Idag fyller alltså min lilla pojke fyra år, det känns inte som om jag haft honom så länge … Tiden går fort (skrämmande).
I brist på annat å göra så tänkte jag här skriva en liten sammanfattning om hans liv hitils, läs om ni har lust

För fyra år sedan gick jag min pappa och lillasyster i djur affären för att köpa lite marsvinsmat till mitt dåvarande marsvin (En underbar flicka som hette Molly, hon var helt knasig överallt min lilla flicka, RIP). Syrran drog mad pappa in i "Marsvin, kanin och hamster" rummet och där blev hon ju kär i en liten skruttig pojke, sedan vägrade hon helt enkelt gå ifrån affären utan honom (bortskämd, muttra) och pappa fick till slut ringa till mamma som gjorde iordning en gammal bur hemma. Så vart det till å ta med sig honom hem.

Efter ett år hos oss hade han lagt på sig en del, och efter ytterligare några månader satte vi ihop honom med Molly (som då redan hade haft en kull en gång, pga. velig personal i djuraffären var hon nämligen dräktig vid köpet -.-) och efter ett tag fick hon två underbara små bäbisar (L) Så länge som jag hade småttingarna och Molly så var syrran alltid pigg på att sköta om Sune som en prins, Molly dog tyvärr tio dagar efter att ungarna kom till världen och jag blev tvungen att agera mamma. När ungarna senare såldes blev det tomt på mitt rum och snart "glömdes" Sune bort av min syster.
Jag skötte i flera månader om Sune, igenom att mata honom, klappa honom, skämma bort honom och städa bur. Efter ytterligare ett tag blev min syster "alergisk" mot honom eller mot höet, då fick han flytta in på mitt rum. Detta var nästan samtidigt som jag skaffade min dvärg hamster Cesar (ett litet monster som hugger så snart han kommer åt )

Sune har sedan dess bott på mitt rum, ett ganska lugnt och tyst liv med inte spc. mycket nya äventyr. Han är inte och kommer nog aldrig bli helt tam, men han är en jätte mysig pojke som inte har något emot att bli ompysslad.

Jag tycker själv Sune har haft ett ganska okej liv hittils, samtidigt inte, han har aldrig haft en marsvins kompis (och efter att ha tjatat på mamma i två månader om en kompis inser jag nu att han kommer få leva resten av livet ensam.) och hans "flickvän" gick ifrån honom. Samtidigt har han aldrig varit utan mat, han har haft en tryggt och lugnt liv med kärlek från iaf. mig.

Nu när jag tänker på hela Sunes situation kommer jag på att det nog är vanligar än man tror med marsvin som hamnar i liknande situationer, varje dag läggs nya annonser ut på blocket och liknande sidor om marsvin som akut behöver nytt hem pga. att ägaren tappat lusten att ta hand om grisarna eller något liknande. Detta får mig att komma till slutsatsen att man alltid ska tänka igenom ett köp av marsvin såväl som alla andra djur (även minsta fisk) en andra gång innan man tar mad sig djuret till ett nytt hem, ett hem som kanske inte kan erbjuda så mycket som man först trott.

Om ni nu har fått någon skum bild av mig så har jag bara mig själv att skylla men jag kan ju som ett par sista ord tillägga att jag älskar Sune av hela mitt hjärta och att jag inte ens vill tänka på den dag då han måste försvinna ifrån mig.

Kram Hanna