Mitt lilla älskade marsvin Boris gick bort här för ungefär en och en halv vecka sedan, efter att han hade varit sjuk i ungefär en vecka. Det började med att han slutade äta, jag tog honom till veterinären på Blå Stjärnan. De slipade ner hans tänder och vi började stödmata, men han ville inte ändå. Efter ett tag så tog jag kontakt med hon jag fått honom ifrån och hon rekommenerade lite medicin, och han verkade bli piggare. Men, han åt fortfarande inte själv, vägrade tugga liksom. Jag jobbade på med stödmatningen.

Natten till den 20'e vaknade jag vid tre på natten och skulle mata honom. Då låg han där i buren i ett av husen, död. Hans ena kompis Fido (Boris var kastrerad och hade två tjejkompisar) satt utanför buren och vaktade honom. Jag skrek rakt ut i panik och väckte min pojkvän, och vi lindade in honom i en mjuk go filt och lade honom i en fin låda med en massa hö i. Pär, min pojkvän, tog med honom till ett djursjukhus nära hans jobb, och de tog emot Boris för kremering.

Mitt fina lilla älskade marsvin, du var så söt och gullig jämt, tack för alla gånger du pussat oss på armen och gosat ihop dig på husses mage. Jag kommer aldrig glömma dig, du var så himla gullig och alla föll pladask för marsvin tack vare dig. Dina kompisar Fido och Ipren saknar dig. Imorgon ska jag åka och se om jag kan hitta en ny liten kompis till dem, jag tycker att ni var så lyckliga när ni var tre och vill att de andra ska bli glada igen. Tack för att du var min, älskling!

Boris är marsvinet i mitten på bilden. Fido till höger och Ipren till vänster.