukar vara.

Sammanfattningsvis är alltså båda två fullständigt tokiga när man håller på med dem och de verkar vilja ALLT annat än att umgås med oss. Det är alltså inte bara så att de blir rastlösa, utan verkar snarare som att de bara till varje pris vill bort från oss. Jag undrar ibland om de skulle hoppa från ett stup bara för att slippa oss, lite så känns det. Den stora har aldrig direkt gått att klappa, han piper till och hoppar iväg när man försöker ta i honom, för att sekunden efter komma fram igen och kolla om man har mat i handen. Han verkar alltså inte rädd - han vill bara inte bli klappad? Den lilla går heller inte att klappa, han är visserligen lite mer skygg och är inte lika framåt mot handen heller, men han var mysig ett tag och nu inte längre, så jag vet inte…

Grejen är att jag alltid har haft en bild av marsvin som är att de är lugna djur som i princip sitter kvar där man placerar dem, ungefär. Har alltid hört att de är bra för barn i och med att de är så lugna, och att de flesta brukar uppskatta att ligga i famnen och gosa. Det här gör mig lite ledsen, för det känns verkligen som att vi måste göra något fel med våra. De är aldrig stilla, förutom i buren. Jag ser så många bilder/filmer på folk som kan ha sina marsvin i famnen och som ligger och njuter av att bli klappade och rent allmänt bara är lugna och låter sig bli älskade, men för mig känns det lååångt borta att våra marsvin någonsin ska komma i närheten av det…

Som sagt: de är inte rädda för oss, det är jag rätt säker på, de är bara totalt ointresserade av att bli klappade eller ha någon som helst fysisk kontakt med oss förutom att ta mat ur handen. Jag får känslan av att de har attityden "usch, rör mig inte, ge mig mat eller dra" ungefär… Det får mig att känna mig väldigt avvisad och det känns jobbigt.

Kommer det någon slags ålder då de helt magiskt bara blir totalt annorlunda eller har vi fått två marsvin som helt enkelt inte gillar folk? De är såklart fortfarande unga och jag försöker komma ihåg det men deras beteende nu måste väl ge någon slags hänvisning om hur de kommer vara i framtiden?

#18 Ni har inte haft dem så länge än. För vissa marsvin kan det ta många månader, tålamod 🙂

Den till vänster på bilden ser ut som en kopia av mitt ena marsvin, fast andra färger hihi :) 

Mina två har jag haft i en månad på lördag! De har blivit såpass tama att de inte ärr rädda för mig, klart de hoppar iväg om man kommer mot dom för hastigt, men så fort de fattar att det är jag så är dom okej med det. De funkar bra att ha i famnen. Men Min ena (den som liknar din) går inte att klappa och skuttar när man ska ta upp, jag tror bara inte han gillar att bli klappad, för så är ju vissa. Och min andra är mer lugn och gosig, men även lite mer skygg när det kommer till att komma ut ur tunneln/huset :) Men allt bli bättre och man får bara lära sig att anpassa sig efter hur ens marsvin är som individ. Vi människor gillar ju också olika, vissa gillar stickade tröjor och andra inte ;)

1. Är ni säkra på att de inte har ont? Det går bra att ta upp dem, klippa klorna och på annat sätt hantera dem? (Visst att de ålar sig och försöker sticka iväg, det är naturligt, men de skriker inte eller verkar få ONT av hantering?) 2. De kanske är kittliga? Min ena gris är kittlig, speciellt på bakbenen. Ibland går det bra, men för det mesta hoppar och sparkas han om man rör bakbenen, skriker till förnärmad och springer bort nåt steg. Dessa är 3.5 år gamla och ibland ligger de still och gosar i knät, ibland har de alldeles för mycket spring i benen, man får inte röra dem och de ska hela tiden springa runt, försöka springa ner på soffan osv… beror på humör. Har märkt att det går bättre (rätt logiskt faktiskt) om de har fått mycket golvtid på dagen och jag tar upp dem på kvällen. På morgonen är det större chans att de är ointresserade av gos utan vill ut på äventyr istället ;) Men när de är lite trötta och sömniga på kvällen brukar de tycka det är mysigt att ligga i knäet en stund. Så tror det är mer att dina är så små än, tänk på små barn, de sitter inte stilla en sekund - tills de är sovtrötta! ;) Så fortsätt ha dem i knäet och så så ger det sig med tiden! :)

Tack för svar.

#21 : Helt säker är jag väl inte, men har inte märkt av något som tyder på det. De är hyfsat lätta att ta upp, de är snälla vid kloklippning osv. De kan nafsa i händerna under själva "luftmomentet", när man t.ex. lyfter över dem till hagen eller ska flytta sig till soffan med dem. Det har jag tolkat som osäkerhet och inte att det gör ont någonstans, eftersom de slutar när de sitter på fast mark igen.

Dessutom, som sagt, har den lilla rufsiga haft en period då han verkligen tycktes njuta av att ligga och bli klappad så jag tror definitivt inte att han har ont eller är kittlig. Den större har jag misstänkt kittlighet på, men det "konstiga" med honom är att han ibland låter sig bli klappad på huvudet och i nacken så länge han tuggar på något. Så fort han har tuggat klart är det som om han kliver ur sin bubbla (?!) och plötsligt upptäcker att det är en hand på honom - då först piper han till och skuttar bort från handen. Märkligt, kan jag tycka…

Jag är absolut förstående för att de fortfarande räknas som väldigt unga och att de har spring i benen, de rusar runt i lekhagen som tokiga oftast. Sätter man dem i famnen och försöker stryka lite på dem är det samma sak, fort ner i soffan och springa runt bland soffkuddarna istället. Mat är oftast bara intressant en liten stund, sedan är det full fart igen. Så ja - de känns ju mycket som småbarn liksom. Det jag inte vet är hur jag ska göra i dessa lägen, hur jag ska få famnen att kännas som något roligt och mysigt. Oftast hinner de bara sitta där någon minut innan de är iväg i soffan - ska jag i dessa lägen plocka tillbaka dem och "tvinga" dem att sitta hos mig? Blir inte det en negativ upplevelse då? Eller ska jag helt enkelt bara vänta tills de en dag eventuellt sitter kvar av sig själva?

De är ungar. Om man vill ha marsvin som är lugna och "färdiga" så ska man skaffa vuxna marsvin, eller en vuxen tillsammans med en unge. Tyvärr tar det tid och krävs jobb innan marsvinen blir lugna och tama. Sen när de väl är tama så brukar man snabbt glömma bort att de inte alltid varit så och bli lika förvånad över hur snabba och spralliga marsvinsungar är nästa gång man skaffar några. :)

Offra varsin mössa till dem som de kan krypa in i och rulla ihop sig i på kvällen när de är trötta och klappa dem när de är där i, då är det kanske tryggare för dem och inte lika lätt (eller lockande) att smita.