Hej allesammans!
Jasi, nu har man FEM marsvin, vilket inte riktigt var planerat. :) Det senaste marsvinet som flyttade in förra veckan är vit/golden (tror jag..) Kan också vara vit/buff. Nästan helt vit med röda ögon är han i alla fall, med lite ljusbruna hårstrån inblandade i det vita på baken så att han ser skitig ut, hihi. :P Virvlar i pälsen, och vid första anblicken tyckte jag inte alls att han var särskilt vacker - men han är helt fantastiskt charmig och tuff.

En privatperson kom och lämnade in honom och fem kaninungar - som för övrigt också var helt underbara, goa och välhanterade. Han är kring 1½ år gammal, och eftersom jag vet att äldre marsvin inte är något som intresserar särskilt många, plus att jag vet att det finns en här i krokarna som brukar köpa äldre marsvin och kaniner som inte blir sålda på djuraffären till sina ormar som är en hel drös med metrar långa, så kände jag att den här unika lilla killen - för en hane är det - inte skulle få det ödet. Nej, jag ville att han skulle komma hem till mig och äta goda grönsaker och få springa runt på djurrumsgolvet och buffa undan allt i sin väg så som han gjorde på djuraffären när jag rastade honom där. Jag var helt såld! Mina andra marsvin är ju dessutom så fjolliga när de är ute och springer på golvet, så detta var ju något helt nytt! Ett MODIGT marsvin! Man får akta sig för att ha djurrumsdörren öppen ens den minsta obevakade lilla sekund, för han är en äventyrare som gärna trotsar döden - vår hund - för att få snoka runt utanför "sitt" djurrum. Han är helt klart kung därinne. Det märks att de som har haft honom tidigare har haft honom utanför buren i princip jämt, för han är totalt orädd. Han har endast två, nej, tre nackdelar:
1. är att han förmdligen inte har blivit lika mycket gosad med som han har blivit rastad, för han vill bara ur famnen och forsätta undersöka omgivningen,
2. är att han gnager som en idiot på gallret så fort han sitter i buren och känner att han vill ranta runt ute på golvet,
och 3. är att han troligtvis inte någonsin har gått ihop med, eller har kunnat gå ihop med andra marsvinshanar, för jag har aldrig hört någon vässa tänder så högt och hotfullt som han! Kaniner har han inga problem med, men marsvinshanar; AJ. Där törs jag aldrig mer försöka, för det är nog att riskera marvsinens hälsa.
Plus att han är överkåt på mina två honor. *himlar med ögonen*

I övrigt är han bara det mest underbara. :) Det är väl egentligen mest det där med gosandet som jag saknar, men det går säkert att lära honom med tiden. För ögonblicket är han som en jobbig unge, det vill säga så som jag var när jag var liten: kan inte sitta still utan vill vara i rörelse oavbrutet.
Han är slank (1050 gram) och i fint skick. Han har lite Nossvamp, men det är ju inte så farligt. I övrigt är han kanon. :)

Var bara tvungen att skriva av mig om honom. :) Förlåt för det långa inlägget.
Mvh,
Moa