Ja, lite skillnad är det. Men den största skillnaden är mellan individerna. T.ex. jag har en CH-teddy som ska vara en lugn ras, men den jag har är ganska vild.

Nej, inte precis. Abessinier däremot har jag hört ska vara rätt livliga och pigga av sig, och det stämde perfekt på min abbyhona. Men annars är det störst skillnad mellan individerna som #1 nämnt. Om du söker här på sajten kommer du hitta mycket om just din fråga, det finns många likadana trådar… :P

#2 - Abessinier & teddy har jag hört ska vara lugna raser :P

#3 - Pff.. Säg det till mitt vilddjur här hemma, trots teddy är han helt galen ;)

teddy o långhårsraser (sheltie t.ex) sla vara lugnare.. samt abbysar ska vara busiga.. sen ska ju honor vara busigare än hanar, men jag vet inte om det stämmer :P

min lugnaste hane är visserligen en sheltie. superlugn är han! medans hans kompis är en sheltie-teddy blandning är sjövild^^ dom är 2,5 o 2 år gamla så det är inte bebisbus :P

#5 - Busigare vet jag inte om mina honor är, jag tycker att alla grisarna är lika fulla i hyss jämt ;) Hanarna är lite mer framåt dock även om nästan alla mina honor är väldigt trevliga och kontaktsökande också.

#3 Abby lugna? Då har du verkligen hört… något omvänt… ;P

Har haft 11 olika marsvin på 9 år. De två första kan jag inte räkna med då de var virvelmarsvin - alltså blandraser. Även en utav de jag har nu är virvel.

Calypso, Coronethane (långhår) - framåt men lugn, jättesmart (!)
Sera, Sheltiehona (långhår) - lugn
(deras ungar - Coronethanar, stannade dock bara tills de var 8-9 veckor och var fortfarande bebisbusiga alltså)
Bindi, Abessierhona (strävhår) - busig, pigg, framåt, temperamentsfull, påhittig
Sira, Teddyhona (strävhår) - alert, pigg, glad och framåt
Frideborg, Crestedhona (korthår) - jättepigg, framåt, busig, vild (fortfarande ung)
Hera, CH-teddyhona - vild men blyg, växlande temperament

Ni uppfödare som riktar in er på en speciell ras, ser ni några likheter inom rasen? Eller skillnader om ni jämför med andra raser?

Jag följer Felicias idé och räknar upp lite raser+temperament jag har hemma.
Wilma, nonself dalmation (korthår) - Jag har en teori om att hon är lite som hon är pga. den färgavel som förekommer, inte minst på dalmatiner där det inte är helt lätt att få fram fina teckningar. Temperament spelar nog inte så jättestor roll i den aveln. Hon är försiktig, vild, blyg men kan verkligen bli superhärlig när hon funnit förtroende för en och börjat slappna av ordentligt.
Donken, teddy (strävhår) - Helt galen, upp och ner och överallt. Men han har lugnat ner sig lite under de senaste månaderna. För övrigt trevlig och social även om han försöker att inte låtsas om det ;)
Vincent, rex (strävhår) - Äckligt kontaktsökande, vill alltid vara i mitten av allt och avskyr att bli lämnad ensam (då smiter han), framåt, nyfiken och busig.
Tilda, self golden (korthår) - Väldigt social, busig, pigg, busig, vild, nyfiken, egenkär och väldigt egensinnig (på gott och ont).
Irma, lunkarya (långhår) - Busig, blyg (det släpper dock rätt fort), temperamentsfull och väldigt envis

#9

Att Tilda är busig det visste jag, men att hon är SÅ busig, ojojoj;-P

Jag föder upp teddy och om man bortser från när de är mellan ungefär 1-6 veckors ålder så tycker jag att de är väldigt lugna av sig men de är även framåt och nyfikna. Trygga i sig själva men det beror förmodligen på att jag hanterar mina bebisar väldigt mycket när de är små.

Jag upplever att mina teddyhanar är lugnare och mer "kontaktsökande" eller vad man ska säga (kommer fram och hänger vid buren när jag kommer in i rummet etc) än vad mina teddhonor är, de är lite mer avvaktande, speciellt om jag inte är ensam.

Har även en (eller två nu men eftersom den nya kom igår har jag inte hunnit lära känna honom än) self (black).

Wera (7,5 månader) är en dam med spring i benen. Från att ligga still och gosa till att vara uppe på min axel eller på väg i sängen/skrivbordet (beroende på hur jag sitter/ligger) på mindre tid än en halv sekund. Hon är VÄLDIGT framåt och väldigt nyfiken.

Hanen (lite drygt 3 år) är väldigt lugn (än så länge) inga problem att klappa honom i buren och han tar grönsaker ur handen på mig.

Det absolut lugnaste och trevligaste marsvinet jag någonsin haft var en peruanhona, ingen kan konkurera med henne om första platsen.

På andra och tredje plats kommer två teddyhonor.

Just nu är min favorit en liten teddypojke på drygt 7 veckor:-)

Jag har haft en hel del olika raser (teddy, peruan, alpaca, selfar i olika färger, satin och blandis) och utifrån raser så är teddy min absoluta favorit, det har alltid varit och kommer förmosligen alltid att vara:-)

Abessinier är ju ofta väldigt spralliga o lite tuffare, har jag upplevt. Dom flesta långhårsraser är nog en aning lugnare oxå, eftersom dom avlats fram för att tåla mycket pälsvård, och då "måste" dom vara relativt lugna.

Kom på att lunkaryan kan vara ett undantag, dom har jag hört kan vara lite som abessinier? Det är vad jag hört uppfödare säga iaf, vet inte huruvida det stämmer. :P

Men alla andra långhårsraser är nog i regel ganska lugna av sig.

#10 - *s* Du ska se nu när hela magen busar ikapp med henne :P

#13 - Jag kan absolut tänka mig min lunka som abby ;)

#14

Det är ju iofs sant, hon har ju bebbar i magen som hon måste "smitta" med en massa bus, tur att hon har så mycket då:-P