Nedstämt marsvin
Hej! Ett av mina marsvin, Kokos, har i någon dag känts annorlunda. Hon har varit mindre aktiv och blivit något petigare i maten. Litchi har alltid varit petigast och knappt tagit paprika men nu är Kokos plötsligt petigare och tar inte ens apelsin (de får apelsin sällan). Hon äter även något långsammare än innan.
Jag vägde henne idag och jämförde med tidigare vikter och hon väger bra. Jag kände igenom henne, kollade i mun, ögon, öron och huden /pälsen. Hon ser jättebra ut och är blank och fin. Hon är något dålig i hull, hennes revben känns lite för mycket. Men hon väger ca samma som innan. Hennes avföring såg okej ut, om något, lite för lite fiber.
Jag har haft marsvinen ute på golvtid som jag brukar men just idag studerade jag mycket just Kokos. Hon rör sig fint och springer ibland. Jag ser alltså inga tecken på Artros eller smärta. Men jag vet ju att det kan vara osynligt.
Hon har alltid varit ett aktivt marsvin, som lätt blir understimulerad. Hon vill inte sitt still och bli klappad och slinker genom händerna som en iller. Men nu de senaste dagarna har hon varit still i knäet, varit att lätt att plocka upp och inte sprungit lika mycket som hon brukar. Hon har dock tuggat på allt som går att tugga på.
Det har pratats med veterinär och bokats tid. Jag går helt på magkänsla när jag säger att något är fel. Jag hade rätt med Litchi och vågar inte chansa en till bortgång. Det kan gå så fort, tyvärr.
Jag funderar på att börja stödmata för att ge lite extra fiber och för att ge henne lite mer att jobba på. Speciellt om det är något väldigt allvarligt, jag tänker att det kan vara bra för henne att lära sig. Hon har konstant tillgång till nytt och fint hö och hon äter, vad jag kan se.
Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt, men jag förväntar mig inget annat.
Menade inte att Litchi har gått bort, som det ser ut att jag menar :)
Jag tror att du har helt rätt i att det är någonting som inte stämmer. En del marsvin visar bara med små, små nyanser att det är någonting som är fel, så man får vara observant för att ens märka det.
Bra att du har bokat tid hos veterinären!
Jag tycker det är en utmärkt idé att börja stödmata! Att hon förstår konceptet stödmatning kan vara till mycket god nytta, om hon blir sämre. Dessutom så ger det dig ytterligare ett sätt att märka hur hon mår. Någorlunda friska marsvin brukar älska Stödmatningsmat, så fort de har fattat hur det fungerar.
Jag brukar lära alla mina marsvin att äta Stödmatningsmat ur spruta, när de är friska. Det gör livet lättare för både dem och mig.
Jag har nu stödmatat henne och vägt. Hon väger ungefär samma och tog Recovery Plus mycket glatt. Hon ville gärna tugga på skeden när maten var slut. Jag behövde använda sked då jag tappat bort sprutorna jag använde med Litchi. Jag ska leta mer efter sprutorna eftersom jag vet hur det var förra gången. Litchi tog också ur sked i början, sen när hon hade opererats så var hon omtöcknad och då behövde jag ge med spruta.
- Redigerat 2026-02-15 09:29 av Myrsloken
Hittade sprutor och gav det sista med de. Hon tog det snällt men verkade lite trött på Recovery Plus i slutet, jag gav nämligen en lite större portion än menat för att vara säker.
Bra att det gick bra att stödmata! Lite extra fiber i magen är alltid bra.
Också trevligt att hon tar stödmatningsmaten frivilligt. Då har du ett beteende att jämföra med under kommande dagar. Att hon blev mätt på slutet är inte heller konstigt.
När har ni tid till veterinären?
Jag är osäker när det var, ska fråga. Hoppas så snart som möjligt.
Mitt gamla marsvin Mango var precis likadan. Hans vikt var det samma men man kände hans revben och ben tydligt. Han var alltid ett väldigt spralligt och bråkigt marsvin men han började också sitta still och inte äta lika mycket. Hade bokat veterinär besök för honom men några dagar innan besöket hittade jag honom ihop krupen i ett hörn i buren.
Det jag vill säga med detta är att du gjort rätt som bokat tid hos veterinär och litat på din magkänsla. Det kan gå fort, speciellt med marsvin. Jag skulle rekommendera att försöka stöd mata lite med en spruta och försöka få i henne vätska.
Jag hoppas det går att fixa med vård från veterinären.
Tyvärr är ju marsvin grymt skickliga på att spela friska, så det gällar att ha hökögon på dem, för att ha en chans att märka att någonting är fel i tid.
Håller tummarna för snar veterinärtid! Jag skulle fortsätta stödmata i väntan på den. Så länge som hon äter själv också så räcker det med ett par gånger per dygn.
Jag hade förstått fel och tydligen hade bara samtalats med veterinär men inte lyckats boka någon tid. Det går inte idag då Mälarens är stängt. Vi hade kunnat åka akut in till Uppsala men min mor sa att de inte är marsvinskunniga där.
Jag har börjat stödmata varannan timme för att vara säker. De var ute på golvet i ca en timme och Kokos rörde sig lite men satt mest i ett hörn, tyvärr. Jag tycker hon ser något uppburrad ut. Hon äter även dåligt, som sagt. Jag är väldigt orolig men vet ej om jag vill åka till en veterinär som ändå kanske inte skulla kunna säga något om hennes tillstånd. Senaste gången vi var i Uppsala med ett sjukt marsvin så fick det marsvinet gå bort. Känns tungt.
Jag tar emot alla förslag eller tips just nu, är desperat.
#9: Det är hopplöst svårt att komma med goda råd när man inte sett marsvinet själv, men jag kan ju alltid berätta hur jag brukar göra.
Jag åker in akut om jag har en aning om vad som är problemet (typ ögonskador, urinvägsinfektion, rosslande andning) eller om marsvinet verkar väldigt allmänpåverkat. Om inte annat så kan akuten ge smärtstillande och/eller vätskepuckel så marsvinet mår mindre dåligt i väntan på marsvinskunnig veterinär.
Är marsvinet bara lite dämpat så brukar jag stödmata och ringa ordinarie veterinär och be om en akuttid så fort som möjligt.
Om hon äter dåligt och ser uppburrad ut har hon sannolikt ont.
Jag tänker också att hon har ont, det är så svårt när man inte vet.
#11: Vet du om hon kissar? Så det inte handlar om urinstopp, menar jag. Då är det väldigt akut.
#11: skulle du kunna skicka en bild på hur hon ser ut? Hennes päls, ögon.. osv.