Jag har själv två hundar och det fungerar hur bra som helst. En del marsvin vill inte att hundarna nosar på dom men då får ju hundarna låta bli det helt enkelt. Medan andra marsvin tycker det är helt ok att bli nosade på.

Viktigt är ju att hunden är lugn och att man hela tiden har dom under uppsikt.

När mina marsvin är i sina burar så bryr sig mina hundar inte alls o marsvinen bryr sig heller inte om att hundarna finns.
Men är det en hund som står vid buren och slickar sig om munnen eller skäller på dom, då kan det ju bli stressande för marsvinen.

Kan tillägga att mina hundar är phalene (som ju är sällskapshund) o en italiensk vinthund (som ju har massa jakt med synen i sig men funkar ändå jättebra med djuren här hemma.)

Ok tack så mycket för ditt svar. Det känns bra att veta att det inte är någon fara även med en hund med jakt i sig. Så länge det är en lugn vovve då. Har ju alltid våra bebisar under uppsikt ändå när de springer omkring här så då kan vi kanske släppa vår oro lite.

Har ni några förslag på hur man kan gå tillväga när väl mötet sker mellan dem? Ska man hålla i marsvinen och låta vovven nosa eller kanske tvärtom. Om man behöver ha koppel på kanske just första gången ut ifall att vovven blir allt för glad?

MVH Anna

Jag har en parson russell terrier. Den rasen används ju mest till grytjakt men även som råttjägare. Han har fungerat väldigt bra med alla mina marsvin men då har han redan från början lärt sej att man absolut inte får ha tassar på burarna, skälla eller jaga dom. Sen är det nog bra om man undviker att hunden får jaga djur utomhus också. Eller ha dom ihop när marsvinen springer på golvet.

Vad det är för ras på hunden tror jag inte har så stor betydelse, inte lika mycket som hur man uppfostar dom att bete sej med smådjur. Dom hundar som träffat mina marsvin som inte varit vanda vid smådjur sen dom varit valpar har verkligen velat jaga/bita/äta dom.

Och så länge hunden inte stressar marsvinen så kommer inte marsvinen bli stressade.

Jag har en Grand Danois och han var fyra år när han träffade marsvin för första gången. Han tycker mest att marsvinen är konstiga hundar, men verkar accepterat dom som sin flock. Kan säga att han gillar att springa efter katter, ekorrar, fåglar och andra roliga saker som rör sig.

När jag har dom i knät så brukar han lukta dom i rumpan, som för att kolla vem av dom det är, sen går han och lägger sig. Däremot får han inte vara med när dom springer lösa.
Han tycker det är intressant när dom "popcornar" i sin bur, jag har ett burskåp så hans huvud är i jämnhöjd med den undre lådan. Han har aldrig försökt sticka dit huvudet om jag inte dragit ut lådan och dom har fått morot - den vill han väldigt gärna åt.

Det går säkert bra om valpen får lära sig hur man beter sig med marsvinen från början.

Hur man gör när de ska träffas beror mycket på hur hunden är. Hunden ska ju vara stilla och väldigt försiktig, det ska den lära sig från början. Koppel ska inte behövas tycker jag, inte om det är en lugn hund som är lätt att säga till.

Min phalene vill helst bara slicka dom i öronen. Vinthunden är nyfiken men mest intresserad av deras mat.

Hunden ska ju också lära sig att absolut inte bry sig när de är i sina burar, dvs inte sätta tassar på buren eller skälla osv. Min erfarenhet är att har de inte det beteende så är det heller inga problem när man tar ut dom. Visst kan ett springande marsvin få upp jaktinsinkten på hunden, men då får man ju hålla hunden eller ha dom i olika rum. Man lämnar dom ju inte utan uppsikt.

För många år sedan hade jag en borzoi och jag hade då även kaniner. Borzoien lärde sig snart att kaninerna hörde till flocken och han rörde dom aldrig även om det syntes att han ville vara med när de skuttade omkring. Han kunde ligga mitt på golvet medan kaninerna skuttade runt honom. Ute däremot gick det inte att hejda honom, då var han en vinthund fullt ut.

Ok, tack allihopa för era svar. Det har gjort det lite klarare för oss även om vi fortfarande velar en aning om hur vi ska göra.

 Vi står nämnligen i kö för en valp men uppfödaren har även en vovve på 1 och ett halvt år som de inte fått sålt och vi funderade på att ta oss an den. Med en valp är det ju enklare och det känns tryggare för då har man ju vart med och uppfostrat den enda från början. Med den här som är lite äldre gör det ju lite mer komplicerat. Efter att ha läst era inlägg känns det som att vi ska vänta på valpen istället. Men det är himla svårt det här.  Som sagt tidigare, en bolognese är väldigt lugn av sig och ska inte bry sig om att spåra ens när den är ute utan är mer fokuserad på sin matte/husse.Därför tror jag inte det är några problem men vill ju heller inte chansa på att nåt ska hända våra bebisar.  

 Önskar jag hade en spåkula och kunde se in i framtiden

Våra två hundar (springer/golden) älskar mest deras bajs och äldsta hunden kan inte se sig mätt på marsvinen utan är helt fascinerad, liksom matte, och jag tror att kom de lös skulle det "smaka med en tugga", i burarna är de intresserade men tröttnar efter ett tag!

#6 Ni kan inte få låna hem den äldre hunden och se hur han beter sig? Min erfarenhet är att om första mötet blir lugnt så funkar det bra sen även om man får träna lite. Men om hunden börjar skälla eller vilja jaga etc så kan det bli problem.

#8 Jo vi hoppas på att det är möjligt för det hade ju varit det allra bästa att få testa hur det går. Skadar inte att fråga. Annars får det helt enkelt bli valpen istället. Det skulle vara ohållbart för oss att ha en hund som ville jaga dem. Speciellt när vi bor i en liten tvåa.  Bebisarna går först

Jag har en yorkshirererrier, Zella och hon går numera jättebra ihop med mina fem marsvinspojkar. I början var det dock jobbigt. Jag hade Zella först o skaffade marsvinen när hon var 4 år så hon hade ju vant sig vid att vara själv. Hon blev som besatt av dem och stog och titta på de flera timmar i sträck. Hon vissade också täcken på aggrisivitet och försökte bita dem ett par gånger. Pojkarna blev såklart livrädda för henne. Så jag började träna de varje dag och satt med ett par av de modigaste marsvinen och Zella i soffan och och försökte få de att ligga brevid varandra och samtidigt vara avslappnade. 

Så efter någon månad så var problemmet helt borta. Zella bryr sig mest om det goda som kommer ut där bak(Zella o Rufs hade dragkamp om en bajskorv en gång, Rufus vann!!!) och att slicka deras öron, men de bryr sig inte om det. Blir det för mycket så säger de ifrån. Rufus har faktiskt jagat ner Zella från soffan flera gånger när han tyckt hon varit för närgången o i början var han den som var räddast för henne. Så för mig gick det med envishet och träning. Zella e dock en liten hund så hon blir liskom nästan på samma nivå som dem. Vet inte om storleken på hunden har betydelse.

Här e en bild när jag håller på att vänja dem vid varandra

#10 Vilken underbar bild Vad härligt att Rufus är en sån fighter  Det känns skönt att veta att det är möjligt att få dem att fungera ihop även om vovven vart lite aggressiv från början. jätte uppskattat med dina tips om hur man kan gå till väga för att få dem att vara avslappnade med varann.  

Ska iaf testa och se hur det går. Ska iväg idag och titta på vovven och försöka avgöra hur tempramentet är hos den. Det verkar ju som om det kan fungera även om den är lite äldre. Tack allihopa för era svar!

Känner en kvinna med en blandis, som har ett marsvin hemma. Hunden vill varje morgon också ha en morot, för att marsvinet har en, och pellets äter hunden gärna^^ Hunden är labbe/irländsk setter-blandning och jättesnäll :)

Måste tyvärr säga att alla gånger det har varit hundar nära marsvinen så har nånting gått fel. Antingen så har hunden försökt bita marsvinet i ändan eller så blir hunden helt besatt av marsvinen…Men det är väl inte så med alla hundar som tur är.

Redan då jag som liten hade marsvin, funka de med våran hund vi hade då en Lapphund, Marsvin, hund, katt sov tillsammans, marsvinet älskade att gömma sig i hundens päls.

Å har så även nu, mina hundar e jätte nyfikna, de slickar luktar å e lite för *hårdhänta* ibland för de vill så väl, men då man säger till dem så lugnar de sig.

OT Jag har ju min Kanin lös här hemma me hundarna å de rör inte kanine, de e nyfikan men de inte de minsta elaka, de flyttar på sig då kanin kommer.

Bild;  Charlie med marsvina, han som e så ung å valpig e lite för ivrig ibland, men han slutar då han får en tillsägelse…

En till..)

Som sagt så finns inga regler. Det kan gå jättebra men det kan också gå fel. Något man ska tänka på är att man vet hur man löser det OM det inte skulle funka.
Jag har haft tur och mina hundar, utom en, har funkat hur bra som helst. Den som inte funkade var det också massa andra problem med (aggressivitet osv) vilket innebar att han fick gå tillbaka till förra ägarna.

Min Staffe Dixie med Piff…

En till …

#17 hi hi hur kom Piff dit? kröp hon dit själv?

Jajja mensan de gjorde hon, provade med att sätta ned henne på soffan då Dirren låg bredvid, Dirren e ju så snäll så hon slicka å dona på Piff å Piff hon sträckte på sig å bara kröp närmare å närmare Dirren, å klart jag inte hade kameran till hand då, men jag fick dessa på bild ialf…

Jag har en hund som tror att mina 3 marsvin är hennes. Hon satt med för ett par årsen när masvinen jag hade då fick ungar. Det tyckte hon va jätte kul :) Och dom jag har nu går hon gärna runt med på golvet. Och när dom är ute vaktar hon dom från andra djur. :P Så här går det bra med vovve och grisar tillsammans. Önskar er lycka till!

Det beror ju mycket på hur hunden är och om den är van vid att vara snäll mot smådjur för isåfall bör det gå bra men man ska ju ändå ha uppsikt över dem eftersom det är djur.