Den största risken är väl att marsvinet dör..
På senare år har man blivit bättre på att söva marsvinen men det är fortfarande vanligt att marsvinen får problem med att komma igång och äta efter och dör på så sätt.
Hurvida jag skulle rekomendera det eller inte beror på vad som är anledningen till kastreringen. Men tänk på att hanens temperament inte förändras det allra minsta av en kastrering (såsom tex. hästars gör), det enda som ändras är att hur mycket han än parar en hona så blir det inga bebbar.

Kostnaden varierar, 400kr och uppåt skulle jag säga.

Risker med kastrering är vad jag kan se att marsvinet inte överlever narkosen eller effekterna av den, eller att det blir komplikationer/infektioner/bölder i såren eller liknande. En annan risk är att man faktiskt får ungar i alla fall för att man släpper ihop den kastrerade hanen för tidigt med en hona (så att det fortfarande finns små knasar kvar i systemet, de är tydligen väldigt levnadskraftiga och man ska räkna med minst fyra veckor).

Personligen tycker jag att riskerna är överdrivna. Det är så klart inte 100% riskfritt men ofta den bästa lösningen när man inte ser någon annan utväg.

Vad det kostar beror på var man bor samt hur marsvinet behandlas efter operationen (en del veterinärer ger antibiotika, andra inte). Jag betalade 600 kr/styck för kastration av två hanar 2005. Det är viktigt att inte ta den billigaste utan att verkligen undersöka veterinärens vana och be dem vara ärliga om sin erfarenhet.

Bor du i Göteborgsområdet rekommenderas Vallda distriktsveterinär och i Stockholm Roslagstull.

Något som jag hört om och som kanske kan vara värt att överväga är att kastrera honan istället (på Roslagstull). Det utesluter också risker för äggstockscystor. Hade jag vetat det 2005 hade jag gjort så istället med tanke på hur vanligt det är med cystor hos äldre honor, vilket båda mina har problem med.

Avslutningsvis kan jag tillägga att jag hört en massa olika rykten om vid vilken ålder operationen är lämpligast. Det senaste är att hanen inte ska vara över ett år, tidigare har jag hört tvärtom (att hanen inte ska vara under ett år gammal). Personligen tror jag inte att det är så viktigt så länge det inte rör sig om en "gammal" hane. Det är svårt att rekommendera dig något när du skriver så kortfattat, men jag gör tvärtom. Hade jag haft en hane som var under tio månader eller över 3,5 år, som inte vart frisk som en nötkärna, som tidigare vart sjuk eller behövt veterinärvård eller som haft problem med tänderna, då skulle jag inte låta kastrera honom. För att avgöra om jag rekommenderar operation eller inte behöver jag mer bakgrund.

Lycka till!

#2 - Men är det inte ett mycket större ingrepp att kastrera en hona?

# 3. Vad jag förstått, inte om det görs "uppifrån". Läs t ex här eller här (länkarna har jag fått av idipidi), Författare är Natalia T-N som är djursjukvårdare på Roslagstull.

Mycket intressant

#4 - Jaha ^^ Frågan är väl om alla veterinärer kan den här metoden.. Men att kastrera honan borde väl vara lika riskfyllt som för hanen?

# 6. Ur sövningssynpunkt, ja visst, det håller jag med om. Skillnaden är ju att man får en "fördel på köpet", de kan inte få problem med äggstockarna vilket ju är jättevanligt. Hos hanar, ja, då kan de inte få problem med testiklarna men det har jag aldrig hört talas om så det skulle jag inte räkna som fördel ändå.

En annan aspekt ur risksynpunkt är att såret sitter bättre till på honor, på hanar sitter det ju neråt mot spånet som kan riva i (även om man ska ha de på handdukar i början) och där de kissar så det blir mer bakterier.

Jag håller med om att alla veterinärer säkert inte kan metoden, som jag skrev i nr 2 så skulle jag inte rekommendera det någon annanstans än på Roslagstull.

Det finns många trådar som tar upp det här. Sök gärna runt lite så får du veta, blir lite tjatigt att skriva samma sak i ett tiotal olika trådar ^^,

#1 #2  Jag har haft mitt marsvin Russin i lite mindre än ett år, och under den tiden har han aldrig varit sjuk eller mått dåligt på något sätt. Så han har ju vart "frisk som en nötkärna". :)

Kastering är just nu bara en tanke, men om jag skulle bestämma mig för att kastrera honom vore det för att jag inte vill ha fler bebisar. Han delar bur med en hona och jag har inga andra hanmarsvin han kan vara med för att det inte ska bli ungar, har sammanlagt 4 honor. Och nu har han betäckt Smulan, rumskompisen, för andra gången, det är tjuvparning här. Jag vill inte ha fler bebisar och han är som sagt den enda hanen, och eftersom marsvin inte ska vara ensamma så vet jag inte vad jag ska göra. Det beror också på vad för kön de kommande ungarna blir. Om det blir en hane där, då kan väl den gå med Russin utan problem?

Annars så skulle jag ju kunna kastrera honom, därför undrade jag om vilka risker som fanns. Vad skulle ni göra i min situation?

Jag bor i Forshaga, 2 mil om Karlstad i Värmland. Så det är en bit att åka till Göteborg eller Stockholm. ^^

#9 Oj! Nej, att en hane ska bo med en hona konstant är definitivt inte bra =/ Du vet väl att en hona är mottaglig för parning precis efter att hon fött senaste kullen? Så du får se till att hålla undan din hane from de sista dräktighetsveckan/-veckorna, för att försäkra om att du inte ska få ännu en kull. Det är inte hälsosamt för honan att få täta dräktigheter :(

Om det blir en hane i kullen(vilket inte alls är säkert), kan du behålla den. Om det inte blir så, är det ju möjligt att kastrera honom. Men egentligen kan du lika gärna skaffa en liten hanunge till honom i det fallet, då riskerar du inte lika mycket som med en kastration. :)
Personligen skulle jag föredra att behålla en hanunge ur kullen(om det blir någon) eller skaffa en hanunge åt honom. Men det är ditt val.

Hur som helst är det verkligen nödvändigt att du gör så att det inte finns några möjligheter att honan blir parad igen.

Mina två hanar blev kastrerade vid 2års åldern och det gick mycket bra.

Men tyvär gick det inte alls bra när jag kastrerade mitt första marsvin "pappan till hanarna". Några timmar efter kastreringen trycktes hela tarmpaketet ur honom.

Detta är något jag innerligt hoppas aldrig mera behöva uppleva. Det hände en fredag kväll vid 19 tiden men turligt nog kom vi snabbt till en underbar veterinär som lät honom få somna in.

Älskade Tyke Mörbult du visade mig vad ett litet marsvin kan betyda. Mina tårar tar aldrig slut.

Jag tyckte att kastration lär som en bra idé tills jag kastrerade min Kummin. Ingreppet gick bra och han vaknade fint efteråt. Tyvärr kom han inte gång med ätandet och jag var tvungen att stödmata honom med Critical Care i flera dygn. Det hjälpte inte heller och till slut fick han läggas in hos veterinären i 28 timmar för intensivvård och otaliga medicineringar och tvångsmatning. När jag slutligen fick hem honom var han mer sig själv och blev glad när han fick träffa sin kompis igen.

Sammanlagt höll jag på med medicinering och stödmatning samt dygnet-runtpassning i nästan 2 veckor. Som tur var hade jag tagit semester i förebyggande syfte och hela den gick åt till marsvinsvård.

Detta var något av det värsta jag varit med om, jag var övertygad om att han skulle dö. Jag kommer aldrig mer kastrera ett marsvin i mitt liv. Jag vill inte försöka skrämmas, utan vill bara ge en varning så att man vet vad man ger sig in på. Var säker på att du inte har några andra alternativ innan du gör det, och var noga med att veterinären är specialist på marsvin. Vissa veterinärer använder fel narkos så att dödsrisken ökar under sövningen. Ett friskt marsvin ska inte ha en stor risk att dö under narkos! Säger de det så gå någon annan stans!

Håller helt med #12.

Kastrering är något man enbart gör i nödfall.

Det är 3 år sedan jag förlorade Tyke och det tog efter den chocken 2 år innan jag efter mycket vånda m.m beslutade att kastrera hans söner.

Men då man inte skall avla på dom samt att dom inte kunde bo tillsammans för att dom slogs, så fann jag det bäst för dom att bli kastrerade så att dom kan bo med varsin honflock. Visst det var en oerhörd risk men när jag idag ser hur deras liv förändrats från att dom bara for runt bitandes i burgaller till hur mysigt och harmoniskt dom har det idag i sina grupper så känns det helt rätt.

Fortfarande är många veterinärer minde kunniga på små djur som marsvin. Men hos en veterinär som verkligen kan marsvin och vet vilken eftervård som krävs m.m. är riskerna numera att räkna som mycket små när man kastrerar en hane. Inte större än för något annat djurslag.

Metoden som används på Roslagstull för att kastrera honor är också väldigt, väldigt välfungerande och de har mycket lite problem. Fördelarna är också stora iom att så otroligt många honor utvecklas äggstockscystor. Dock ska man alsrig låta kastera en hona med traditionell metod, där är riskerna stora. Så fort man öppnar marsvin i buken och "petar bland tarmarna" så blir det ofta problem med att få dem att äta igen.

#14 Kummin kastrerades på Roslagstull. Trots deras expertis som jag verkligen är övertygad om så hände det som jag skrev om ovan. Att säga att det inte är större risk än för något annat djurslag är fel eftersom det är allmänt känt att marsvin kan ha svårt att återhämta sig och börja äta igen. Detta är farligare för marsvin än för tex hund eftersom marsvinets hela mag-tarmrörelser avstannar med trumsjuka mm som följd. Hundar dör inte av att inte äta på några dagar! Dessutom är det alltid en större risk att söva smådjur än större djur pga att de är känsligare.

Iofs skulle jag inte kastrera något djurslag efter det här…

Som någon ovan nämt så är kastrering absolut sista utvägen, något man gör i nödfall. Alltså, rekommendera och rekommendera… Nej, inte direkt.

#15 Självklart finns det alltid risker med att operera, det gäller både små och stora djur. Men enligt de som jobbar på veterinärklinik och alltså borde veta vad de pratar om, så är inte riskerna större för just marsvin.