Jag kan inom ett halvår meddela hur passa trevligt temperament ärvs ner till avkomman.

Fick i helgen en kull som har föräldrar med trevliga temperament. Mamma är lugn och sansad och aldrig elak och pappan är glad, trevlig och väldigt framåt och nyfiken inte heller han elak på något vis.

Nja… arv påverkar ju till viss del, men även miljö och uppfostran har sin roll i hur marsvinet utvecklas mentalt.
Jag har t.ex. en lite överbusig marsvinsgrabb här hemma som jag tror att jag kan ha uppfostrat lite fel. Jag lät honom bossa mig för mycket från första början. ;) Hans föräldrar är inte alls som honom, har jag uppfattat det som.
Alltså, bara för att marsvinet "bär på anlag"(eller hur man kan säga) för bra temperament kan ju miljö påverka väldigt mycket.

Men sedan kan jag tänka mig att de som tröttnar på sina marsvin tröttnar på dem för att de är lite händelselösa, snarare än att de inte är tillräckligt lugna? Ett väldigt, väldigt lugnt marsvin är ju inte direkt lika intressant att titta på som ett livligt. :P Jag hade en period när jag var liten som jag tröttnade lite på mina två marsvin, detta berodde på att jag ville att de skulle springa omkring, men de satt bara stilla på fläcken och gjorde ingenting.

Därför tror jag att det är lite svårt att avla på temperament, just för att olika människor önskar olika egenskaper hos sina djur. Man kan inte bara anta att alla vill ha ett litet stillsamt gosedjur att kånka runt på, det tror jag inte. ;) De enda egenskaper man inte vill ha är ett skrämt, lättstressat eller aggressivt marsvin; alltså ett marsvin som mår dåligt av sin egna personlighet, vilket jag inte alls finner vanligt idag. Sådant kan jag tänka mig ofta beror på en stressig, orolig miljö.

Jag föreslår att du istället avlar på hälsa (gärna inom en särskild rasgrupp, ex släthår, så att man kanske kan avla dina djur med rasdjuren senare) och försöker förlänga livslängden. Det är ju ett stort projekt som kräver efterforskningar i marsvinens stam osv, men kan ge riktigt goda resultat: långlivade, friska djur. Och givetvis ska djuren du använder i aveln ha bra temperament också.

Mitt marsvin kaj har nog världens bästa temperament, men jag tror nog det beror mest hur mycket man "tar" hand om dom . men jag vet inte så mycket om det dära ;)

Tack för era svar!

#1: Lycka till med din kull, hoppas ungarna blir lika goa som sina föräldrar då :)

#2: Det har du rätt i, det är nog väldigt olika vilken slags temperament man vill ha på sitt marsvin. Det jag tänker är att alla vill ändå ha så orädda grisar som möjligt. Hur pass orädda dom blir har ju såklart mycket att göra med hur man behandlar dom men dessutom borde väl deras "bytesdjursinstinkt" spela in en hel del. Kanske har vissa individer mindre av den instinkten och blir då mindre lättskrämda? 

En friskhetsavel är nog ändå ett viktigare projekt ja, jag har förstått att många marsvin dör i förtid. Och att göra det inom en rasgrupp.. ingen dum idé alls.. nåja, det lär ta ett par år eller så innan jag kan infria några uppfödardrömmar så jag har gott om tid att fundera på vad som blir bäst :)

#3 Grattis till goa Kaj!

#4 Lycka till!

Nu har inte jag läst igenom tråden, men tänkte bara tillägga en sak som jag har märkt.

Är marsvinshonan väldigt tam, så blir ungarna det också. Dom "föds" tama. Då spelar det ingen roll vad man egentligen gör mot dom, de kan inte låta bli att vilja vara med dig ändå. Detta har jag märkt på kaniner också.

Är mamman däremot inte lika sällskaplig så blir ungarna inte heller det utan vidare, då måste man visa att "jag kan vara rolig".

Alltså tror jag att om du hittar en tam hona och parar med en tam hane, så "kan" ungarna inte bli allt annat än tama.