Ja du svårt prova att ge lite godis när den är duktig och låt honom vara i en egen bur om han är jobbig / bråkar Om han är duktig så ge honom beröm Om inte han är duktig låt han vara ifred i ett dygn. Prova att ha honom på golvet och nosa på dig (om det går) En fråga bits han ofta eller när bits han när du tar upp honom från buren eller är det olika?

Bits han alltså bara när han blir buren? isåfall bör ni undvika att bära honom, han gillar det helt enkelt inte, vad skulle du själv tycka om någon som var enorm kom och plocka upp dig bara hux flux? Då skulle för odligen du också säga ifrån, mys och socialisera från marknivå istället där han har "alla tassarna på jorden" så att säga :) Ta det lugnt o tvinga aldrig till mys, det ska va på hans vilkor! Alla djur gillar inte att mysa..

Hej

Jag har ofta mina små, även de som är oroliga  eller visar obehag,  i knät ,  där kan de söka visst skydd och känna säkerhet med alla tassar och magen mot ett underlag.   Då kan jag  smeka dem och mina hundar tycker om att pussa dem på huvudet  lite försiktigt vilket  de ääälskar. De kryper ofta runt och upp efter mitt bröst och söker ögon kontakt. Om jag visar min tänder så där lite överdrivet och samtidigt tar mjukt över deras mun  och säger med mjuk stämma  att jag vill titta på deras tänder  går det bra det med.   Jo visst  de vill ibland bitas  men då gäller det att mjukt  men ändå bestämt säga NEJ  och  smeka dem över ryggen  och försöka igen, och igen. De måste lita på mig  och se att jag inte gör dem illa  nånsin. De kan ha ont  som man inte kan se . De är flyktdjur och alla flyktdjur och flockdjur  gör sitt allra bästa  att dölja  sjukdom och smärta. De vill ju vara med i flocken .  Visar  de smärta  så har de mycket ont förmodligen.

När de bara föses ihop med annan i en bur  så kan ju verklig strid uppstå. Inte vill vi bli sambo med vem som…. :) .och det vill de heller inte. Jag ger dem tid   att från varsin  bur, som står precis bredvid varann,   genom gallret  lära känna varann. När de börjar nosa efter varann och söka kontakt, nästan pussas  eller nosa på varann,  så får det gå ytterligare några dar  sedan flyttar jag ihop dem i den minst dominerande  och lugnastes bur  eller  i en helt neutral bur. Först någon stund  under övervak  och sedan allt längre  men alltid  under överinseende  tills de är vänner. Men om de aldrig blir vänner  kan de ju stå i varsin bur  helt nära varann så de kan ha en bra och mysig kontakt ändå ( Mysig på deras villkor… :) ).

Ja det är ett pyssel men man får väl vara  lite påhittig. Men lugna och snälla smekningar och en lugn mjuk röst  i en lugn miljö  och  ett stadigt underlag  och med en person åt gången som de kan lära känna  kan nog vara bra. Jag tror på mjuka och goa händer, röst och ögon.
Sånt känner de , ja vi alla,  eller hur…

Godis, hö , hus och annat som distraherar mm är ju bra hjälp.

Lycka till