Kirskål, Aegopodium podagraria, är ett livskraftigt ogräs. Det vet alla som någon gång försökt bli av med kirskål som växer i exempelvis rabatter. Kirskål är dock utmärkt marsvinsmat och mina marsvin tycker att det är en höjdpunkt varje vår när kirskålen börjar växa och går att plocka. Själv håller jag mig till blad som är mindre än fem centimeter i diameter när jag plockar till marsvinen, då större blad är beskare i smaken och inte uppskattas alls lika mycket. Allra godast är de som ljusgröna, riktigt späda.

Precis som alla grönsaker bör man vänja in försiktigt på våren, för att inte orsaka obalans i marsvinens känsliga matsmältningssystem.

Det som är riktigt trevligt med kirskål, alldeles förutom att den är lättodlad, gratis och (ur marsvinssynpunkt) jättegod, är att den dessutom har ett riktigt hyfsat näringsinnehåll.

Kalcium-fosfor-kvoten är 1:1,9 vilket är något högt (idealet är 1:1,5), så det är klokt att servera kirskål tillsammans med exempelvis morot som har en kalcium-fosfor-kvot på 1:1,1. Tar man lika mängder (i vikt, inte volym) av morot och kirskål har man en perfekt balanserad måltid med avseende på kalcium-fosfor-kvoten.

C-vitamininnehållet är ungefär det dubbla jämfört med vitkål. C-vitaminbehovet för ett vuxet, friskt marsvin är ungefär 10 mg/kg kroppsvikt dagligen. Växande och sjuka marsvin behöver 30-50 mg/kg kroppsvikt dagligen.

Källor:
https://fineli.fi/fineli/sv/elintarvikkeet/35588?
https://www.skogsskafferiet.se/kirskal/
http://matkalkyl.se/se-morot.php
http://matkalkyl.se/se-vitkal.php
https://guineapigsaustralia.com.au/nutrition.htm