Å jobbigt. De flesta marsvin struntar blankt i sina operationssår, men det finns tyvärr sådana som inte gör det. Jag har också en som var alldeles hopplös i sitt envisa pillande, vilket gjorde att det tog väldigt mycket längre tid för såret att läka.

Mitt bästa tips är att försöka hålla honom sysselsatt. Med extra god mat. Utspridd pellets, aktivitetsboll, grenar att gnaga på, mycket golvtid, sitta i knät och mysa. Om han går själv nu kan du låta honom träffa någon av flickorna i knät. Packa bara in henne som en burrito i en handduk så kommer han inte åt att ställa till med något.

Och håll jättekoll på såret, och tvätta med koksaltlösning vid behov. Det blir lätt infekterat när han är där och grejar.

#1 Jag vill ju inte ta upp honom och greja med honom för mycket, eftersom han springer runt för mycket, kan stygnen gå upp.

Så det där med golvtid, låter lite riskfyllt.

Det som förvånar mig, är att det inte står något om detta i hemgångsråden. Vad man gör om han vill komma åt såret.

Har varit så nervös för detta ingrepp, men jag kunde aldrig i mina vildaste fantasier tro att han skulle vilja komma åt och pilla i såret. Jag antar att det kliar nu när det börjar läka?

Jag ringde till en veterinär, och de kom med förslaget att sätta en kropps strumpa på honom, så han inte kommer åt det, men då kommer han sluta äta, tror jag.

En sådan kommer han absolut inte acceptera att ha på sig.

Allt annat har gått så bra, med detta ingrepp.
Så synd att han vill komma åt såret, och så typiskt att just han är en av få som vill det.

Jag får sitta och ha stenkoll på honom dygnets alla minuter, för att förhindra att han pillar.

#2: Grejen är ju den att om han är där och petar så kan såren gå upp av det också, så det är liksom att välja mellan pest och kolera, typ.

Det är väldigt ovanligt med marsvin som tuggar på sina sår, fast det hjälper ju inte riktigt att veta när man har en som gör det. Det förklarar möjligen varför det inte står någonting om det i hemgångsråden.

På mitt marsvin föreslog veterinären plåster. Det slet hon av på ingen stund alls, så det fungerade inte heller.

#3 Ja, det är inte lätt, detta.

Ibland undrar jag om det är jag som är lite för nojig?
Att jag tycker att han pillar i såret, när han kanske inte gör det?

Just nu sitter han och böjer sig ner för att äta egen avföring, tex. Tänk om jag såg fel?

Tycker bara att han har ett lite rastlöst beteende. Lägger sig ner, sätter sig upp. Vill krafsa i handduken han sitter på, kliar sig med bakbenet på kinden, sträcker ut sina bakben när han ligger ner. Jag upplever honom som rastlös. Att han har svårt för att sitta still. Han är överallt, liksom.

Det var första och sista marsvinshanen jag kastrerade.
Har upptäckt att jag absolut inte har nerver för detta.

Nej. Jag inbillar mig inte. Precis nu såg jag att han var i såret och kliade….

#3 Hur var det för dig när ditt marsvin petade i såret?
Berätta gärna om det. Läkte det till slut ändå? Hur lång tid tog det?

#4: Att vara nojig är bra. Faktiskt. Hellre gå upp i alarmberedskap en gång för mycket än en gång för lite.

Själva hormonomställningen kan vara väldigt jobbig för nykastrerade hanar, så den kan förklara rastlösheten du upplever att han visar. Eller så har han ont. Får han ordentligt med smärtstillande? Ofta är de hyfsat pigga första dygnet, men kan sen bli lätt apatiska, så håll koll på honom.

När jag lät kastrera min yngsta hane så var han som en plåsterlapp på sin "pappa" första veckorna efter kastreringen. Han var bara nöjd om han fick ligga tätt, tätt intill. Ett beteende som inte alls var likt honom, så det var uppenbart ganska jobbigt. För oss allihop, kanske mest för pappan som inte fick vara ifred en sekund.

#5: Min sårtuggare är en hona. Hon kastrerades med flanksnitt och hade alltså två sår rätt högt upp på ryggen. Ett på varje sida. Det var bara det ena hon inte kunde låta bli, av någon konstig anledning. Det läkte det med, men tog två eller tre veckor längre tid än det andra, eftersom det sprack upp i ena änden. Jag tvättade med koksaltlösning dagligen för att hålla det rent och fick vid några tillfällen plocka loss/klippa av självupplösande stygn som inte riktigt släppte som de skulle. Jag var livrädd för att hon skulle dra loss trådarna på ett okontrollerat sätt.

#6 Han går på Metacam för hund.
0,25 ml två ggr om dagen. Är det för lite? För sällan?
Har läst att marsvin tål rätt mycket smärtstillande. Tror du att det är rätt dos?

#7: Vad väger han? Spontant tycker jag att det låter som en låg dos.

Min kille som kastrerades väger knappt 1400 g. Han fick 0,9 ml 2 gånger om dagen i två dagar, följt av 0,45 ml två gånger om dagen i fyra dagar. Metacam för hund.

#8 Han vägdes på kliniken innan op. Ca 740 gram vägde han då. Han är inte ens ett år gammal, därför väger han så lite.

Sedan har jag ett annat problem.
Dos sprutan som följde med Metacam förpackningen, är en helt annan spruta som jag är van vid. Helt andra mått på sprutan.

Jag har försökt så gott jag kunnat att måtta ungefär, men som sagt, kanske jag ger honom fel dos? Har gett medicin förut till mina djur, så jag tror att jag måttar rätt, men är inte bombsäker….

#9: En liten kille, helt klart. Maxdos för honom är 0,49 ml, halv maxdos ungefär 0.25 ml. Då är det inte så lågt som jag tyckte, utan rätt normalt. Min fick också halv maxdos efter de första två dagarna.

Visst har du en spruta till Metacamen som man kan sätta på pipen på flaskan, graderad i kilo? Då är det faktiskt rätt lätt att beräkna rätt dos.

0,25 ml av hund-metacam (på 1,5 mg/ml) motsvarar 0,375 mg meloxikam. Varje kilo på sprutan är 0,1 mg meloxikam, så strax under 4 kilo har du din dos.

#10 Tack snälla Ljungåsen för ditt svar. Då har jag gett honom rätt dos.
Åh, vad skönt att läsa.

Marsvinen du har kastrerat, har de också varit rastlösa då och då? Jag försöker komma fram till varför han ibland får attacker av den där rastlösheten?

Då är han alltså rätt medicinerad. Tycker du att jag ska höja dosen något?
Han är ju inte uppe i maxdos, tänker jag?

#11: Du kan ju alltid testa att höja dosen under ett dygn eller så, och se om det gör någon skillnad avseende hans beteende? Maxdos är strax över sju kilo på sprutan, så jag skulle nog testa med en dos på runt sex kilo.

Jag har bara låtit kastrera tre marsvin, två honor och en hane. Första honan betedde sig precis som vanligt, andra var frustrerad och tuggade på sitt sår, som jag redan berättat om. Hon blev bättre när hon fick flytta ihop med hela flocken, i början bodde hon bara med min kastrat. Ju mer som vanligt allting blev, desto mindre besvärlig blev hon.

Hanen blev störtdeprimerad av att sitta själv (han låg i en apatisk liten hög och ville ingenting) så han fick flytta ihop med sin "pappa" redan dagen efter kastreringen. Då blev han ett plåster, så på så vis var han ju rastlös. Enda som lugnade honom var när han fick ligga tätt, tätt intill.

Sitter han ensam, din lille?

#12 Nackdelen med att höja hans dos, är ju att innehållet i flaskan tar fortare slut. Räcker flaskan om jag höjer dosen?
Inte kul att komma till veterinären och säga att jag på eget bevåg höjt hans dos och nu behöver en till flaska Metacam utskrivet?

Har hört att det är svårare/mer riskfyllt att kastrera honor. Kastrerade du dina honor pga sjukdom, antar jag?

Ja, alla marsvin är individer. Är nog rätt vanligt med olika "symtom" efter en kastrering.

Ja min lille kille sitter ensam. Jag köpte honom som kompis till min äldre hane som gick bort nyligen. Han var fyra år, och föll ihop i kramper i buren. Jag kastade in honom i bilen och åkte i ilfart till ett Djursjukhus en halvtimme bort.
Har flyttat till Sthlm i Maj i år. Bodde i Norrland förut. Jag tröttnade på att ha så långt till en marsvinskunnig veterinär, så jag tog mitt marsvinsgäng, och flyttade närmare marsvinskunniga veterinärer här i Sthlm. Ångrar mig inte en sekund.

Det var tur i oturen att jag hade nära till veterinären när min äldre herre föll ihop i buren. Får kalla kårar i kroppen bara av tanken på att det hade hänt när vi bodde uppe i Norrland.
Hur som helst, så fick han en avlivningsspruta, och jag beställde en obduktion på honom. Vill veta vad som hände. Det skedde så snabbt, allting.

Så nu sitter hans lille vän ensam, innan han får komma in till tjejerna.
Men veterinären sa att han måste ha handduk som underlag nu efter op, annars kommer smuts in i såret, så jag byter handduk två ggr per dag.

#13: Hur stor flaska fick du? 10 ml? Om du ger honom den dos veterinären skrev ut så räcker den i 20 dagar, och så länge ska han väl inte äta Metacam?

Mina flickor kastrerades pga äggstockscystor. Båda med flanksnitt, och det var egentligen ganska okomplicerat - bortsett från hon som inte kunde låta bli att tugga på såret.

Det är obehagligt när de ramlar ihop sådär. Fy sjutton alltså.

I och med att såret är på undersidan (min hane hade sina snitt på pungen) så är det viktigt att underlaget inte riskerar att fastna i såren. Jag använde vetbed och fleece, och plockade alla pluttar tre miljoner gånger om dagen för att det skulle vara rent och torrt.

#14 Ja men då borde flaskan räcka. Kan testa att höja dosen, så får jag se om han reagerar, och blir mer lugn.

Mycket tvätt av handdukar blir det.
Får även ge små, små portioner i taget.
Allt för att maten inte ska komma i kontakt med såret.
Kan tänka mig att han blir frustrerad av att jag ger honom så lite mat i taget.

#15: Just hö var inte jag så bekymrad över. Min pojk hade en hög i buren precis som vanligt. Möjligen var den aningens mindre än den brukade.

Jag förmodar att du håller koll på vikten, så du kan stödmata ifall han inte äter ordentligt.

#16 Kan ett höstrå penetrera ett marsvinsöga, kan det helt klart komma in i ett op. sår i magen också. Är helnojig över det, därför ger jag så små portioner i taget. Batterierna till vågen är slut för tillfället. Måste köpa nya innan jag kan väga.

Dessa äggstockscystor dina tjejer hade, hur märkte du dem? Mina tjejer har aldrig haft sådant. Åtminstone inte som jag vet. Blev nyfiken på dina tjejers symtom på detta.

#17: Det finns såklart risker med precis allting. Att vara utan fungerande våg skulle jag aldrig våga. Jag väger sjuka/nyopererade marsvin två gånger om dagen så jag har koll på att de äter ordentligt.

Mina flickor blev fruktansvärt otrevliga vid brunst. Jagade och gjorde utfall mot kompisarna. Klättrade på dem. Till och med kastraten blev utsatt, och det brukade sluta med att han gömde sig (han var inte jättetuff). Brunsten höll i sig längre än vanligt, och kom oftare än vanligt.

Den ena hade cystor på båda äggstockarna, i storlek som en ärta. Den andra hade bara på ena äggstocken, aningen mindre än en ärta.

Båda blev stabila och trevliga efter kastrering.

#18 Direkt efter operationen, var han så pigg att veterinären till och med skojade om det. Jag har stenkoll på honom, och hans aptit är det inget fel på. Han kastar sig över maten, men såklart vore det allra bäst om jag hade en våg.

Men nu i denna situation, när jag misstänker att han kliar? i såret, vågar jag inte lämna honom utan uppsikt, och gå ut och köpa batterier, helt enkelt. Nu är jag fastkedjad vid hans bur, känns det som..

#18 Har nu vägt honom. Eftersom jag ger honom mat i så små portioner i taget, så är det nog så att han ej får i sig en ordentlig mängd mat, trots allt.

Det var veterinären som sa att jag skulle ge i små portioner, så att inte maten kommer i kontakt med såret, men nu får jag helt klart omvärdera det.

Tack igen, Ljungåsen.

#19: Som jag har fattat det är det inte ovanligt att de är ganska pigga första dygnet efter operationen, för att sen börja slarva med maten. Kanske är det hormonomställningen som gör det, jag har ingen aning.

Min hane behövde stödmatas i någon vecka innan han åt ordentligt själv. Inte så att han inte åt alls, men han åt inte så mycket hö som han borde.

En del äter också sämre om de är ensamma. Lite konkurrens om maten är inte helt fel. Kanske kan han träffa någon av tjejerna i knät och exempelvis dela på ett salladsblad? Packa in henne ordentligt bara, så han inte kommer åt att ställa till det.

Om han är invand på gräs så brukar det vara ett bra sätt att få igång aptiten. Några grässtrån på höhögen och de flesta äter gräset och fortsätter sen med hö av bara farten.