Hur kan jag få dom att vilja bli hanterade?
Hejsan allihopa!
För snart 3 dagar sen skaffade vi i familjen 2 marsvin, kastrerade hanar från samma kull som kallas Theodor och Rasmus. Rasmus är väldigt nyfiken och enligt mig väldigt modig medan Theodor är skygg, blyg och väldigt lättskrämd (han blir inte rädd som i att skrika och få panik utan så fort man gör någon liten rörelse stelnar han till eller springer iväg)
Dom ses bara i deras trähus och är aldrig utanför när vi är i närheten. Dom matas för hand med grönsaker för att vi ska få dom tama, Detta sker vid öppningen av huset då dom inte vågar sig ut. Rasmus står stilla ett tag, en till två minuter, sedan kommer han fram och tar maten men sedan går iväg för att äta. När Rasmus gjort detta ett antal gånger vågar Theodor sig fram, tar maten och sedan kutar längre in i huset sen tar det en stund innan han vågar sig fram igen.
Problemet är att de inte vill ut ur huset. Försökte ge dom en bananbit bara någon centimeter utanför huset men så fort Rasmus sträckte sig ut blev han rädd (kanske inte rädd men ja) och sprang in i huset igen. Jag vet inte hur jag ska göra för att vinna deras förtroende eller ens kunna klappa dom på huvudet om dom bara är inne i huset hela tiden. Känns inte schyst att ta bort huset för ett ögonblick, valla in dom i ett hörn och sedan plocka upp en av dom, vill inte att dethär med hantering ska bli en stressgrej.
Vill verkligen ha hjälp med detta så vi kan ha roligt med marsvinen, gärna snart så dom inom några veckor vill vara med oss! 🙂
Marsvin behöver plockas upp för att bli tama, men jag tycker att rädda små marsvin ska plockas upp tillsammans. Ha gärna en dubbelvikt handduk eller en filt i knät så de har någonting att gömma sig under. Muta med favoritgrönsaken. Hur lång tid det tar är olika. För en del räcker det med några veckors hanterade, andra behöver ha längre tid på sig.
När du skriver "muta med favoritgrönsaker" menar du då muta ut ur huset? För i nuläget får vi inte ut dom längre än utgången till deras hus. Men det kanske kommer med tiden?
Det är väll verkligen inte en så bra idé att valla in dom i hörnet och lyfta upp dom, eller är det bara jag som har inbillat mig detta?
Jag brukar rätt lätt kunna ta upp mina om jag har huset i ett hörn och sen lyfter på huset men låter ena kortsidan stå kvar så att de liksom är fångade mellan väggen och huset om du förstår hur jag menar. Nu är ju mina tamare än så så ibland går det att bara lyfta upp dem, men ibland springer de instinktivt in i huset och då är det rätt smidigt att bara ta upp dem. Visst känns det elakt att "jaga" dem, men det glömmer de när de sitter i famnen. Sen lär de sig att det är mysigt i famnen, en gosig filt, en god grönsak och lite klappar är ju faktiskt rätt nice ;-) Men prövar de aldrig kommer de alltid vara rädda för den stora läskiga världen utanför buren! Lycka till, och lägg gärna upp bilder!
Min blogg: Fibroflicka med myalgisk encefalomyelit.
#2 Jo, jag menar att jag tycker att du ska valla in dem i hörnet och skopa upp dem, och sedan muta med favoritgrönsaken när de är i knät. Det är inte taskigt att fånga in rädda marsvin, bara man inte jagar runt dem i buren. Det är dessutom det enklaste och bästa sättet att få dem tama.
Ta upp dem och håll dem så mycket som möjligt, i början mot deras vilja. Det är bara att ta dem även om de springer och är rädda. Marsvin bits väldigt sällan även om de är jätterädda. Ge dem sånt som de tycker om när de är i famnen. Till slut kommer de att märka att det inte är något farligt.
Jag hanterade mina första två marsvin mycket redan från dag 2 (första dagen lät jag dem vara ifred) och de blev oerhört tama och gosiga. När de var ute och sprang på golvet så var de helt orädda och ställde sig på våra fötter. Nästan varje kväll hade vi gos framför TV:n då jag satt med dem inuti min morgonrock. De tyckte det var jättemysigt och verkade njuta av att få gosa.
Mina sista två marsvin köpte jag som vuxna och de blev aldrig lika tama. Förra ägaren hade nog inte hanterat dem så mycket.
Jag tycke inte du ska tvinga upp dem allt för mycket. Bättre att låta det ta lite längre tid. Marsvin gillar oftast inte att bli uppbärda och jag har aldrig träffat eller sett ett marsvin som självmant velat bli upplyft även fast dem är vana vid det. Låt det ta sin tid och att muta med någor gott är en bra strategi men tycker du inte ska börja lyfta på husen utan låt marsvinen komma till dig. (Det lär ta tid till en början några så sitt där ett tag och locka lite på dem) Först lär dem antagligen inte riktigt våga. Då kan du lägga grönsaken en bit ifrån dem och sitta kvar och locka lite med rösten. När det är vana och trygga i buren tycker jag du kan hantera dem mer utanför än förut. Lycka till! :)
//Med vänliga hälsningar Ida
Va dig själv, alla andra är redan upptagna. 😎
#6 Min erfarenhet säger tvärtom. Att man i början måste ta upp dem mot deras vilja för annars blir de aldrig riktigt tama. De måste få se att det inte är så farligt att vara i famnen. Självklart ska man låta dem vara ifred en hel del i början, men en gång om dagen tycker jag man bör ta upp dem iaf.
Sen det där att de springer omkring i buren när man ska ta dem slutar aldrig vissa marsvin med, särskilt om man tar dem ovanifrån. De är ju bytesdjur och därför deras instinkt att gömma sig.
#7 Håller med precis. Jag har haft vuxna jätterädda omplaceringar, som efter ett tag blivit hur tama som helst. Men då har jag plockat upp dem varje dag också.
Tack så mycket för era svar och hjälp! Vi höll dom faktiskt idag för första gången!
Då marsvinen står i ett rum vid köket där vi har massa sladdar osv så var vi tvungna att flytta dom till ett annat rum för att kunna hantera dom. Så vi tog bort husen och lite av höet så dom inte kunde gömma sig där i och satte ner transports buren. Eftersom den är som ett hus för dom så sprang dom såklart in i den. Jag stängde och bar upp dom till mitt rum.
Vi la en filt på golvet och tog med oss två handdukar, då vi inte hade flera filtar, och små gurkbitar. Det första vi gjorde var att öppna burdörren och prata med dom samtidigt som vi höll en gurkbit i öppen hand. Rasmus, som är den modiga, kom fram efter några minuter och åt upp den sedan vågade även Theodor springa fram och äta den längre in i buren.
Efter några gånger strök jag Rasmus på huvudet samtidigt som han åt, och det gick fruktansvärt bra! Han ryckte till lite i början men sedan slappnade han faktiskt av och gjorde några små läten när jag klappade honom på halsen. Så efter några minuter av klappande kunde jag utan några problem lyfta upp honom och hålla honom i min famn.
Jag hade lagt handduken i mitt knä och lite över min arm så när Rasmus blev nedsläppt gömde han sig i mitt armveck. Jag klappade och fortsatte prata med honom. Theodor såg att Rasmus trivdes och lät sig sedan bli klappad på huvudet efter några försök. Jag hade aldrig ens rört honom förut så det var väldigt roligt med ett sådant framsteg! Rasmus slappade av mer, gjorde behagliga läten och Theodor njöt faktiskt också där han låg placerad i armvecket.
Efter några tre-fyra minuter släppte jag ner dom i transports buren och hade dörren öppen samtidigt som jag satt en bit utanför med handduken som en liten gömma mellan mina ben, jag funderade inte ens på att dom skulle våga sig ut igen. Men efter bara någon minut kom både Rasmus och Theodor ut och gömde sig under mig samtidigt som jag klappade dom. Rasmus slappnade av något ordentligt och slöt nästan ögonen när jag klappade honom vid halsen!
Tack så mycket alla för hjälpen, hade aldrig "vågat" göra detta utan att veta att det faktiskt var det enda sättet! Tack! 😃
Låter som en jättebra lösning! Så kul att ni fick så bra kontakt. Hur gamla är de? :)
Min blogg: Fibroflicka med myalgisk encefalomyelit.