Marsvin med livmoderinflammation/pyometra
Jag har en marsvinshona på drygt fem och ett halvt år. (Det är inte mitt enda marsvin).
I början av veckan fick jag en smärre chock när jag skulle lyfta henne ur buren. Hon luktade förskräckligt och hade något gul-beige kladd intorkat i rumpan och i pälsen mellan bakbenen. Det är svårt att beskriva stanken, men det är en skarp stank som inte normalt förekommer hos marsvin eller i marsvinsburen.
Jag ringde en marsvinskunnig veterinär och fick tid dagen efter. Veterinären konstaterade flytningar till följd av livmoderinflammation. Marsvinet fick utskrivet antibiotikan bactrim med dosen 0,4 ml två gånger per dag i fem-sju dagar (ges i munnen). Veterinären sade att det är viktigt att marsvin med dessa symptom snarast får vård. I annat fall kan toxinerna från inflammationen sprida sig i kroppen så att marsvinet blir så sjukt att det slutar äta, bara ligger och slutligen dör. Enligt veterinären utgör äggstockscystor (vilket mitt marsvin också har, och tidigare behandlats mot med hormondämpande sprutor) en förhöjd risk för livmoderinflammation.
Mitt marsvin har magrat av det senaste halvåret, tappat päls, och blivit allt tröttare. Veterinären och jag var därför överens om att min marsvinshona inte är en bra kandidat för operation, där man tar bort äggstockar och livmoder.
Om mitt marsvin kommer att klara sig, vet jag inte ännu. Hon verkar ändå relativt pigg och äter med god aptit, hon har inte diarré (ta i trä), ingen urinvägsinfektion och inga urinstenar, vilket har kollats av veterinär. Men kanske spelar hon friskare än vad hon är?
Av det lilla jag hittat i olika forum på nätet om livmoderinflammation/pyometra vid marsvin, så beskrivs diagnosen ofta som en dödsdom. Vissa menar att bactrim är för svag för att hjälpa, samt att långa antibiotikakurer på minst två veckor är det som gäller. Själv vet jag inte vad jag ska tro.
Jag tycker vidare att det finns alldeles för lite information om både äggstockscystor och livmoderinflammation, samt kopplingen däremellan. Uppskattningsvis 80 % av marsvinshonorna får ju äggstockscystor, har jag läst någonstans. Kunskap måste spridas om att marsvin som har illaluktande kladd i rumpan, i själva verket kan ha en livshotande livmoderinflammation.
Så jag tänkte höra efter vilka erfarenheter ni andra har från marsvin med livmoderinflammation?
Är bactrim, som mitt marsvin fått, tillräckligt effektivt för att hjälpa mot livmoderinflammation? Vad ska man annars behandla med?
Verkar dosen (0,4 ml två ggr/dag) och den period (5-7 dagar) som bactrimet ska ges rimlig, eller är dosen för låg och/eller behandlingstiden för kort?
Hur vet jag om marsvinet är botat från livmoderinflammationen när antibiotikakuren är avslutad? Hon kanske fortfarande har inflammation inuti, men spelar pigg och frisk?
Har ni något annat tips eller råd om omvårdnad för marsvinet? Tacksam för alla synpunkter. Både jag och hennes marsvinskompisar vill gärna behålla henne så länge som möjligt.
Allt beror helt på hur långt gången inflammationen är och hur stor den är. Vad jag har fått lära mig är det endast i tidigt stadie man kan bota pyo med antibiotika, och inte ens då är det säkert att den botas helt. Dessutom kan dom få tillbaka inflammationen igen… Så jag beklagar, men jag skulle inte hoppas på för mycket… Sen kan alltid mirakel ske!
Sajtvärd på Akvarieräkor ifokus och m_edarbetare på Agility ifokus
_(f.d MelvinMimmiLufsen)
![[AnimeV4]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Nu ska jag vara tråkig. Jag tror tyvärr att du helt enkelt får köra klart behandlingen och sedan låta henne gå så länge hon orkar. Fy tusan för dessa honrelaterade sjukdomar! Om jag hade honor skulle jag ta risken och skicka dem på kastrering när åldern var rätt. Hoppas att det går bra för er🌺
Kände att jag ville uppdatera hur det gått för marsvinet, som tyvärr gick bort i mitten av augusti.
Efter bactrim-kuren mot livmoderinfektion, hade marsvinet fortfarande flytningar. Så jag kontaktade veterinären igen och fick baytril utskrivet. Baytrilen vägrade hon äta, men jag lurade henne genom att droppa det på gurkskivor. Tyvärr slog baytrilen ut mag- och tarmsystemet. Hon fick trumsjuka och förstoppning, som övergick i diarré. Marsvinet slutade äta hö, gick vingligt och satt uppburrad. Hon hade nog ganska ont, för detta var enda gången hon bet mig. Jag avbröt baytril-kuren på veterinärens inrådan och matade marsvinet i någon dryg vecka med Critical Care, risvatten, hövatten och minifom. Hon fick även bajspluttar från ett annat marsvin upplöst i vatten, för att återställa tarmfloran. Därefter repade hon sig och började äta och bajsa som vanligt.
Men marsvinet hade fortfarande flytningar, även om de inte längre luktade lik. Veterinären uppgav att det kunde bero på att livmoderinfektionen övergått till en livmoderinflammation, efter antibiotikakuren. Jag hade tidigare utgått ifrån att dessa sjukdomstillstånd var samma sak. Marsvinet var sitt vanliga jag igen från mars – maj i år, bara lite svagare. I slutet på maj fyllde hon 6 år och jag hoppades att hon skulle få en sommar till.
Men i början av juni upptäckte jag till min stora sorg att hon släpade det ena benet efter sig. Snart var hon helt bakbensförlamad. Jag valde att avvakta med avlivning eftersom jag läst på olika marsvinssidor om marsvin som helt plötsligt hulkar upp sig från förlamning och blir friska, bara man ger det lite tid. Hon var fortfarande matglad, visade livsglädje och intresse för omgivningen. Hon levde upp när hon fick komma ut i uteburen tillsammans med de andra marsvinen och äta gräs. Det blev lite extra pyssel med henne under livets slutskede, då hon måste tvättas, smörjas med vitt vaselin, få städat särskilt noga i sitt marsvinshus, samt matas separat med grönsaker och Critical Care. Tyvärr hämtade hon sig aldrig från förlamningen, som sannolikt kom sig av ålderdomssvaghet i kombination med att allt inte kan ha stått rätt till med de reproduktiva organen.
I mitten av augusti somnade hon slutligen in i en avskiljd del av buren. Hon hade då varit förlamad i 2,5 månader. När slutet närmade sig, kunde man redan några dagar innan märka hur marsvinet kändes allt kallare. Detta har jag även läst om i en annan tråd om marsvin med bakbensförlamning. Pälsen tycktes också ha en annan riktning på slutet. Sista dygnet åt marsvinet lite Critical Care i en sista kraftansamling, men orkade annars varken tugga eller svälja. Hon kunde inte längre stödja på framtassarna och orkade inte lyfta huvudet. På natten fick hon sluta.
Hon var ett stabilt, lugnt och tryggt marsvin. En klassisk trefärgad virvelpet, som fick vara kärnfrisk fram till 5,5 års ålder när äggstockscystorna gjorde sig påminda. Hon var mitt mest matglada marsvin, den enda som inte kunde klättra upp på hustaken och den enda som skrikit som en brandvarnare. Hon kom till mig under en värmebölja sommaren 2010, och var då det minsta marsvin jag sett. Hon är saknad.
Jag beklagar sorgen, men måste säga att det är helt sjukt att du lät henne vara förlamad så länge istället för att avsluta lidandet. Nog för att allmäntillståndet verkade bra i övrigt, men hon kunde för tusan inte GÅ normalt.
Tack för att du delade med dig om behandlingen. Det kanske hjälper någon.
Tack för att du delar med dig, så kan vi andra som inte vet så mycket om livmoderinfektion hos marsvin vara bättre förberedda. Din marsvinshona var ju fortfarande nyfiken och matglad trots förlamning och annat, så att mumsa färskt gräs ute med kompisarna en hel sommar tycker jag låter som en fin avslutning på ett marsvinsliv.
Starta ny diskussion