Tanken är väl att man ska ta en av hennes gamla kompis/-ar för att flytta in till henne eller att hon ska flytta in hos den/dem(detta bör hon ju ha haft innan hon sätts i avel). En helt ny kompis tror jag kan innebära mer stress än något av de tidigare alternativen. Helt själv tycker jag absolut inte att hon ska gå.

Om en hona inte fungerar bra ihop med andra honor, tycker jag absolut inte att hon ska sättas i avel! Då har ju aveln nästan förlorat hela poängen..
Temperamentet är en av de viktigaste punkterna.

Jag brukar faktiskt sätta tillbaka honan igen i sin gamla bur med sina vanliga kompisar. Jag brukar inte låta henne gå så länge att man är säker på att hon är dräktig, utan jag väntar bara tills jag ser att nästa brunst uteblir och det är ju bara ca 16 dagar efter att hon blivit betäckt och då slipper man stress i mitten/längre fram av dräktigheten.

Jag har gjort så att jag har flyttat ut min ena hona, som nu går med hane, och hon kommer flyttas tillbaka till sina två kompisar så fort hanen åker hem igen. Hade jag däremot endast haft två honor och den ena skulle bli dräktig skulle ju den andra honan fått sitta ensam, och det hade jag inte velat - då hade jag inte tagit en kull ;)

#1 Självklart har honorna funkat med andra honor men inte som dräktiga då dessa två jag syftat på har varit rätt griniga och den unga honan jag nämnde hade hon gått ihop med några veckor innan hon flyttade ihop med hanen - men det hjälpte inte heller.

#2 Vad spännande då har hon alltså haft fler än en kompis runt sig under själva förlossnigen också och det har gått bra? Har den dräktiga honan varit ledarhonan? Har den hona som varit lägst i rang fått ungar i "flocken"? Berätta mera… Det här med utebliven brunst - menar du "titta i rumpan - ej blött och öppet" = ingen brunst. Kan man inte lätt missa det? Brunsten är väl inte mer än någon timme?!

Jag tänker inte låta några honor sitter ensamma hos mig annat än när det är dräktiga och diar. Dessutom behöver de bara titta över burkanten så ser och hör de sina kompisar. Förut har hanarna fått gå kvar till förlossning vilket också ger risk för direkt omparning - vilket inte är så skonsamt för honan.

Jag skulle behöva lära mig känna ungar på "ärtstadiet" i mammas mage så som många uppfödare är duktiga på att göra. Men jag har inte lyckats hittills.

Metoden som #2 nämner är jättebra för marsvinens del tycker jag också. Det eller att ha två honor gående samtidigt med samma hane så att de även fortsatt får sällskap av varandra, tycker jag är de bästa metoderna.

Kan man inte på något av de sätten så brukar jag försöka hitta en snäll burkompis till den dräktiga honan. Någon som hon kan bossa runt lite brukar vara helt okej. Viktigt att man inte sätter henne med någon som är taskig mot henne så att hon äter sämre eller så.

#4 Om man vänder på honorna en gång om dagen så missar man inte brunst. Även om högbrunsten bara varar några timmar så är hinnan öppen i några dygn.

Nackdelen med att sätta honorna själva är framför allt att de blir mindre aktiva, rör sig mindre och blir mindre stimulerade att äta. Stor bur och burkompisar är bra sätt att förhindra toxicos då honorna rör sig mer. Stillasittande är en riskfaktor för toxicos.

Hej igen!

Ja, jag har flera honor ihop även under förlossningen, oftast ca 4 st i en stor bur då… Det har alltid gått bra och det är inte bara ledarhonan som varit dräktig då. Min ledarhona är väldigt snäll och inte alls bossig av sig. Ingen av mina marsvinshonor är bossiga mot någon utan kommer väldigt bra överens. Ledarhonan hjälper ofta till vid förlossningen med att tvätta ungarna osv. Det är heller aldrig bråk om maten, isåfall skulle jag inte våga ha dem ihop då det är jätteviktigt att den dräktiga honan får fri tillgång till mat.

Ofta hjälps de åt med ungarna också om man har dem tillsammans i flock. Honor som fått ungar tidigare och är duktiga mammor kan hjälpa unga, oerfarna honor att tvätta av ungarna vid födseln. I vissa fall får t.o.m. andra erfarna honor mjölk samtidigt och låter ungarna dia.

Att studera flockdeteendena är väl något av det roligaste med att ha marsvin.

# 6 och 7 - vad underbart det låter och det var så jag tänkt mig det hela från början men jag har en smågrinig hona (den äldsta) och så hände följande den 25 april 2007 - utdrag ur min marsvinsdagbok se nedan om ni orkar läsa. Det är väl därför jag är så skraj för att flytta marsvinen "hur som helst" och speciellt dräktiga honor.

"Jag tänkte att marsvinstjejen Lilltilda som just nu bor ihop med en hane vi lånat, skulle få träffa sin flock i stora hagen ute. Allt för att behålla kontakten med flocken eftersom min tanke är/var att hon skall tillbaka till flocken och få sina ungar tillsammans med dem. Innan vår kastrat Paff flyttade in kunde det vara lite grinigt bland tjejerna men när han flyttade in blev det frid i flocken. Och det är första gången jag kunnat sätta ihop marsvin utan någon som helst tillvänjning av varandra, Paff accepterades direkt av tjejerna. Men när jag släppte in Lilltilda igår och hon lugnt hälsade på sina tjejkompisar gick Paff till angrepp. Det var hemskt att se och innan jag fick bort Paff från Lilltida hade hon förlorat en tånagel på en baktass och fått bra många sår i skinnet. Att hanar slåss med hanar och honor med honor ibland är väl en sak - men det här var rena attacken utan föregående noshälsning eller rumpsniffning och rumpvickande. Nu tänker jag inte ens försöka få tillbaka henne förrän hon fått ungar och sedan får jag väl bada henne och gnida in henne med gammalt burspån innan jag försöker få tillbaka henne i flocken".

#8 Fast alla honor är ju olika :) Det är ju absolut inte säkert att samma scenario kommer att ske igen, med andra marsvin. Vad jag vet hör detta inte till det vanliga bland dräktiga honor?

Hade Paff och Lilltilda kommit överens tidigare alltså?

#9 Ja. Paff flyttade in i flocken och då fanns Lilltilda redan där. Och nu bor de ihop igen sedan länge. Men jag badade alla och så fick de flytta in en efter en på neutral mark i lekhagen i vardagsrummet där de fick vara några dagar innan de fick flytta tillbaka till vanliga buren. 

Att dräktiga honor blir extra griniga mot andra mot sluten hör inte heller till vanligheterna om jag förstått er rätt, eller?

På något sätt känns det som om jag har en nystart med marsvinen nu efter det som varit. Det blir nog en ny liten flock och två dräktiga honor två gånger om året om allt blir som jag önskar denna gång. Det skall bli intressant och se hur Milissa (som fick senaste kullen) om hon blir grinig mot en hona som hon går tillsammans med eller om det bara var hanen hon inte accepterade på slutet av dräktigheten. Till efter sommaren tänker jag planera för nästa kull med henne.

Jag sätter tillbaka honan med andra honor, alla mina honor fungerar bra med varann, visst kan det bli lite gruff i början om dom inte setts på ett tag, men inget allvarligt. Har nu två dräktiga honor tillsammans med tre andra. Min tanke är väl att flytta dom till en egen bur när bäbisarna kommer, det blir trångt annars även om buren är stor. Annars är det ju inget problem att ha dom med andra honor även när ungarna kommer.

Jag satte ihop min hona och min hane med varann i 14 dagar . Honan funkade perfekt med sina gamla kompisar , men hanen bet nästan ihjäl sin rumskompis så det var blod i hela buren typ . Hört att det är mest hane det är risk på .