Absolut finns det inavel, det sker en hel del hos massproduktioner av smådjur, som sedan ska till djuraffärer när de bara är några veckor… Mina 2 första marsvin köpte "jag" också i en djuraffär och de dog tidigt, vid 4 resp. 4,5 års ålder. Den ena hade bettfel, som kan uppstå av inavel.

linje avel förkommer inom de flest djur arter tyvärr

Inavel så som linjeavel kan uppfödare hålla på med, och det kan göra avkomman bättre än föräldrarna, liksom det även kan stjälpa om man linjeavlar på dåliga djur och inte har koll på bakgrunden på djuret.
Det finns både för- och nackdelar med inavel, man ska inte bara racka ned på det.

jag gillar inte inavel..

Det spelar ingen roll, alla djur är i någon grad inavlade, och jag har själv linjeavlat på möss och fått helt fantastiska ungar på föräldrar som inte har varit lika bra som sina bebisar. Linjeavel är BRA om man vet vad man pysslar med.

Inavel förekommer ofta hos zoohandlare, tyvärr :(

Min ena tös, Emma, hon hade en massa ytliga bölder från 1 års ålder. De var ofarliga och gjorde inte ont, men inte särskilt roliga ändå. :/ Hon fick jättelätt sjukdomar och jag kommer ihåg att hon hade sjukbesök nästan varje år, till skillnad från hennes burkamrat Maja som bara var till veterinären en gång under hennes sjuåriga livstid och det var för att hon stuckit ögat på ett höstrå.. 
Först var det bölderna Emma hade, sen förkylningar, sen kala fläckar(berodde på hormoner), sen bölderna igen, sen gasig mage och stela ben på slutet av sitt liv. :(

Båda var djuraffärsdjur, men man märkte vem som var mest inavlad av dem. Usch för inavel…

Det är inte inavel i sig som ger problem utan felaktig inavel på dåliga och sjuka djur.

Hos de stora grossisterna är det vanliga att man har en hane hos en flock honor permanent. Såsmåningom ersätts han av en son. Man har i regel ingen koll på ärftliga problem eller släktskap. Så visst är det vanligt att det blir problem.

Inavel är som ett lotteri, antingen kan avkomman få dubbel uppsättning dåliga gener eller dubbel uppsättning bra gener. Du kan med andra ord få ett skit bra djur eller ett djue som själv mår dåligt och lider pga inaveln. Därför tycker jag att det är dåligt med inavel bara för att få fram ett bra djur :/

Inavel är absolut inte som lotteri, då har man inte förstått. är man inavlar dyker det inte upp något nytt som inte finns hos föräldrarna. Om det dyker upp defekter när man inavlar borde inte de djuren användas i avel alls!

Vid inavel dubblas allting på, alltså både bra och dåliga saker. Man får alltså djur som är snyggare, men de har också större benägenhet att få genetiska sjukdomar och lägre immunförsvar eftersom alla dåliga gener också ökas på. Man kan som uppfödare omöjligt veta allt vad som finns i djurens gener, djuren kan bära på sådant som inte syns på dem själva men som kommer fram i inavel eftersom det då dubblas på. Så är det i alla fall på katter, borde vara samma med andra djurslag och även på människa. Inavel är inte att föredra och är en genväg för den som har bråttom eller inte kan tillräckligt om genetik.

Jag vet mycket väl vad som händer vid inavel. Om det är något jag kan så är det genetik. :) Generna "ökas inte på" men recessiver kommer fram. Det är stor skillnad.

Jag håller inte med dig om att det är en genväg, absolut inte. Däremot ska man definitivt veta vad man sysslar med innan man börjar fundera på att linjeavla.

Det är ganska stor skillnad på olika djurslag också. Ta guldhamster t.ex. Alla guldhamstrar i fångeskap härstammar från en och samma kull, de är alltså extremt nära släkt. Gnagare har generell mycket mindre defekter i generna än större djur. Mest "skit" i generna har människan.

Varför kommer de recessiva generna fram då? Jo för att det har "ökats på", alltså förekommer i större mängd hos de inavlade djuren. Medan de recessiva generna på djur med låg inavel "späds ut". En genväg är det annars hade folk inte hållt på med det. Det finns kattraser också som härstammar från en eller två katter från början… Att människan har mest skit i generna tror jag säkert, det är ju inte det bästa avelsarbetet där precis…

OK, vad är det för kattraser som bara stammar från två katter utan någon som helst inparning av andra katter senare utan bara att kullsyskon parats med varandra eller med föräldrar o.s.v? Jag har aldrig hört om någon sån ras, bara om raser som man kan spåra ner till ett par djur, men där en massa andra djur är inblandade längs vägen.

 Och nej, det är inte korrekt att säga att några gener ökas på, möjligen i en väldigt förenklad modell.

Anledningen till att folk ägnar sig åt svag inavel (linjeavel) är att det, när man pratar om smådjur, är en helt oöverträffad avelsmetod. Om man är kunnig kan man få fram jämna kullar av väldigt hög kvalitet. Det är fullt möjligt att avla på vilken egenskap som helst, kullstorlek, livslängd, hälsa o.s.v. Man får kontroll på vad som finns i linjerna. Om man ständigt parar med obesläktade djur så blir resultatet i kullarna mycket ojämnare.

Men, återigen. man måste ha koll på vad man gör och vara väldigt, vädigt strikt och sålla hårt. Det är inge som nybörjaren ska ägna sig åt. 

Prata med vilken erfaren och framgångsrik kanin-, marsvin-, hamster-, rått- eller musuppfödare som helst och hör deras åsikter.

Och ja, det verkar vara en skillnad mot större djur. Rovdjur parar sig naturligt inte alls lika mycket inom familjen och verkar inte klara inavel lika bra.

Jag står fast vid att om det är något jag kan så är det genetik. Förutom vanligt avelserfarenhet och intresse sedan många år så har jag läst 5 + 15 universitetspoäng genetik på universitetet.

Helt rätt att man vinner mycket på LINJEAVEL för att förstärka dom positiva egenskaperna man vill uppnå.  Men tyvär har vi problemet med smådjur som inte delas på i tid så dom hinner familjepara sig och INAVELN blir ett faktum som är svår att komma åt.

#15 Håller absolut med om att det du beskriver är ett problem!

"Problemet" är bara att linjeravel bara är en sorts inavel. Det finns (enligt de stora genetikerna) ingen exakt gräns mellan linjeavel och inavel. Därför tycker jag bara att man kan prata om mer eller mindre stark inavel (mer eller mindre nära släktingar) och rätt eller felaktigt använd inavel.

Det du beskriver är ju ett solklart exampel på felaktigt använd inavel. Eller ja, använda och använd. helt slumpmässig inavel och det är inget man ska ägna sig åt.

En av de stora massuppfödarna av marsvin (som inte håller på längre) uttalade sig en gång om sina "avelsmetoder". Hon "avlade" precis som jag beskrev i #7 och menade att det inte finsn några som helst problem med den metoden. Smådjur skulle enligt henne inte kunna få några men av inavel. Det är såklart inte heller sant.

(Och är inte inte intressant att den människan var (är?) en av de få i Sverige som hade licens att utbilda zoobutikspersonal..?)

jag tycker det är fel med inavel åså,
man ska tycka om sitt djur hur det änn ser ut eller beter sej.

bryr mej ofta inte om sånna saker, men inavel, det är gränsen ><

Inavel är farligt, oavsett om den är under kontroll eller ej är det inte bra., Det är viktigt att hela tiden få in nytt blod i sin avel.

Ett ex på en djurarter som är gravt inavald är vita tigrar. Ingen om undrar hur dom kom till? Jag undrade och frågade en djurskötare som håller på med tigrarna på zoo. ALLA vita tigrar hästammar från en hane, man fann honom o djungeln, fångade honom, lät honom para sig med en hona och sedan fick han para sig med dom vita ungarna som kom ur kullen. Alla vita tigrar hästanmmar från den här hanen och hans döttrar/söner.

Inavel, kan ju ge dubbel uppsättning bra gener och man får jätte fin avkomma eller dubbel uppsättning dåliga gener lika med en jätte svag och "dålig" avkomma. Jag kallade detta lotteri då man ALDRIG kan veta i förväg hur kullen kommer se ut, och tycker det är fel att "prova" och se om det är bra gener eller ej. Usch nej… stakars djur :(

#18 Är inte vargarna ockå inavlade?

#19 Jo, lite :/

#19 Jo, och det är allvarligt. Rovdjur klarar ofta inavel väldigt dåligt.