Jag tycker självdö e bättre om dom inte e sjuka på ngt sätt .. för då får dom dö där dom engång varit välldigt lyckliga :) och känner sig trygga ist för att åka till vetten och få en spruta som gör ont insprutad..

#1 Okej :)

Men de är ju oftast lealösa och slöa ett bra tag innan de dör, om de är gamla. De kan ju vara i kanske 1-2 dagar som de ej äter som de ska och bara ligger och slöar. Ska man verkligen låta dem bara ligga där då? Jag har då fått för mig att de inte verkar bry sig om man tar de till vetten eller vart de är. de verkar inte bry sig om nått.

Ibland går det ju snabbt men jag tänker på de tillfällen man märker att de saktar ner och bara ligger där.

Så länge att djur lider på något sätt tycker jag att dom har rätt att få dödshjälp. Ibland tycker jag även att det skulle finnas till för oss människor, vet inte riktigt hur man skulle göra för att få det att fungera på ett vettigt sätt, men ändå.

Då till en till fundering, lider de när de självdör (av ålder) eller är det vi människor som lider mest av att bara se dem ligga där och kämpa?

#4 Jag vet faktiskt inte. Om dom är så gamla och skruttiga så att dom knappt orkar röra sig så lider dom nog, men om dom är pigga och friska ända in i slutet så skulle jag inte avliva.

#5 Ja vissa dör ju snabbt, liksom lägger sig för att sova och ej vaknar igen medan andra ser man flera dagar innan att de är trötta och inte orkar nått, knappt äta.

Jag föredrar att de får dö själva, helt klart. Så länge de inte har någon plågsam sjukdom. Det tillhör ju faktiskt livet att bli gammal och dö, och just marsvin som är såpass stickkänsliga ser det nog inte som bättre att få avlivas hos veterinär. Så länge de är friska (oavsett ålder) är det ju bättre att de får dö själva.

#6 Men om man ser att de bara ligger och är slöa och inte äter, då lär man väl ändå göra något åt det. Det är ju inte ålderssymptom - att de inte äter.

#7 Är det inte? Jag har fått för mig att de slutar äta när de är riktigt gamla så deras organ osv inte fungerar som de ska och då slutar de ju äta.

Min mus vart slö strax innan hon dog, trodde hon bara hade insett att livet va ganska skönt och att människor inte va farliga, insåg att hon va slö när hon hade dött. Hon låg i min hand och blev klappad osv, inte visste jag att hon va på väg att dö =( Bästa mus jag haft, och sista mus oxå för den delen.

#8 Det låter ju konstigt, att de skulle sluta äta av åldern? Men jag vet inte. Slutar äta innan de ska dö p.g.a hög ålder kanske.

#10 Ja men jag vet inte hur jag ska förklara :P
Så man kanske ska anta att när ett gammalt marsvin sluta äta och dör så är det ej av åldern utan att den är sjuk? Kan de inte blir sjuk pga av åldern? För på gamla människor så slutar ju innre organ att fungera och de äter inget utan bara ligger och väntar på att få dö.

#11 Hrm, att det beror på åldern kan jag inte svara på säkert. Men klart de kan vara sjuka om de tappar aptit och inte rör sig. Det går nog att läsa om någonstans ^^
Vi får hoppas det kommer någon som vet mer och kan förklara, som kanske har haft ett par marsvin som blivit väldigt gamla och dött av ålder ;P

#12 Precis :) Någon av alla uppfödare här har säkert haft någon gammal gris som dött av ålder.

Fast jag tror fortfarande att de slutar äta och bara ligger och väntar på att få dö i vissa fall när de är gamla, för organen slutar ju fungera, det är jag nästan 100 på

#13 Jovisst, deras kropp måste ju ge upp liksom. Men att de ligger i dagar och knappt lever låter tveksamt ;P

#14 De kan ju ta 1-2 dagar innan de ger upp helt. Tex. parakiss Jerry var ju dålig redan i fredags men dog ju inte förens igårkväll (inget ont menat!) och han dog ju pga åldern skrev hon ju.
Mina gamlingar var också dålig i 1-2 dagar innan de dog (de jag ej kunde ta till veterinären).

Jag har både varit med då vi avlivat och då det dött av ålderdom/sjukdom.

När vi avliva var det för att de var så pass dåliga att operation var nödvändig, och att de efter operation kanske skulle bli sämre. Så vi valde att ta bort dem istället, båda honorna hade cystor på äggstockarna samt en av dem hade urinsten med. De var båda 5 år.

De två gånger jag varit med om självdöd, har det hänt så fort. Mitt gamla marsvin (9år) blev dåligt på bara några timmar, och dog i min famn hemma. Och hon åt och så precis som vanligt innan hon dog, så inget fel på det, iaf inte hos henne. Den andra blev konstig dagen innan, men åt och så ändå. Men sen på morgonen så satt han bara, och var lite "tung" i kroppen, så tog upp honom och satte in honom i transporten för att åka till veterinären, men så långt han vi inte.. Han la sig ner i transporten, så då tog jag ut honom, och han dog på bara någon minut i min famn.

Jag tycker att båda sätten är bra för olika tillstånd. Dör djuret bara från att vara pigg, så går det ju relativt snabbt. Men går den flera dagar och är sjuk och inte äter, då skulle jag nog vilja hjälpa den på traven..

#16 Så tänker jag också. Märker man att de är hängiga så vill jag ta dem till veterinären så de får somna in där, så de inte ska behöva sitta länge och vara hängig.

#17. Precis, så skulle det funka för oss människor med..
Kan jag hjälpa mina djur så de slipper lida in i det sista, då gör jag det!

OT, hade en hamster för några år sen, och vad jag har hört så ska de gömma sig när de känner sig redo att dö. Och att man sen hittar dem när de börjat lukta.. Det fick mej att börja undra, för min hamster gjorde inte så, han kom framkrypande från sitt hus. Han hade blod som hade kommit ur näsan, så jag tog upp honom och han tog några andetag till, sen dog han i min famn. På ett sätt var det skönt att han kom fram, att jag fick vara med när han försvann..

Men min marsvinshane som dog förra året, han satt på övervåningen med sina flickor, och ville inte komma fram.. Så borde ju ett bytesdjur göra, gömma sig. Men hur kommer det sig att min hamster inte gjorde det? :S Ibland förvånas man över hur djur fungerar.

#17 Ja, klart man inte låter de vara om man märker något är fel. Det är i alla fall självklart för mig ^^

Men tar man dem till veterinären kan man ju få reda på om det är något annat fel liksom.

Tror inte att jag hade klarat av att se mitt djur ligga och självdö? Det kan ju ta flera dagar?

Jag är av åsikten att djuren har en stor fördel framför oss människor att vi kan korta deras lidande med en spruta. Det hade även varit befogat på våra åldringar också när kroppen börjar på allvar säga ifrån.

Men visst vem kan svara på om och hur mycket lider dom? Marsvinen alltså, i det vilda tror jag inte att marsvinen hinner nå så långt  då dom troligtvis på tidigt stadie blir lätta byten när åldern börjar ta ut sin rätt?

Men visst vill man bespara djuret att behöva åka till veterinär, hoppas att jag kan göra som då jag fick avlivat ett par gamla katter, nämligen kunna ta hem veterinären.

Fast det var ju på den tiden man jobbade inom lantbruk då passade man ju alltid på att nyttja veterinärerna till sina egna djur.

Om ett marsvin är så hängigt att man förstår att det håller på att självdö, tror jag absolut inte att det kan må bra. Då är det inte mer än rätt att förkorta dess lidande.

Ifall ett marsvin slutar äta och organen håller på att lägga av gäller ju samma sak, vare sig det beror på ålder eller ej, det marsvinet kan ju knappast må bra!

Det är i alla fall hur jag resonerar.

såklart att djuret ska få dö naturligt när det är gammalt, men om marsvinet lider av en sjukdom så bör man avliva det tycker jag. Men det är upp till ägaren att bestäma.

Jag har nästan aldrig djur som självdör. De enda djur jag har haft som har självdött är djur där till exempel hjärtat har stannat under natten. I övrigt avlivas alla djur här hemma antingen av mig eller av min pappa. Dödshjälp borde vara alla förunnat. Att låta djur ligga och självdö under flera dagar är i mina ögon djurplågeri. I det vilda finns det i princip inga djur som dör på det viset, vilda djur dör antingen som byten eller av att hjärtat stannar. De sitter inte och vaggar fram och tillbaka och blir kallare och kallare medan tassar, öron och nos blir blålila, vilket jag har sett hända hamstrar, råttor och möss på djuraffären här i stan, då ägaren glömmer bort att avliva trots att jag har gjort honom uppmärksam på de sjuka djur som ibland finns. Det brukar sluta med att jag får avliva dem.

När man väljer att skaffa djur ska man inte bara ta hand om dem och älska dem medan de lever och är friska. Man måste även hjälpa dem dö när den tiden är inne, vare sig den tiden kommer i förtid eller ej. Det är aldrig elakt att avliva ett djur för att det ska slippa en utdragen död, tvärtom. Skulle jag vara ett djur skulle jag vilja få en snabb och smärtfri död genom avlivning istället för att sitta och dö långsamt under 2-3 dygn. Ett djur vet när det ska dö av sjukdom eller ålder. Många djur förlorar glansen och livsglädjen i ögonen, rörelserna blir stelare, och man ser att det har givit upp och bara väntar på att få dö. Är det då humant att låta djuret vänta i flera dygn på något man kan ge det som en sista kärleksförklaring? Man älskar inte sitt djur genom att låta det leva så länge som möjligt. Man älskar sitt djur genom att ge det ett så bra liv man kan, och en så snabb och smärtfri död som möjligt.
Mvh,
Moa

#23 Du är så klok. Det är nästan alltid kul att läsa det du skriver eftersom att du har så genomtänkta åsikter. :)

För övrigt tycker jag att det är beklagligt att det är så förhållandevis dyrt att avliva djur hos veterinär. Jag är övertygad om att många drar sig för att göra det av den orsaken. Det ska inte behöva handla om pengar tycker jag. 300 kr för att förkorta lidandet hos ett marsvin några dagar? Det finns nog många som inte vill betala det…

Och för övrigt igen så fick två av mina pensionärshonor somna in igår p.g.a. långt gångna hormonproblem av äggstockscystor. Tomt är det i tantburen… :(

#23 FANTASTISKT BRA SKRIVET.

#24 Vad ledsamt med honorna, bra i allafall att dom slapp plågas.

Men ni som anser att det är rätt att låta djuren ligga och självdö, låter ni även era gamla hundar, katter, hästar m.m också ligga och självdö?

#23 Bra skrivit :) Precis så jag menade men inte fick ur mig lika tydligt :)
Tycker det är bättre att låta de somna in innan det går för långt. Oturligt nog har ju två av mina marsvin fått ligga och självdö då veterinären ej hade öppet och min pappa ej var hemma för att hälpa till, jag själv skulle aldrig kunna ta livet av dem, känns helt omöjligt.

Hästar brukar man ju ta bort i tid men de finns ju de som blir "hemmablinda" för sina gamla och skruttiga djur och inte ser eller vill se att det är så illa som det egentligen är.

#24, #25 och #26 Tack! :) Vad glad jag blir.

#24 Usch vad tråkigt med dina honor. :/ Det är aldrig roligt när ens djur måste vandra vidare.
Nej, man tycker inte att det borde kosta så pass mycket, men avlivningsvätska, sprutor, kanyler och veterinärens tid är inte gratis.. Klarar man inte av att avliva själv, eller om man inte känner någon som kan hjälpa till att avliva, så får man vara förutseende nog att lägga undan veterinärpengar som ska gå till just avlivning.

Att ligga 2-3 - och ibland till och med ännu längre - dygn innan man dör, känns med all säkerhet mycket, mycket längre än så för det döende djuret. Det är inte "bara". Man tycker att det är självklart att inte t ex låta en hund eller häst ligga med brutet ben från fredag kväll till måndag morgon för att slippa jourkostnaden som är under helgen. Lika självklart anser jag det vara att inte låta sitt stackars djur ligga och tyna bort under flera dygns dödskamp. Som djurvän och djurägare ska man göra allt i sin makt för att att hjälpa ett djur som dör långsamt genom att avliva det, likväl som man inte låter sin hund ligga under samma tidsrymd med brutet ben, utan man tar den till veterinären.
Vill man inte betala de extra pengarna för att förkorta sitt djurs lidande - vare sig det gäller ett brutet ben eller ett djur som behöver hjälp att dö för att slippa lida -  så ska man nog inte ha djur. Djur som är sjuka eller gamla behöver vård eller dödshjälp, det får man helt enkelt ge dem. Såpass mycket är man skyldig det djur vars liv och hälsa man ensam har ansvar för. Det djur som oförbehållssamt älskar och litar på sin husse eller matte, och som är vår vän oavsett våra fel och brister.
300 kr är heller inte någon rekordstor summa, utan något de allra flesta kan få tag i. Det handlar om prioriteringar. Istället för att göra sig själv lycklig snabbt med ett nytt marsvin eller andra djur/saker, kan man istället lägga de 300 kronorna på att låta den vän som ligger för döden att få ett snabbt, smärtfritt och värdigt slut.

Ta inte illa upp på något sätt, Idipidi. Jag riktar min kritik mot de som är så snåla att de tycker att djuren hellre ska ligga och segdö än att kosta pengar in i det sista. :)

#26 Nej, det är klart att det inte finns något att göra om man har sådan otur. Själv har jag aldrig avlivat ett marsvin, det har jag inte lärt mig än (min pappa har emellertid gjort det åt mig). Alla djur som är mindre än så kan jag däremot avliva själv, vilket är väldigt praktiskt även om det handlar om en tråkig sak. Min pappa kan dock avliva alla slags djur, tack och lov för det. Det kostar inga pengar, och mina älsklingar blir avlivade i en lugn hemmiljö, antingen hos mig eller hos honom.

Att ens djur måste dö är aldrig roligt, men hör väl så så mycket till livet. Tyvärr. :/

Mvh,
Moa

#23 Ja, precis! ;) Är situationen sådan - att man märker att marsvinet håller på att tyna bort - klart man inte ska låta h*n ligga och dra ut på det själv. Men att dö naturligt är ju att föredra så långt det går - på ett rättvist sätt.

Jag (nå, jag var ju inte mer än 12 år) fick också ett sånt beslut att ta när vi var med veterinären med (ett utav) mitt första marsvin Cocos. Han hade medfött bettfel på tänderna långt bak och kunde inte äta annat än puré. Inte ens hö… Visst, han skulle säkert kunnat leva några månader till men hur snällt hade det varit? Han hade bara blivit tunnare och tunnare.

Hellre lägger jag då 300 kr på en avlivning än att låta marsvinen lida. Har man djur bör man definitivt ha 300 kr över, hellre en avlivning en att köpa en tröja nästkommande månad…

#24 Läste att du tagit beslutet på din blogg. Verkligen ledsamt, förstår hur tomt det måste kännas :'( En sådan situation är exempel på vad jag tycker är rätt "icke akut avlivning" eller vad man ska kalla det.

#27 Nä, jag tar inte illa upp. Men jag tycker fortfarande att det borde gå att göra det billigt på något sätt. Subeventionera… vad vet jag. Självklart borde alla som skaffar djur ha 300 kr över som de kan lägga på det, men jag vet att så ser inte situationen alltid ut. Långt ifrån alltid… Många marsvin bor hos barnfamiljer där man tycker att det är för mycket pengar. Då borde det finnas något annat billigare alternativ. Av djurrättskäl eller vad man ska säga.

Sen skiljer det iof rätt mycket beroende på vart man går. Allt från 150-350 kr känner jag till, bara i Stockholm.

Nu har jag inte orkat läsa tråden. Men jag skriver ändå =)

Jag vill nog mest att mina djur går bort här hemma, allafall smådjuren (marsvin, hamster, osv). I tryggheten osv. Och slippa stressa till veterinären och hålla på. Men om jag ser djuret lider allt för mkt så blir det avlivning hos vet då. Men katterna tar jag till veterinären.

Men jag tror nästan ibland att det är mest vi som kanske förstorar upp det hela när man ser att de dör. Ibland när jag har sett djur har gått bort så ser det hemskt ut. Men tycker dom verkar ha frid i ögonen ändå. Tror nästan att dom inte vet eller känner av så mkt vad som sker. Utan att de somnar in mest bara kanske? Självklart är det olika ifrån fall till fall. En del smådjur har jag även tagit till veterinären för avlivning då det har sett så illa ut. Och en del har man inte hunnit med typ, och dött hemma. Och en del som man ser att de inte lider knappt har jag låtit gått hemma och fått sin tid. Och jag har då även gjort det bästa för dom djuren att känna sig bekväm. Ex bädda in filtar, lägga in en massa hö eller något sånt.

Men alltid lika tråkigt när djur går bort eller läre avlivas. Mitt ena marsvin gick bort i söndags kväll. Jätte tråkigt. Skulle ringa till vet för avlivning på måndagen pga det gick alldelse för lång tid på självdöende. Och sen så var det ju helg, och han blev snabbt sjuk. Och jag var ju även i sthlm under helgen. Kändes som att han väntade tills jag kom hem för att dö. För att han dog nästan strax efter. Så det var väll kanske tryggheten och sällskapet som han kanske ville ha när han skulle somna in. Jag tror inte att han kände så mkt heller. Visst han åt inte så mkt den senaste tiden, men tror inte han kände hungern heller riktigt… Men det ska jag nog ha osagt! Och visst när jag tittade till han när jag kom hem. Han hade svårt o andas. Men jag tror nog att han var mest borta ändå och inte kände så mkt. Allafall som jag hoppas på! Sen så är jag ju inte ett marsvin. Så svårt o säga =)

Men självklart är det djur ägarens ansvar att se till att djuret inte lider. Och ta bort det om det lider allt för mkt och det inte går o göra något åt det.

Jag möter döden ofta i jobbet.

Många gånger säger gamlingarna ifrån i god tid att nu räcker det. Då vill man kunna ge dom en spruta.

Sedan följer en lååång "kamp" där uttorkningen till slut släcker livet.

Men kvar finns i mig dom döendes blickar som ber om ett slut.

#31 Ja, förstår det. Jag tycker avlivning för människor skulle vara tillåtet… Ser ingen skillnad i det jämfört med andra djur.

#29 Om man lägger undan en femtiolapp i månaden så har man trehundra kronor inom ett halvår. Det är sällan ett marsvin dör inom ett halvår, och en femtiolapp i månaden har de allra flesta råd med. Om inte annat kan man skippa någon chips- och godispåse till förmån för djuren, och så skippar man att köpa en tröja just den månaden, lägger undan de pengarna till vet-kassan och köper sin tröja nästa månad istället. Det finns alltid sätt att spara, särskilt när målet är såpass lågt som 300 kronor. Sikta på att hitta och handla den billigaste maten ett tag, strunta i godsakerna och de dyra påläggen till brödet,  o s v. Som sagt, det handlar om prioriteringar. Min pappa har fem barn, en är utflyttad (jag), två betalar han underhåll för, två blöjbarn bor hos honom, han har en hund och en katt, och han är inte direkt en välbetald hjärnkirurg. Han skulle ändå kunna lägga undan en femtiolapp i månaden.
Många klagar på att de inte har råd till olika saker, men ändå har de råd till alkohol och tobaksvaror, godis och god mat. Prioriterar man rätt har man råd till det som är viktigast - och det som är viktigast i en familj är de som inte har full makt över sina liv; Barn och djur.

Har inte tid att skriva mer just nu, men jag återkommer. :)
Mvh,
Moa

Jag var chaufför åt en som skulle avliva en kanin hos veterinär pga. aggresivt beteende. Det blev en långdragen historia med flera sprutor innan han till slut gav upp, det tog över en timme och var jättejobbigt för ägaren. Jag vet att det låter hemskt, men nog hade det varit mer humant med ett slag i huvudet. Vad beträffar marsvin så märker man ju oftast inte på dom att dom är sjuka förrän det nästan är för sent, har aldrig avlivat hos vet, antingen har dom självdött eller så har mannen i huset tagit bort dom, snabbt och effektivt.

#34 Den kaninen var ju frisk.

Det är en oerhörd stor skillnad på att avliva ett friskt djur mot ett sjukt.

På dom friska tar det mycket längre tid innan avlivningsmedlet verkar och livet släcks.

Här talar vi om gamla djur som ej orkar med livet längre. Dom är oerhört svaga och avlivningen verkar snabbt.

#34 Precis som tantnett sagt, kaninen var ju friskt! Hade jag haft ett agressivt marsvin (iofs är marsvin väldigt snälla och fredliga) hade jag aldrig i min vildaste fantasi avlivat honom/henne! Det är enorm skillnad… =/

Det spelar ingen roll, aggressiva djur (som alltså är oprovocerat aggressiva) ska också avlivas, likväl som djur som är onormalt räddlivade och nervösa också ska få vandra vidare. Detta är djur som inte är skapta att vara sällskapsdjur, och då är det heller inte snällt mot djuret ifråga att låta dem leva trots att de inte passar att leva hos människor. Det finns miljontals djur som skulle älska och njuta av att bli pysslade med och få tonvis med kärlek från sin ägare. Varför låta djur som avskyr det mer än allt annat behöva utstå sådant? Sådana djur ska slippa bli plockade med överhuvudtaget, och det är heller inte humant att ha en kanin/marsvin/övrigt djur instängt i en bur resten av deras liv, bara för att man själv vill förmänskliga djuren och tycker att det är jättehemskt med avlivning. Bara för att ett djur inte är fysiskt sjukt betyder det inte automatiskt att det är friskt.

#34 Avlivningsvätska är egentligen sövningsmedel som överdoseras, vilket gör att hjärtat stannar. Kaninen somnade med all säkerhet hyfsat snart, och var sedan medvetslös och visste därmed inte något om vad som hände tills döden inträffade, även om den inte dog förrän efter en timme. Dock var det klantigt av veterinären. Egentligen ska djuret helst dö inom bara några sekunder, andra gånger tar det några minuter. Det beror helt på var avlivningsvätskan sprutades in - först och främst helst levern -, och även till viss del på hur motståndskraftigt djuret i fråga är. Tar det för lång tid så ska ett hjärtstick ges (alltså ytterligare en spruta med avlivningsvätska), vilket djuret inte känner eftersom det då är i ett medvetslöst tillstånd.

Jag har praktiserat hos veterinärens ATG-klinik för smådjur, och på en frisk hund tog det ändå bara ett par minuter efter att andra sprutan injicerats. Hundar får först en spruta så att de somnar, därefter får de överdosen med sömnmedel så att de dör.

Det ska inte ta över en timme för en kanin att dö, då har veterinären gjort helt fel.

Mvh,
Moa

Jag tycker att man ska gå efter sin egen magkänsla. Men jag tycker ju personligen bättre om att låta dem dö hemma. för att dö är ju faktiskt en del av livet och det händer när det hnder helt enkelt. Om inte djuret lider förstås, då ska man avliva.

Mina marsvin har alltid dött hemma. Man har inte sett att dem varit dåliga förrän någon timme innan dem dött eller så har man inte märkt det alls. Men hade jag märkt att dem var dåliga och slutet började närma sig så är det bäst att ta bort djuret tycker jag.

Dem flesta av mina råttor har min sambo avlivat. Tycker det är skönt att han kan göra det, inte pga pengar utan för att djuret slipper sitta i en transportbur och bli stressad av att komma till en främmande miljö och person den sista timmen. Nej då är det bättre att min sambo som ändå har umgåtts med mina djur sitter och klappar dem och myser med dem i deras hem-miljö och sedan helt plötsligt är dem borta…

#37 Jag tycker långt ifrån att det är rätt att avliva agressiva djur… Men det är en annan diskussion som inte hör hit ;)

Att avliva dem själv är ju bara ett rakt nej, nej och NEJ. Det är hemskt nog att ge dem en värdig begravning om man ska göra det själv. Och är de i så pass dålig skick att de är gamla för att inte orka med längre i svängarna eller är sjuka så är det likväl bättre att ta bort dem genom avlivning än att låta dem lida längre tills de själva dör.

Oavsett om man tagit väl hand om marsvinet under alla år och anser att boplatsen skulle bli en lycklig plats att dö på, så skulle jag nog ändå vilja klassa det till den milda gradens djurplågeri om man vill låta marsvinet självdö oavsett om det är av andninsproblem vid hög ålder eller sjukdom.

#40 Det beror väl på hur aggressionerna påverkar djuret i fråga. Om djuret mår dåligt av att vara nära människor bör man ju låta den vara befriad från mänsklig kontakt och det är ju mycket svårt att ordna när det kommer till ex. burdjur som ägaren inte kan ha på någon större yta.

Detta relaterar väl visst till tråden förresten?

#40 Folk har olika åsikter om detta, men djuren far illa av att vara aggressiva/lättstressade. Ett djur som är onormalt lättstressat dör i förtid, liksom en människa som stressar oavbrutet ofta dör i förtid av hjärtinfarkt eller hjärnblödning. Dessutom är det knappast snällt mot djuret ifråga att låta det leva ett liv i otrygghet eller aggression.

#41 Avliva själv är ju absolut hur bra som helst. De dör omedelbart och slipper dessutom stressen vid att fara till veterinären. Hur kan du tycka att det är fel? Jag och min pappa avlivar alla mina/våra djur själva, och de dör naturligtvis snabbt och smärtfritt.

Däremot är det helt fel att låta ett djur segdö, ja.
Mvh,
Moa

Nu har jag inte riktigt läst alla svar i denna tråd. Men jag undrar vilken metod du/ni som avlivar djuren hemma använder? Jag har inga fördomar mot de som gör det på rätt sätt utan är helt enkelt bara intresserad ifall någon känner sig manad att berätta hur ni gör. Undrar inte bara kring gamla marsvin utan också då ungar föds med diverse problem som gör att man tvingas avliva. Har funderat mycket kring detta.

Tror tyvärr inte att jag skulle klara av att själv avliva ett djur ens i akuta fall. Understryker återigen att jag inte tycker detta är fel i de fall där det krävs, så länge det är snabbt och smärtfritt.

#44 Samma här. Jag skulle aldrig kunna avliva ett djur själv..

Sedan tycker jag det är lite som att fråga sig "skulle jag kunna gjort det här mot min pappa/lillebror/mormor" etc. Alltså, när man väljer avlivning eller inte exempelvis. Om man tänker utifrån samma grund alltså.

#46

Kanske inte men jag tror jag skulle fundera på det om jag skulle kunna eller ej. Om dom var svårt sjuka och fick inge dödshjälp, fast dom lider, och säger dom vill dö. Så ja. Jag skulle försöka för deras skull. Även om det blir straff sedan.Men ja, jag skulle ha gjort det. Och hoppas att någon annan skulle göra det åt mig med samma sak om det skulle gälla.

Jag önskade ibland när jag jobbade med suggor att jag hade kunnat avliva dom själv.

Det hände ju att någon blev sjuk och ibland blev dom ju mycket försämrade trotts medicineringar.

Det var inte alltid chefen var på plats med en gång man ringde honom. Det var oftast han som sköt dom.

En sugga skjuter man med en bultpistol mitt i pannan och det gäller att verkligen träffa rätt.

Så jag var lite feg gällande att klara av det samt en sugga väger ju 300 kg och jag vägde då 45 kg.

Jag har inte läst alla inlägg utan mest skummat igenom dem. Har man inte 300:- som någon skrev till eventuell avlivning då bör man inte heller ha djur. Särskilt inte som 300:- inte är några pengar att tala om i dagens samhälle. Har du inte råd med avlivning tvivlar jag på att du har råd med andra veterinärkostnader också. Jag blir så trött på människor som klagar på att det är så dyrt hos veterinären. Ja det är dyrt men det är ingen hemlighet och är du inte villig/kan inte att betala avstå då från djur. Svårare än så är det inte.

I mina ögon är det djurplågeri att låta djur självdö. Även om det "bara" rör sig om små djur så som marsvin, hamstrar osv. Skulle ni även låter er katt, hund eller varför inte häst självdö också? Att använda argumentet att de slipper utsättas för stress sista timmen/timmarna i livet är i mina ögon ännu värre eftersom flera listat exempel där det tagit ett par dagar för djuret att självdö. Och jag kan lova er att det inte var en dans på rosor för djuret dem dagarna. Djuren har den förmånen att vi kan avsluta deras liv så de slipper lida länge, det ska vi också utnyttja. I mina ögon är det också fel att skylla på att det nästan är för sent när man väl upptäcker att exempelvis marsvinet är sjukt, då tar man sig akut in till en veterinär och dör djuret på vägen har man åtminstone försökt hjälpa den från sitt lidande istället för att bara "titta på". Jag skulle inte sova gott på nätterna om jag inte gjorde allt i min makt för att förhindra lidande hos mina djur.

#49 Såklart, man bör inte skaffa djur om man inte har pengar till veterinärvård! Men tyvärr finns det människor som gör det. Jag känner minst tre…

Att låta djur självdö är ju deras naturliga sätt att dö på. Det är ju inte djurplågeri så länge man inte låter de ligga och vänta på att de dör. Fast antar att du menar det ^^

#49 Känner att jag måste förklara mig igen. Jag pratar inte om mig och förmodligen inte om någon på det här forumet överhuvudtaget. Men de flesta djur i Sverige bor inte hos personer som är så engagerade att de sitter och skriver i forum.

Jag säger bara att jag har pratat med så många marsvinsägare att jag är övertygad om att om det vore billigare att avliva så skulle det spara mycket lidande. Självklart håller jag med om att man inte borde ha djur om man inte är beredd att lägga dem pengarna. Men så ser situationen ut i Sverige och hur ska man kunna förhindra det? Man kan ju inte förbjuda folk att ha djur?

Dessutom finns det faktiskt veterinärer som har låga priser på avlivning just av den här anledningen. Att det inte ska vara det som hindrar folk.

Alla gånger är det inte så lätt att avgöra om ett djur verkligen kommer dö eller inte heller. Ett djur kan se ut att snart dö utan att faktiskt göra det. Så det är inte alltid så lätt att veta om ett djur bör avlivas direkt eller ska få en chans att tillfriskna. 

Tex så kan lunginflammation göra väldigt ont att ha, men inte avlivar man ju djuren för det just för att dom kan tillfriskna med medicinering. Men har man otur så dör djuren ändå och då är det ingen smärtfri död precis. Och vad skulle man gjort, avlivat direkt då kanske för att inte riskera att dom lider under tiden och ev. dör?

Jag har haft många djur som dött på olika sätt (även varit med när andras djur dött). Och att dö av tex ålder (vad man nu ska definiera som ålderssjukdom) och sjukdom skiljer ofta ganska mycket åt.

#52 Ja, precis. Det är helt sant. Bra resonemang! :)

Men spårar det inte iväg åt olika håll nu?

Denna tråd handlade väl om ålderssvaga djur som livet börjar  sina på?

Om det var rätt att låta dom ligga och självdö?

Jag skulle ALDRIG döda ett djur själv. ALDRIG!!!!!!!!!!

Nej mina marsvin kommer få leva om dom inte är så sjuka att man vet att dom inte kommer klara sig då blir det avlivning hos veterinären.

#55 Står man hos ett djur som man ser och förstår att ingen återvändo finns för. Och ingen veterinär finns att tillgå. Då tänker man annorlunda.

#54 I första inlägget står det inget om att det skulle handla om just äldre marsvin (även om det kanske var det TS syftade på.)

#54. Jo, du har rätt. Men jag är nog sådan att jag inte skulle låta mitt djur dö av åldern heller. Jag har nog aldrig sett ett fall i verkligheten bland människor i min direkta närhet där de faktiskt dött en fridfull död av åldern. Snarare har de i nästan alla fallen varit diverse krämpor inblandade som djuret faktiskt led av.

# 52. I dem fallen där djuret uppenbarligen är sjukt tar man väl djuren till en kunnig veterinär som kan råda om vad som bör göras? Och dör djuret trots behandling har man ju åtminsonde försökt istället för att bara från början skita i det?

#49. Jo, man kan faktiskt förbjuda olämpliga ägare att ha djur. Tar man inte sitt sjuka djur till en veterinär är man i mina ögon högst olämplig att ha djur även i fortsättningen. Det görs en undersökning hos regeringen nu om att ha ett centralt register över dem personerna med djurförbud eftersom nuvarande inte fungerar då det är bundet till den kommun man är bosatt i.

#58 Självklart tar man ett sjukt djur till veterinären om man misstänker att det kan behöva veterinärvård. Det är inte alltid ens en ovanligt kunnig veterinär vet hur sjukdomen kommer fortskrida och det kan vara jättesvårt både för djurägare och veterinär att avgöra om djuret mår bäst av att behandlas eller avlivas direkt.

Oj vad många som har hunnit skriva sedan sist jag var inloggad. :)

Metoderna som används här hemma är olika beroende på djur såklart. På möss knäpper jag isär nackkotorna (halsdislokation: avlivning genom hastig vridning-sträckning-tänjning av halskotpelaren på ett sådant sätt att ryggmärgen slits av, halsens blodkärl brister och djuret omedelbart dör). Detta går knappt att använda på dvärghamstrar då deras kotor sitter så hårt ihop, så för vuxna dvärghamstrar, guldhamstrar, natalpälsråttor, tamråttor, gerbiler och marsvin gäller slag i huvudet. Båda metoderna är naturligtvis fullt lagliga.
Hittills har jag aldrig behövt låta avliva någon kanin, men då skulle den förmodligen skjutas - om man naturligtvis inte bestämmer att den ska avlivas i samband med ett veterinärbesök.

I lagen så står det om halsdoslokation:

7 § Följande djurslag får avlivas genom halsdislokation: 1. Gnagare och kaniner med en kroppsvikt om högst 1 kg. Djur med en kroppsvikt överstigande 150 g ska vara medvetslösa när de avlivas. 2. Övriga fåglar med en kroppsvikt om högst 5 kg. Fåglar med en kroppsvikt överstigande 250 g ska vara medvetslösa när de avlivas.

Och om slag mot huvudet:

_8 § Slag mot bakhuvudet får användas för att avliva ett mindre antal
1. lamm, killingar, smågrisar, hundvalpar, kattungar samt mink- och rävvalpar, om djuret är yngre än 14 dagar,
2. strutsfågelkycklingar och fjäderfän, samt
3. kaniner, gnagare, tamillrar, kräldjur, groddjur samt övriga fåglar, om djuret väger högst 1 kg.
Slaget ska utföras med sådan kraft och precision att det medför omedelbar medvetslöshet och död.

_Och när det gäller dessa 300 kronor - om man inte har dem så har man heller inte råd att ha barn. Vad ska man då göra ifall barnet får astma, någon slags allergi eller liknande?

Nu måste jag gå. Jag hoppas att jag inte har stött någon nu med detta inlägg. Jag vet att det finns många som är kinkiga om detta med avlivning och tycker att det är hemskt att läsa om. Därför skickar jag även ett meddelande till dig Ireth, så kan detta tas bort om det anses allför stötande. :)
Måste gå nu.
Mvh,
Moa

#60 bKul att du kunde tillföra lagar, det uppskattar jag verkligen.

:)