Min kompis älskar mina amrsvin eller alla mina kompisar gör det. Dom är på dom hela tiden och pratar med bebis röst och pussar och kramar. Dom brukar fråga hur dom mår och sådant. Jo alla mina vänner eller dom flesta tycker det är roligt :)

Jag pratar inte jättemycket om mitt marsvinsintresse när jag är bland folk som inte bryr sig ;) Mina närmsta vänner brukar få ta del av de största nyheterna här hemma, ungar, utställningsresultat, ev. nya marsvin osv. Men eftersom att jag vet att dom inte är det minsta intresserade, annat än att för att just jag berättar, och jag kan vara rätt duktig på att mala på om marsvinen brukar jag hålla mig kort ^^

I övrigt pratar jag inte mycket om det med folk jag inte känner väl eller klasskamrater som jag inte räknar till närmaste vännerna, eftersom jag är mycket säker på att jag skulle kunna få en idiot stämpel om jag berättade att jag har nio marsvin i mitt sovrum och att jag ägnar fritiden åt att borsta dom *s* Och då håller jag hellre min hobby för mig själv så att säga.

Släkten tycks inte bli förvånade längre, farmor och farfar som ofta sitter marsvinsvakt har tvärtom blivit riktigt intresserade på senare dar.

Jag kan inte säga att det är varesig negativa eller posetiva reaktioner, oftast är det snarare lätt chock. "VA?! Nio marsvin? Varför då?" "Utställningar? Hahaha"

Men det är alltid vinnande att för första gången presentera sig inför någon med "Hej, jag heter Hanna. Jag sover i ett rum med nio marsvin." För ansiktsuttrycket är prislöst ;)

De flesta tycker det är kul/häftigt när första chocken lagt sig. Men visst är jag idiotförklarad i mångas ögon men det är inte mitt problem. Det som kan göra mig ledsen är när det skall värderas t ex om jag måste åka från jobbet till veterinären och det blir tal om kostnader. Att lägga flera tusen på veterinärvård när det gäller marsvin är inte accepterat, "det är ju bara att köpa ett nytt". Men att lägga flera 10 000 på en hund och veterinärbesök är helt ok. Min mamma har svårt för att jag lägger så mycket tid på "de där djuren" och har så dammigt runt mig pga dem, tycker definitivt att jag borde prioritera hushållsgöromål istället.

I familjen ser de flesta inte någon poäng i utställningar, förutom min låtsasmamma+låtsassyrra. De är nog de enda som tycker att det är lite intressant/kul, de gillar verkligen marsvin och ska kanske skaffa ett par själv.
Mamma tycker också verkligen om marsvin och stöder mitt intresse pga det. Pappa och syskonen tycker däremot att marsvin är allmänt tråkiga. ;P Men ingen av dem bryr sig tillräckligt för att klaga på varför jag har dem eller ställer ut dem. De tycker alltså att det egentligen är ganska okej.

För närmsta vännerna kan jag ha nämnt någon gång att jag ska på utställning och dragit en kort förklaring om varför och vad jag gör. Men de bryr sig inte särskilt.
Jag undviker mest att snacka marsvin med dem. ;) De har ju inte samma intresse som jag i den frågan, så varför tråka ut dem i onödan?

hhmmm…pratar om det om det finns likasinnade annars blir man ju lätt lite "udda" och en aningen konstig.I alla fall på arbetsplatsen.

När det gäller familjen är det blandat…men överlag förstår dom inte vad det är som är så kul..ser mest att jag städar å städar å städar…å jjaa..pengar kostar det ju oxå…

men mitt argument är ju att nästan alla har vi hobbies..min mor har blommor tex..å jaaa..det kostar pengar som attan att ha rätt jord,osv osv…men det är ända mer accepterat…

men själv ser jag ingen skillnad så..bilar,blommor,frimärken eller marsvin?

#5  Bilar, blommor och frimärken är det inte så stor skillnad på.

Men marsvin sticker ut ur den högen allt! :P

Jaa…smaken e som baken…delad..å allt i livet är relativt…

#5 #6 Ja, jag tror på något vis att marsvin sticker ut, men det gör nog allt där speciellt antalet är mer än "normalt". T ex förra grannen som hade tre sportbilar, eller en annan som har hela vardagsrummet fyllt av pelargoner. Men att någon ägnar hela sitt liv åt att följa alla SSK matcher på TV eller åker iväg på alla matcher - det är accepterat. Men huvudsaken är väl att man gillar det man gör och att man står för det med rak rygg. Och definitivt inte pratar sönder andra som inte är intresserade. Att hela fikarummet osar av sportsnack stänger jag öronen för - och jag har några intresserade arbetskamrater som gärna vill höra om svinen och visar man foton faller de som käglor för att de tycker att de är så söta…

Jag pratar massor om mina marsvin, jag kan inte låta bli. Alla vet att jag är sån nu så de har vant sig. Annars brukar folk bli lite chockade över att de är så "många" och alla undrar hur vi får plats. Nyfiken förvåning brukar det vara och de flesta tycker det är kul. På mitt jobb är det flera som verkligen vill ha dagens marsvins rapport och frågar alltid hur det är med dem.

trevliga arbetskamrater!! såklart jag pratar om mina marsvin och alla andra djuren..men kan "välja" hur mycket jag berättar för det blir så många "lite dumma kommentarer" och jag är väl inte alltid på topp för att "försvara" mitt intresse..

Sen har jag väl alltid vart sån att jag accepterar lätt för hur andra ser ut,hobbies osv..Det enda viktiga är ju som sagt att man ej gör något som inte själv vill..

Kollegor tycker nog att jag är lite konstig, och retas gärna. Dom envisas ofta, med flit, att kalla marsvinen hamstrar! Alltid lika kul tycker dom.

Jag har 2 kompisar som jag alltid kan ringa om jag köpt ett nytt marsvin och få glada tillrop. Dom är lika djurtokiga dom, även om dom inte har just marsvin, så dom tycker inte jag är konstig som har 14 marsvin:)

Men jag tror att överlag betraktas jag nog som lite tokig som har marsvin som hobby, när jag är 40+. Så bland säger jag att det är barnens marsvin, och det är ju bara delvis sant!

#11 Jag är också 40+ å har 11 marsvin just nu - vad skönt att vi är flera "tokiga" kvinnor med samma underbara intresse.

mmmm…jag säger väl ibland att det e ett delat intresse här hemma oxå..å det e ju bara delvis sant…en dottern har intresse inte den andra,,,

Mina vänner tycker det är mysigt, och dom tar upp dom å gosar med dom. Och det känns bra. Tillochmed mamma som inte är så förtjust i dom kan plocka upp dom :)

Pappa älskar dom. Andra släktingar/grannar osv tycker dom är übersöta så.

Hrm, svår fråga.

Jag brukar inte prata så mycket om det med sådana som har noll intresse för marsvin. Annars händer det. Men släkten får höra på marsvinsprat så gott som varje gång jag pratar med dem, föräldrarna får stå ut med en del varje dag också :) Sedan så har jag inte jättemånga grisar, tre stycken (fyra hemma just nu, men en hane som inte är min - och visserligen är en av honorna dräktig). Utställningarna bryr sig väl de jag pratar om dem med, och de närmaste i min bekantsskapskrets vet ju att jag ställer ut osv. :P

Intressanta svar :)

Själv så får jag mycket varierande reaktioner och åsikter från alla människor runt mig.
Mina föräldrar tycker att det är ganska meningslöst med marsvinsutställningar *s* och tycker att det är lite plågsamt för marsvinen stängs in flera timmar i en liten transport, kan iförsig förstå hur de tänker^^

Några utav mina kompisar tycker att marsvin är gulliga djur och har frågat om inte de kan få hänga med hänga med, dock så har det inte blivit av för jag tror att de skulle bli ganska uttråkade, för utställningar kan ju bli ganska långa :P
Sedan har jag kompisar som tycker att det är fruktansvärt roligt att skoja om mina marsvin :P Särskilt killkompisar har jag märkt, de tycker att det är jätteknasigt att jag ställer ut eller att jag har en CH-teddy ^^'

Släktingar är måttligt intresserade, frågar hur det är med dem osv.
Jag har en kompis som tycker att det är dö äckligt att jag sover i samma rum som marsvinen, helt otroligt enligt henne :P

Jag brukar inte direkt berätta för "inte nära vänner" att jag sysslar med marsvin. Bara om det frågar om det :P

#16 - Jag har också kompisar som trots 0 intresse för marsvin frågat flera gånger om dom kan få följa med på utställning, men jag tror som du att dom skulle bli duktigt uttråkade - spc. som en av dom inte vågar ta i marsvin *s*

#16 #17 Samma här, ett par kompisar har frågat om de får följa med till utställningar - men jag tror inte heller det är något för dem då de inte lär förstå ett skvatt *s*

Min familj tycker nog att jag är lite knäpp som håller på med utställningar, min mamma & syster säger det inte rätt ut men det gör däremot min pappa & bror. Sen fattar dom inte varför jag vill ha dom på mitt rum & där jag är, dom tycker att dom lika värt kan sitta ute i ett skjul… Resten av släkten säger väl inte så mycket, min farbror & faster brukar undra hur det är med dom & hur det går vilket antagligen är för att dom hade marsvin som små. Sen brukar min snälle morfar köra runt mig på utställningar (dom få jag har vart på iaf) så han tycker väl att det är en rolig grej. Fast dom flesta i släkten tycker mest att dom är råttlikanade & äckliga -,-

Mina kompisar frågar ju inte direkt om dom utan jag får väl börja prata om dom fast jag vet att dom inte tycker att det är intressant så jag brukar låta bli ;) Fast jag har en kompis som väldigt gärna vill följa med på ngn utställning fast jag har förklarat att hon kommer få väldigt långtråkigt & inte fatta så mycket men hon ger sig inte :P Så hon får väl följa med någon gång för det är ju alltid roligt med sällskap :) Sen brukar dom flesta av mina kompisar säga hamstrar istället för marsvin och det kvittar hur många gånger jag förklarar att hamstrar är små och marsvin stora, dom fattar det inte ändå…

Han jag kör hästar åt tyckte att det lät roligt & det kunde jag verkligen inte tänka mig om honom men det var nog för att han också hade haft marsvin när han va liten :P

#5 Jag ser stor skillnad! Vi håller ju faktiskt på med levande djur Förstår inte hur folk kan tycka att det är mindre accepterat än att hålla på med blommor eller bilar. Det är ju jätteskumt egentligen.

Jag talar öppet om mina marsvin, är lite svårt att undvika det hehe :p

Dom brukar bli lite snopna över att det finns utställningar och hur seriös marsvinsaveln och det runt faktiskt är, många är bara vana dom där gulliga små tussarna med päls åt alla håll och kanter i djurbutiken.