Hej! Är du helt säker på att båda är honor?
Är båda välmående och inte stressade?
Låt de gå ihop och ta isär de när det blir bråk.

Ja båda är honor. Den lilla är förstås stressad över sin nya miljö, men den stora har alltid varit mer bestämd än sin syster…

Den äldre låter mycket bestämd, men det låter inte onormalt. Att den lilla springer efter henne är ett tydligt tecken på att det inte försiggår något märkligt i marsvinsvärlden. Vad är egentligen så hemskt med att den lilla blir åthutad? :) Den äldre vill visa vilka regler som gäller, det måste hon få göra. Att sära - sätta ihop, sära - sätta ihop triggar bråket. När ni tar bort den lilla har den äldre "vunnit" (yes, den lilla irriterande försvann!) och bygger hennes självförtroende att hon kan göra det igen, och den lilla blir ännu mer som ett plåster i jakt på trygghet i sitt nya hem. Sätt ihop dom och håll uppsikt, men så länge inga sår förekommer, eller att den lilla blir apatisk och inte vill äta (först då har det gått förlångt) så är det bara att härda ut. Lycka till! :)

Hej!

Jo, men det är inte bara åthutningar, utan det blir riktigt bråk om de är ihop i buren, så de har bara fått träffas utanför buren hittills. Och för varje gång funkar det nu bättre och bättre faktiskt 🙂 Så så småningom kommer det förhoppningsvis att funka att ha dem i samma bur! Håller tummarna…..

Kan du beskriva bråken?

Oj, låter som en jobbig situation 😕 Alltid jobbigt när något sånt hänt och man måste matcha en ny vän till dom.. 

När jag var yngre så sökte vi ett nytt marsvin och hade tur nog att få testa en hane från en lokal djuraffär som vi sen fick av dom.

Hoppas det går bra med dom!

Mina marsvin gjorde likadant men det är bättre att låta dem bråka än att sära på dem. Jag särade alltid på mina marsvin förr men jag slutade med det och efter nån vecka var de sams! "Den stora uppfostrar den lilla"

Jag har samma undran som #5. Om det inte handlar om att det sår och att de ryker ihop som en boll så är det som #3 beskriver. Äldre honor kan vara ganska hårdhänta i sin uppfostran, och unga kan pipa till och gnälla. Om man särar på marsvinen måste de börja om från början varje gång de träffas. Bättre är att göra ställen i buren där den lilla kan komma undan, ex ett smalt rör. Ofta förmänskligar vi människor marsvinen och normala beteenden blir jobbiga att se.

Om ingen har allvarliga sår, och den lilla får i sig mat, så går det över på några dagar när de hittat sin balans.

Tack för allla fina och omtänksamma råd! Här har det blivit väldigt bra :-) De har fått träffas dagtid utanför burarna och nattetid varit i varsin bur. Stora honan har givit ungen tjuvnyp då och då, men det har successivt blivit bättre och bättre med det. Så idag, efter fem dagar, var det premiär att få vara i samma bur och NU FUNKAR DET! Honan släppte tillochmed in ungen i sitt eget hus :-) Så nu är vi lättade och lyckliga….

Hej

Ja det låter ju jobbigt.  Både för människa och djur.
Jag brukar låta nya kombinationer vara i var sin bur nära varann tills de blir sååå nyfikna och vill nosa/ pussa varann i ett par tre dar.  Sedan kan jag under överinseende låta  dem flytta ihop . Vaktar dem så det inte blir blodvite  mm.  På natten särar jag dem så jag har koll  men om det inte blev något bråk  kan de ju vara ihop  på natten med. Men att ge dem tillfälle att lära känna varann under säkra former  kan ju inte vara fel tycker jag.   Varsamhet  vinner.  Det är inte alltid så lätt bli sambo … :)    Och sorg och saknad hos djur  vet vi väldigt lite om egentligen.

Just därför,  tycker i alla fall jag och de marsvin jag har,  att det är toppen att vara flera i samma bur. När någon försvinner av någon anledning  så  blir det inte så ensamt och sorgligt och man kan lugnt hitta en till om det behövs  som kan passa till dem. Placera dem i varsin bur och så flytta ihop …….
Bra att det går sakta men säkert. Jag väljer alltid  undergivna men stabila  djur, honor som hanar,   då de verkar  må bättre och samsas lättare med både sig själva och sin omgivning. Trevligt  när man får en grupp som trivs ihop. Eller hur..?

Lycka till !

Med vänlig hälsning Elisabeth