De marsvin som jag skulle säga är keligast och lugnast är långhåren (från uppfödare) =)
De har oftast helt otroligt lugnt temperament, eftersom de är avlade för att kunna sitta stilla när man pysslar med deras päls.

Teddy marsvin är oftast väldigt lugna och behagliga de med=)

Släthår tycker jag det ofta är lite fart i när de är små, men ju mer hanterade/äldre de blir dessto lugnare blir de=P

Har inte haft aby eller skinny själv, men ofta hör man att de är väldigt mycket framåt och nyfikna^^

# 1. Är inte svarta selfar kända för att vara lite mesiga? Eller var det modiga… Jag har haft två st, en som var översocial och en som är rädd för sin egen skugga.

Jag har inte så stor erfarenthet, men ser jag till de raser jag har just nu så är min rex bebbe hur lugn som helst i famnen, myser gärna och är väldigt pussig och go ^^ Medan han på golvet blir helt galen och ska titta överallt, hur modig som helst rusar han iväg för att upptäcka resten av huset.
Min teddy pojk är inte det minsta mysig (kanske har med åldern att göra, tonåring…) Han tycker att gos och kel är vidrigt ;P Men kommer han ut på golvet blir han väldigt mammig och vill inte lämna min sida.
Mitt släthår (4 år) är lite mysig men ganska lättstressad och nervös. Men jag tycker inte det är något som har med rasen att göra, tror hon har en bakgund som kan förklara hennes sätt…

Sedan har jag två djuraffärs grisar som troligen inte är renrasiga.
Den ena är en teddy, hon är otroligt framåt och mysig. Men även lättirriterad och vissa dagar kan hon vara fantastiskt grinig och enveten *s*
Och sen har jag min gamla släthårshane, en underbar gubbe som inte vill lämna 'mamma' alls då han kommer ut ur buren och ner på golvet.

Tempramentet varierar från individ till individ. Rent generellt kan man säga att släthåriga marsvin ofta är ganska livliga, men om de blir hanterade så blir de ofta väldigt trevliga, nyfikna och sociala. Långhår brukar vara lugna, precis, som Starlight säger. Att rexar skulle vara vilda av sig har jag faktiskt inte hört, men rexar brukar mogna sent, så det tar tid innan en rex blir vuxen. Skinnys brukar vara oerhört nyfikna och orädda av sig. Vi har en skinnybärare, lakeland, som pet och det är ett jättetrevligt marsvin.

En rex med temperament som liknar en abys har jag aldrig träffat.  :) De brukar vara lugna och trygga, precis som teddys.

Jag tror att det varierar helt från individ till individ. Min coronet (kastrerad hane) är väldigt modig, tuff, självsäker och modig medans min sheltie (hona) är lite tillbakadragen, ogillar främmande ljud, människor, platser men är vääääldigt kelig och min Abessinier (hona) är superduperenvis, har oerhört mycket spring i benen och har en enormt gigantiskt stor egen vilja :)

Detta är så spännande, så jag puttar upp tråden i hopp om att fler vill beskriva sina marsvins temperament och berätta vilken ras de är…!

Min gris Maja är en nonself från djuraffär och väldigt rädd av sig, men samtidigt otroligt nyfiken och aktiv. :) Vissa dagar vill hon inget annat än sitta och mysa och andra kan hon inte sitta still. ;) En del dagar vill hon inte göra något alls, bara sitta och vara rädd för vartenda litet ljud xP Idag var en sådan dag ;) Igår hade hon spring i benen och i förrigår sov hon i mitt knä :P Så det varierar.

Mitt andra svin, Emma, ( som gick bort för några dagar sedan, tyvärr :'( ) hon var väldigt lugn, trygg, gosig och också lätt rädd. Hon var ett långhår; en sheltie från djuraffär. Hon satt mest still och var antingen rädd eller ville gosa ^^ En sötnos!

Men som sagt, så beror det på individen, men jag tror inte att jag behöver gå in på det mer än så :)

#6 Är coroneten modig gånger två? x)

Vi har två sheltiehonor som är ganska försiktiga av sig, de sitter heller inte stilla i buren när jag vill klappa dem utan hoppar åt sidan. När de väl sitter i knäet verkar de trivas! När de är ute på golvet går de och sätter sig under något eller bakom min rygg… Dem har vi haft i fyra månader.

Sedan har vi en rexhona - hon köpte vi lite senare och hon har hela tiden varit mer nyfiken: när man släpper ut henne på golvet vill hon undersöka allt! Hon är också mer cool och sitter också kvar och ser ut att njuta när jag sticker in handen i buren och kliar och klappar henne.

De kommer från samma uppfödare.

#8 Självklart 

Jah har två virvelmarsvin.

Thea är lugn när man har henne uppe, men annars kan hon vara ganska busig ihop med Cazzy ;P

Men Cazzy däremot kan inte sitta still xD

Här följer mina erfarenheter.

Abysar hade jag en del när jag var yngre, tycker dom är rätt så "hispiga" Kollar man på en utställning så är det oftast abysarna som "far runt" på plattorna!

Rexar har jag ju nu, och nåt lugnare får man leta efter! Dom är som små sträva nallebjörnar ;) Våran numera avlidna Maisol kunde man ha lös i trädgården, hon kom lufsande när man ropade på henne *saknar*

Nonselfarna har jag bara haft dalmatiners, och dom kan vara rätt så spattiga emellanåt…speciellt svårt när man ska fånga dom i buren!

Selfar har jag haft en del varianter, men där finns det inte nåt som slår self beige! Ja jäsingen vilken reaktionsförmåga man fick när man skulle ställa ut dom! Rätt som det var så kunde dom hoppa rätt upp i luften och kasta sej i golvet. Och inte blev dom lugnare ju äldre dom blev…så self beige är absolut ingen variant som man ska satsa på om man är nybörjare!

Nu har jag ju goldens i olika varianter, kan tycka att dom kan vara liiiiite hispiga som små, men när dom blir runt året är dom lugna som filbunkar…ibland lite för lugna för dom har en tendens att lägga sej platta som pannkakor på utställningsplattan!

#12 Intressant ^^

Smyger mig in lite på iFokus och delar med mig med mina erfarenheter..

Jag har haft abysar i flera år, har fött upp och framförallt ställt ut. En väldigt trevlig ras att tävla med, lätt att platt-träna och lätta att ha med sig när man åker långt och byter miljöer osv. Dock viktigt med temperament, det finns linjer av abysar idag som är mkt snälla och goa och som har blivit det av mkt medveten avel.. De hanar som jag tävlat mest med har jag varit väldigt noggranna med träningen av, de har jag haft samma kvar på som långhåren i päls. De ska sitta still på plattan och visa upp sig, punkt slut. Har aldrig haft en abyhane som inte gått att ha med en annan hane, oavsett ålder. Mina avelshanar har gått direkt från golvflocken till hona och några veckor senare tillbaka till kompisarna på golvet. Honorna är det aldrig några problem med, älskar att gå i flock och bråkar inte mkt.

När det gäller långhår har jag mest erfarenhet av peruaner. Mkt snälla och självsäkra, självklara och trygga att ha i flockar. kan dock bli lite svåra när det gäller pälsvård för de kan bli för tuffa och nästan ta över ledarskapet, då gäller det att ta ett djupt andetag och låtsas som ingenting. Dock är de väldigt trevliga att ha i avel, inte mkt problem och är trevliga mot sina ungar och mkt duktiga mammor överlag.  

Har även korthåriga agoutisar som är lite mer på språng men blir lätt tama efter att ha fått vara uppe och miljötränas i famnen lite varje dag. Bär ofta runt på en agouti när jag är hemma och gör annat.

Som synes så har jag lite annan syn på abysar än vad många andra har. Vad det främst beror på är att jag anser att det är som flera andra skrivit i tråden, temperamentet beror på individen främst och inte så mkt på vilken ras de är. Det är även tydligt hur avel kan påverka temperament och hur de är att hantera och hur de beter sig mot sina kompisar. När det gäller abysarna som jag själv har jobbat lite med så tycker jag att man numera kan se en stoooor skillnad gentemot säg tio år tillbaka men det är inte direkt nån slump..

jag har hört att rex o teddy är typ lika i temperamentet o att abbysar är lite mer vassa o vilda. Min ay korsning kan var riktigt otrevlig ibland, men samtidigt är hon väldigt beskyddande o bra mot de mindre marsvinen.. Hon går tex emellan (bokstavligen) om de små bråkar eller så.

Min teddy o min rex är likadana i temperamentet, förutom att teddyn är modigare o piggare ute på golvet.. rex:en är lite osäkrare o blir rädd för småsaker ibland..

Har ni erfarenhet av rex aguoti