Kl 12:30 fredagen den 13 mars 2009

Somnade min älskade Sickan in. Du låg i min famn, du somnade i mina armar, med mina tårar på dina kinder.

Jag gjorde allt för att du skulle bli bra igen. Allt. Var vaken halva natten för att vaka över dig, få i dig mat, vatten, ge dig värme. Men ingenting fick dig bra igen.

På förmiddagen orkade jag inte se dig lida mer. Veterinären fick avliva dig, och dina hjärtslag dog sakta ut, din kropp blev kall och dina ögon livlösa.

Jag trodde jag skulle dö av smärta. Jag vill inte leva utan dina andetag. Jag kan inte leva utan dina andetag.

Det finns inte ord för hur enormt ledsen jag är. I mitt hjärta, i min själ, i mina ögon. Jag saknar dig så oerhört mycket att jag skulle kunna dö här och nu för att visa det.

Jag önskar jag kunde följa med dig, för en värld utan dig vill jag inte leva. Du var min tjockis, du var min älskade tjockis. Nu är jag utan min tjockis, och jag kämpar för varje andetag här utan dig.

Gud tog dig ifrån mig alldeles för tidigt. Du var för vacker för denna hemska värld.

Nu behöver du aldrig mer känna smärta. Aldrig mer.

Jag älskar dig min älskade skrutt, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Alltid.

27 maj 2007  -  13 mars 2009 Vila i Frid världens finaste Sickan

Enormt saknad & älskad.