Det stämmer att beteendet inte ändras på kastrerade marsvinshanar. Jag har själv erfarenhet av ett sådant exempel. Calypso kastrerades vid ett års ålder, och lite drygt året efter kastreringen var han precis likadan som innan - dvs. ständigt försökte para sig med honan/honorna när de brunstade. För övrigt var han ett rätt lugnt marsvin som inte jagade icke brunstiga honor eller sådär. Hur han var mot hanar vet jag inte då han bodde ihop med honor hela livet. Det varierar nog om hanar bestiger (ej brunstiga) honor eller hanar mer - jag vet inte.

Däremot lär Jalle lugna sig när han blivit äldre, oavsett om du kastrerar honom eller inte. Det är när hanar är under ca 1,5-2 år som de är som livligast och piggast vad jag vet. Får de inte para under första året sjunker dessutom deras fertilitet, kanske också "lusten" att para? Honor däremot brukar vara rätt tuffa mot hanarna och sända iväg lite kisstrålar eller tjuvnyp om de inte ger sig, har jag märkt på alla de honor jag haft med hane (kastrerad och han som jag f.t. har hemma till låns). Däremot tror jag absolut inte han håller på så mycket på någon så han ska behöva gå själv, tids nog lär sig de andra att säga ifrån.

Ska du kastera honom, se till att göra det när han är 10-12 månader :) Men det vet du kanske säkert redan ^^

#2 Japp de sa hos veterinären när jag var där med Tabasco sist att de rekomenderade en ålder på 10-12 månader, helst inte under . Så än så länge är det några månader kvar inan kastrering är aktuellt. Dock misstänker jag att han får gå själv eftersom jag tycker Tabasco är rätt sliten nu :(

Så jag hoppas att Jalle tar sig i kragen och fattar sen att han inte ska vara så ivrig på honorna också.

#2 Okej.

Jaså, hrm… Håller han ständigt på även om det finns massa annat att göra i buren (eller gör det det?)? I perioder eller verkligen ständigt?

#3 Det är i perioder, just ikväll har han vart riktigt jäklig!
Det började efter att Tabasco blev dålig och kissade blod - då kände väl Jalle på sig att han kunde ta över och efter det så är han väldigt på och jobbig stundtals. De har haft några rejäla slagsmål med bitmärken men har haft uppehåll i snart 1½ vecka, nu är det bara att han juckar.

De har haft rör, tegelstenar och hängmatta i buren. dock har de haft sönder hängmattan.. Men nu har jag lagt in ett hus, pinnar, en ny hängmatta och mublerat om, tvättat båda grisarna men dock inte städat buren men det verkar gå bättre nu. Jalle är mkt snällare, han är väl lite förnärmad för detta var första tvätten han fått nånsin :P

Skulle vara skönt om de blev som kaniner - lugnare xD

#4 Mina grabbar blev mycket lugnare med tiden efter kastreringen.

Dom enda gånger dom numera gör ridförsök är om det kommer in en "ny" hona i buren. Exempel om flickorna skiftar burar, då blir ju hanarna intresserade och gör ett försök. Men dom ger upp fort, inser väl på att det inte är lönt. Ha Ha.

Tror förvisso att det numera är mer ett dominantbeteende från dom, Typ välkommen men du skall veta din plats.

Men visst jag har ju läst här att det är ju lite olika erfarenheter av detta.

Har bara låtit kastrera en hane än så länge så har inte så mycket att jämföra med. Men min hane var väldigt stressad av honorna i burarna bredvid och bet smått på burkompisarna. Efter kastrationen, vid ca 1 års ålder, fick ha gå med honor och blev faktsikt lite lugnare. Om det var för att han blev nöjd med att ha en flock honor, att han blev kastrerad eller att han blev äldre (eller en kombination) har jag ingen aning om. Men vad jag sett har han faktiskt aldrig försökt para nån hona heller. Så han var/är betydligt lugnare nu än när han gick med andra hanar.

#5 Hur lång tid efter kastreringen? Och hur gamla var de när de kastrerades?
har du 2 hanar med honorna? Slåss de inte då?

#6 Hur gammal var dom hane när han kastrerades`?

Mina var cirka 2.5 år gamla när dom kastrerades. Dom lugnade sig ganska snabbt, tog nog inte mer än någon månad.

Nej jag har dom inte ihop. Det har aldrig fungerat mellan dessa två hanar trotts att dom är brödrar.

Dom har varsin bur. Däremot gör tjejerna ibland lite besök mellan burarna. samt på golvrastningen.

#8 Aha :) Gick operationen bra också? Går det snabbt för dem att läka ihop?

#9 Jag är den förste att skriva under på, att en kastrering gör man ENDAST om det är absolut nödvändigt.

Jag förlorade för ca 4 år sedan pappan till mina hanar genom en kastrering. På den tiden trodde ju jag i min enfald att det var ett relativt enkelt ingrepp. Hade ju inte nån större kunskap då.

En kastrering på andra djur är ju egentligen inget avancerat. Har ju själv kastrerat djur.

Ett par stygn släppte ett par timmar efter ingreppet på detta marsvin och hela tarmpaketet ramla ur honom. Det blev akut avlivning på honom då ju tarmen blev? "var"? skadad. Något vettigt svar på varför och hur detta kunde hända har jag aldrig kunnat få svar på då ju veterinärerna håller varandra om ryggen.

Två år senare efter mycket moget övervägande ser jag ingen annan råd än att ta risken att kastrera dom två sönerna. Dom var så pass haniga så att jag såg det som att dom led. Och dom gick även ensamma.

Denna gång valde jag en annan veterinär och det är en veterinär jag därefter har behållt. Grabbarna fick även en antibiotika kur på 10 dagar efter ingreppet, det tror jag är oerhört viktigt då det ju är ett infektionskänsligt ställe. Jag blir lika upprörd var gång jag läser här på iFokus att det inte alltid ges.

Men grabbarna klarade detta ingrepp galant och min summering är idag att det i detta fallet var ett rätt beslut. Nu går dom med en var sin flock är är som underbara små nallebjörnar.

#10 Jag tror veterinären jag ska använda ger antibiotikakur också:)
Jag vill att han ska gå i flock, tror hanar mår bäst utav det.

Konstigt att tarmpaketet ramlade ur, då måste ju veterinären ha gjort nått fel - helt klart!

#11 Ja vad jag vet så är det djur med pungbråck som tarmarna kan blottas på vid kastrering. Då kastrerar man ju inte utan syr ihop direkt igen.