Jag vet inte hur jag ska kunna komma vidare allt känns bara tungt och eländigt. Jag har knappt ingen ork till att ta tag i saker tex städa och jag känner inte alls glädjen för att Elvis kommit hem till oss han påminner lite om Tekila tex sträv päls och ögon hur han tittar gulligt. Jag fastade så för sötnosen på ett sätt som jag aldrig gjorde för dom andra marsvinen. Han o jag var tjata på ett sätt som var underbart o hans pussar fick mig glad när jag var arg eller trött på morgonen. Men nu har jag inget av det kvar o vill komma vidare så snabbt som möjligt i sorgen. När jag ser Minto tänker jag på hur kul dom haft tsm