Hejhej!

Måste säga att jag tycker det gått bra hittills med att få mina två pojkar lugnare, då de äter i min famn och inte springer iväg eller så när jag ska ta upp dem. Dom är framme och skuttar runt, äter och dricker under kväll/natt.

Men - dom springer iväg så fort jag närmar mig buren. Som sagt är det inga problem att ta upp dem; dom sitter stilla och sprattlar inte. Men för att göra det måste jag lyfta bort huset, vilket känns både taskigt och omständigt. Dom har inte ens nästan kommit fram då jag suttit vid buren, utan bara när jag inte är i rummet eller sitter på min säng, ca tre meter bort från buren.

Har följt en massa olika tips jag läst om här såsom att jag väntade mer än en dag med att ens försöka ta upp dom, utan lät dom börja äta osv innan jag försökte hantera dem, och prata varje gång jag är vid buren, lämna godsaker några gånger om dagen för att dem ska relatera mat till min röst och närvaro, sitta och hålla fram exempelvis en gurkbit tills någon vågar kika fram. Men dom sitter bara helt stilla kvar i sitt hörn, även om jag sitter där med en gurkbit och pratar lugnt i nästan tjugo minuter. Dom går inte omkring, luktar inte runt - rör sig bokstavligt talat inte alls.

Har inte alls haft dom länge och vet självklart att jag inte kan ha höga förväntningar efter bara några dagar. Men som jag uppfattat det på många så har deras nya marsvin åtminstone vågat kika fram efter ex antal gånger att ha lockat med mat, även om de kanske inte vågat sig fram hela vägen.

Är det BARA tålamod som gäller här, eller är det något jag gör fel?

Vet att tålamod spelar en riktigt viktig roll, och vet också som sagt att jag inte alls redan kan förvänta mig att de ska lita på mig, men vill bara se till att jag gör rätt så tidigt som möjligt så de inte är skygga onödigt länge/för alltid.

Tacksam för svar.