Ja, detta skulle vara intressant att veta!

En liten makaber fråga som kom upp i mitt huvud i samband med detta är var ni gör av "marsvinsliken" om ni inte har egen trädgård/mark, t.ex. ni som bor i lägenhet inne i stan. Går ni till närmaste grönområde och gräver ner dem, eller? För man kastar dem väl inte i sopptunnan? :S

Jag har bara varit med om att ett av mina marsvin dött. Maskros hette hon. Jag märkte att hon plötsligt rasade i vikt och tog med henne till veterinären. Där kunde de inte hitta något fel, men de sa åt mig att börja stödmata. Det gjorde jag, och jag kämpade med matningen i två dagar innan hon började bli pigg. Hon började äta ordentligt igen, men efter ännu en dag slutade hon igen.
Hon låg bara och flämtade i buren, och när jag tog i henne pep hon och vred sig loss. Innan jag hunnit plocka fram transportburen för att åka till veterniären hade hon somnat in, tätt intill kompisen Dracula.

Jag hittade en jättefin kartong med rosor på som jag lade lite hö i, och där i fick hon vila. Eftersom jag bor i villa och har en ganska stor trädgård var platsen inga problem. Jag valde ett ställe vid vårt lilla jordgubbsland, där gräset alltid var som godast på sommrarna, och där Maskros och Dracula alltid gick hela dagarna och fyllde sina magar med gräs. Jag gjorde ett litet kors av pinnar, och tände ljus och lade dit några tulpaner. Nu när det börjar bli varmt ute ska jag snart plantera ut en blomma.

Så här såg det ut på kvällen. Lite suddig bild, men lite går nog att urskilja.

Nu har det inte dött något marsvin här på 6 år eller något men innan dess hade vi rätt mycket otur med marsvinen. Under de första marsvinsåren hade vi flera stycken som bara dog plötsligt, utan symtom och unga var dom också. Sedan hade jag en hona som dog i toxicos strax efter att hon fött sina ungar.

Jag inser nu när jag skriver att jag bara haft ett enda marsvin som dött av ålder vid 5 år…

Alla marsvinen har begravts i tulpanlandet i trädgården.

#1 , jag har egen trädgård, men de som inte har det så finns det djur kyrkogårdar

Nu kan jag ju inte riktigt säga vad som varit vanligast för mig, då jag bara har upplevt att marsvin gått bort två gånger.

Den ena honan insjuknade vid 6½ års ålder i slutet på december 2007, i trumsjuka(förmodligen pga för snabbt foderbyte). Denna sjukdom triggade förmodligen något annat, för den svullna magen försvann och hon tillfrisknade från trumsjukan, men hon blev kort därpå i januari sjukare. Det fortskred snabbt och så småningom blev hon nästan helt förlamad i bakbenen. Jag försökte få bort det med att ge c-vitamin och massera, men det blev ingen skillnad(det var alltså inte c-vitaminbrist). I början av februari insåg jag att hon faktiskt inte skulle tillfriskna från detta och beslöt mig för att avsluta hennes lidande genom avlivning.

Denna hona hade varit väldigt svag hela livet, hon hade ett antal godartade tumörer på kroppen. Förmodligen var det väl någon elakartad inombordslig tumör som slagit till eller liknande, men det är oklart.

Den kvarvarande honan, 7 år och 4 månader gammal, gick bort en månad efter sin kompis pga ålder/saknad.. hon fortsatte äta lika glupskt och var pigg efter kompisens bortgång, men hittades insomnad i buren en dag i alla fall. (aldrig, aldrig mer ska jag vänta med att skaffa kompis åt en kvarvarande gris…)

De begravdes tillsammans i trädgården.
_
Vila i frid, älsklingar…_

Här har vi bara ett marsvin som gått bort. Hittade henne en dag i buren och såg att hon inte kunde röra sig. Eftersom hon var drygt sex år tyckte vi det kändes humanast att avliva på direkten.

Vi bor i hus på landet så hon ligger nedgrävd i trädgården. Men tror även att jag hört att det finns klinker som tar hand om de djur de avlivat?

Mirakel blev dålig fort och avled efter bara någon timme efter att hon blev dålig.

Hon begravdes under ett äppelträd hos pappa och fick med sig lite mat och ovanpå graven en sten (texten har tyvärr försvunnit)

Dom flesta har dött helt plötsligt, eller ibland har man upptäckt att dom verkar lite hängiga och så bara ett par timmar efteråt är dom döda. Tror dom är bra på att dölja alla tecken på att dom skulle må dåligt. Ett par honor har dött i samband med födsel, då även ungarna varit döda.

Är det på vintern så är det ju inte så mycket annat att göra än soptunnan, dit även döda eller dödfödda ungar hamnar. På sommaren har jag begravt ibland, men det var nog viktigare när jag var yngre, då jag även gjorde kors och gravstenar och skrev in namn.

Ja får man bara kasta de i soptunnan??

Mina har dött av olika tumörer, ålder och en slutade helt tävrt att äta, han hade nått mellan tänderna som togs bort men fick aldrig igång han att äta riktigt igen :(

Jag har ett marsvin som är begravt hemma på gården och de andra är kremerade hemma.

Vet även av några som haft sina smådjur i frysen under vintern för att kunna begrava på djurskyrkogård till våren.

Jag tror inte man får kasta de i soptunnan bara, eller har jag fel?

Ja, får och får, vad ska man göra då om dom dör på vintern och det är fruset ute, visst frysen funkar ju men varför ska man inte få kasta i soptunnan, det är ju brännbart ,så…. Men vi hade vår ena lilla tax i frysen, hon dog helt plötsligt mitt i vintern, hann inte ens till nån veterinär och vi ville begrava henne här på vår egen tomt, så det fick bli frysen. Jag vet att det låter lite absurt men det var ingen frys som vi hade matvaror i.

Hur kremerar du hemma då??

Jag har haft 2 marsvin som dött för mig, den ena honan fick en livmoderstumör när hon var 2 år och hon vaknade upp ur narkosen men somnade in strax efter igen. Henne lämnade vi kvar hos veterinären så dom fick kremera och sprida ut askan. Och den andra var min hane som jag hade lämnat ut till en fodervärd och typ en månad senare får jag ett mejl om att han är död och dom vet inte varför, och inte fick jag tilbaka kroppen heller. Han var 2 år och hur pigg som helst.

#10 Vi har en stor vedpanna som vi eldar med för att få varmvatten och varmt i huset, lagomt stort för att få plats med marsvin där i.
Kaninen som dog i vintras kremerades ute i en brasa.

Man kan ju ta de till en veterinär och be dem ta reda på kroppen, dock kostar det ju. Jag tycker att det låter konstigt att man får kasta döda djur i soporna bara :S Makabert

Idag måste jag gå på begravning det förstår jag ju. Molly har legat i frysen i länge nu, först var det fruset i marken sen så torrt att det är svårt att gräva men idag regnar det…

Vi bor i lägenhet men har en skog bakom huset, nu ligger det rätt många djur där… Jag tror inte man får göra så här egentligen men jag vill inte slänga dem i soporna och vill inte betala för kremering heller. Det är en stenig och bergig skog och man måste gräva djupt annars kan rävarna som bor här ta dem. Två marsvin har blivit rävmat, det är inte roligt.

Jag har haft rätt många marsvin och tror jag, rätt mycket tur med dem också för de flesta har blivit 5+. De flesta har faktiskt somnat in hemma efter att ha legat utslagna en kort tid. Av ålder kan man nog kalla det men det är väl något i kroppen som slutat fungera. Alltid lika jobbigt. Några har jag ju avlivat också, det har varit äggstockscystor, återkommande urinvägsinfektioner, cancer och ymmnigt blodkissande. Flera ungar har varit dödfödda och två har dött efter några dagar ett ungdjur har dött i lunginflammation. En hona har dött i toxicos och en fick avlivas av en annan dräktighetskomplikation. De som avlivats hos veterinären har lämnats där för kremering.

När jag var liten dog ett av mina marsvin och vi begravde honom i en skogsdunge. Han blev uppgrävd av något djur och när jag kom dit för att lägga blommor hittade jag skelettet… Det var jätteläskigt och jag hade mardrömmar om det under lång tid efteråt. Efter det har jag inte vågat begrava något djur någonstans utan har lämnat in dem hos veterinären för kremering. Slänga dem i soptunnan skulle jag inte fixa, det skulle kännas omoraliskt. Lägger ingen värdering i om andra gör det men jag skulle aldrig klara det.

Min åsikt är att ingen dör av ålder, dödsorsaken är inte en viss ålder utan t ex att hjärtat stannar. Sedan kan det ske som en effekt av ålder men själva dödsorsaken kan inte vara ålder.

Av de sju marsvin jag har haft som har dött har tre stycken dött av "sig själva". Två av dem hittades döda ganska oväntat vid fyra resp sex års ålder och varför de dog vet jag inte. Det tredje marsvinet som självdog var påväg till veterinären för att avlivas, han hade svår diarre efter att ha blivit felbehandlad (överdoserad) mot sellnic så jag antar att dödsorsaken var uttorkning.

Resterande fyra marsvin som dött har avlivats hos veterinär på grund av sjukdomar som obotligt bettfel (1,5 år gammal), svåra problem med cystor (två respektive sex år gamla) och en som tappade styrseln i benen och inte kunde gå (sju år gammal).

Ett av mina finast marsvin gick bort väldigt oväntat bara 20 dagar efter jag hade köpt och fått hem henne. Hon var och kommer alltid att var amin FAVORIT.

Gloria hette hon hon är kremerad separat och stoftet finns i en urna i dotterns rum.

Min Sickan slutade äta och slutade reagera helt plötsligt en dag. Från att ha varit precis som vanligt en dag, till o vara "halvdöd" andra dagen.

Han hade diarré innan jag bestämde mig för att låta honom somna in.

Dödsorsaken är det ingen som vet.

Ska "begrava" honom nu i vår, han dog den 13 mars i år, och då var det fortfarande för kallt för att kunna gräva en grav.

Känns sjukt jobbigt att skriva detta, det smärtar till så i hjärtat. Han e så grymt saknad den lilla tjockisen. Han var så unik den grisen, så jävla unik! Finns ingen, ingen som kan ta hans plats, djur som människa - ingen. Han var det underbaraste som fanns.

Måste bara fråga resten av er som förlorat ett elr flera marsvin, hur gjorde ni med kroppen?

Begravde ni kroppen i trädgården, elr kremerade ni den och la stoftet i en urna?

Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med Sickans kropp. Jag vill inte begrava honom, och jag vill inte kremera honom. Jag har visserligen inte orkat titta på honom där han legat i min tröja i frysen, men jag vill ändå inte "förlora" honom "igen", trots att han redan är död. Känner mig helt sinnessjuk som känner såhär, men jag har inte sörjt klart än, och jag kan inte släppa taget om honom, trots att jag vet att jag måste.

Blir helt iskall av att bara skriva detta, det gör så ont i hjärtat.

Ser nu efteråt att flera har skrivit hur dom gjort med kroppen.

Jag tror jag vill kremera Sickans kropp.. vågar inte begrava honom. Har visserligen min kanin begraven i skogen, men vågar inte begrava ett till djur för risken att han ska bli uppgrävd av något annat djur.

Kan man kremera kroppen själv hemma? Jag vill inte transportera & lämna in kroppen hos en veterinär. Känns för absurt nu såhär långt efter hans död.

Jag har tyvärr mist en del grisar genom åren, 6 st rättare sagt, av många olika anledningar. Alla utom de första två har begravts utomhus, tre stycken vilar dock hos min mormor och morfar. Alltså endast min Sheltiehona vilar här i trädgården. Det med begravning och var har jag funderat jättemycket på. Jag har inte velat begrava dem i trädgården med tanke på om vi skulle flytta osv. Djurkyrkogård försökte vi få tag i när mina första marsvin dog, men det lyckades vi inte med.

#17 Så länge du gräver en tillräckligt djup grop borde det inte vara någon fara.

Att kremera hemma känns ju fruktansvärt *s*

#18 Fast samtidigt vill jag inte begrava dom i trädgården heller för när man flyttar sen och främmande flyttar in i vårat fd hus så kan man ju inte komma på besök och säga "Jag ska bara besöka mitt döda marsvins grav". Det går ju inte ;S Därför vill jag nog helst kremera, fast det går kanske inte hemma? :/

Känns hemskt hur man än gör..

#19 - Det känns rätt makabert att kremera ett djur hemma. Vart ska man göra det liksom? I kaminen? Eller en brasa i trädgården?
Och luktar det inte en del? Hår överlag luktar ju riktigt otrevligt om man bränner (fråga inte hur jag vet det *s*) och sen är det kött och grejer *rysa*

#20 Stirrup kremerar ju sina marsvin hemma.. så går, går det ju.

Fast där avskräckte du mig, det blir nog en gammal klassisk jordbegravning.. vill inte se nå kött elr känna någon vidrig "lik"stank som man spyr av. Tänkte inte alls på det trots att det är hur uppenbart som helst.

#21 - Oj, det inlägget missade jag.
Det funkar väl utmärkt då kanske ^^
Fast vedpanna är det nog inte alla som har..

#22 Vet inte ens vad vedpanna är för någe *s*

#23 - En sån man slänger in ved i och tänder på  (Hanna har stenkoll)

Ja vedpanna som man eldar i för att få värme i huset :P Vi har en rätt stor sådan som vi eldar i. Två kaniner har vi kremerat ute i en brasa, visst det luktar lite och känns inte bra alls. Jag har aldrig vart med varesig vid begravning eller kremering, jag klarar inte sånt :'(

Att begrava sina djur på gården har jag för mig att man måste ha tillstånd för, varesig man äger marken eller ej? Iallafall när det gäller hästar.

#25 - Fast hästar är ju något större än 1 kilos marsvin ^^

#19 Precis så tänker jag med. Men kroppen förmultnar rätt fort.

#20 Hua, sitta där och grilla liksom… *s*

#25 Japp, när det gäller hästar men inte smådjur vad jag vet.

När jag köper min gård ska jag allt fixa en djurkyrkogård i någon skogsdunge vid en äng hyffsat när huset, en riktigt vacker en :P

#25 När ni kremerade kaninerna i en brasa ute blev det kvar några ben eller så efter dom? (fast det kanske inte gick att se om det var en stor brasa) har nämligen hört det brukar bli ben kvar efter djur och människor som kremeras.

#28 Jag har ingen aning men antar att det blev nå benrester kvar. Fast ben brukar kunna spricka och smulas sönder. Det är en stor eldningsplats vi har som det eldas på ofta så om det blev ben kvar så skulle det nog inte synas då det är mkt aska på den platsen.

#29 det krävs mycket hög värme för att ben ska bli aska, jag jag har svårt att tro att man kan åstadkomma sån värme i en brasa

#30 Som sagt jag har ingen aning, jag har inte varit och rotat i askan :)

Mitt marsvin Jasmine jag hade när jag var liten (en jättesöt DE golden har jag fått reda på först nu) blev seg en dag och mamma skulle till veterinären med henne men när hon kom hem så låg hon död i buren. Vi var inte så insatta i marsvin på den tiden, Jasmine bodde tyvärr nästan hela sitt liv ensam (hon bodde med kaniner ett tag och det funkade inte i längden så hon fick bo själv) och det har gjort mig lite ledsen nu när jag lärt mig att de ska vara två. Men jag var bara sju år och visste inte… Vi begravde Jasmine i skogen vid vårt dåvarande stall, gjorde en jättefin liten grav och massor av blommor..

Sedan hade jag inte marsvin på många år och fick Fido i fjol, början av 08. Läste då på ordentligt och lärde mig att marsvin inte ska vara ensamma. Så, kontaktade väldigt kort därefter Eragons och skaffade lilla Linn, en rejäl långhårig hona som tydligen hade varit avelshona (tror hon hetat Saybia von Nituche eller något i den stilen tidigare). Hade henne i lite mer än ett halvår, sedan insåg jag en dag när jag badade henne att hon blivit väldigt mager. Och så hittade jag en rejäl knöl på sidan av hennes huvud. Min pojkvän tog henne till veterinären när jag jobbade och de konstaterade att hon behövde opereras. Men jag tyckte hon var för gammal (hon var väl 5-6 nånting) så istället fick hon somna in, det sista hon gjorde var att mumsa på en bit gurka… så borde alla få sluta sina dagar. Lämnade henne hos veterinären så kremerade de henne. Vill inte ha en minnesplats att gå till.

Efter att Linn dött blev Fido ensam igen, och då skaffade jag två till hos Eragons, en kastrerad hanne och en hona. Boris och Ipren.

Jag insåg en dag att Boris inte åt som han skulle, han var i vanliga fall en riktig tjockis som åt massor och nu inte alls. Det såg inte ut som att han kunde tugga liksom. Så vi gick till veterinären och fick hans hörntänder nedslipade. Allt var frid och fröjd, väntade bara på att han skulle börja äta själv och stödmatade.. men han gick bara ner mer och mer i vikt, och jag insåg att jag var tvungen att ta honom till veterinären igen för att han int skulle behöva lida mer. Sedan verkade han plötsligt bli bättre, och från att ha suttit ensam i en liten resebur bredvid mig i sängen (min pojkvän var bortrest) så satte jag på kvällen innan jag hade veterinärtiden ner honom till hans två kompisar. På natten gick jag upp och skulle mata honom, och då låg han stel och kall i ett av husen. Fido satt och vaktade honom… Vi packade ner honom i en låda med en gosig filt som han hade när han var sjuk och min pojkvän tog med honom till ett djursjukhus som kremerade honom gratis.

Usch vad hemskt det är när de blir sjuka :/

Det verkar ändå som om en hel del marsvin bara hittats döda i sin bur, precis som något nämnt som om hjärtat bara stannat…

Jag hade ett marsvin som dog vid en förlossning . ungarna kom inte ut heller .

Ett annat marsvin dog 3 dagar efter födslen . det var ju 5 ungar i kullen så hon fick inte tillräckligt mycket näring och så .

:(

Angående vad man gör med sina döda marsvin… Det är faktiskt inte lagligt att gräva ner sina döda husdjur på tomten, åtminstone inte i de flesta kommuner. Märkligt kanske, men sant. På fråga till kommunen vad man förväntas göra med dem så är svaret att det korrekta är hushållssoporna. Så visst får man slänga dem i soporna!

Jag bor i lägenhet och i början tyckte jag att det var superjobbigt att veta vad jag skulle göra med de som dog. Diverse personer har ställt upp och grävt ner mina döda marsvin på landet och själv har jag vid några tillfällen grävt ner i skogen. Vid ett tillfälle när jag hade begravt en av de största favoriter som jag haft så gick jag tillbaks någon månad senare till graven. Hittade då pälsrester av mitt nergrävda marsvin som alltså hade blivit uppgrävt och uppätet av något djur. DET var riktigt, riktigt jobbigt. Jag mådde uselt. Efter det har det liksom inte kännts så värst mycket bättre att begrava marsvinen än att de får hamna i soporna. Det är enstaka marsvin som jag fortfarande inte klarar av att göra så med, men de flesta stoppar jag i en låda och sen i soporna. Det blir tyvärr så många marsvin som dör efter ett tag så något annat skulle inte funka.

Har inte heller förlora något (peppar peppar) :) Min äldsta just nu är en hane som heter Kaj och blir 6 i år ;)

Fick en omplacerings hane som bara dog uten anledning efter ca 5 månader :'(

R.I.P Winni<3

Mitt marsvin blev oxå uppgrävt . hon låg i en fin ask med en filt över . hittade filten söndertuggad och päls efter typ 3 månader .

=/

Det som jag inte tycker är jättekul med att lämna in marsvinen på kremering (inte separat sådan) är ju att de blir energi till våra bostäder (fjärrvärme) =/ Fast är man medveten om det så.

#35 Oj!? Det har jag aldrig hört… Vad konstigt att man inte får göra det.

Usch, vad hemskt det måste varit :(

Men är det inte bättre att lämna in de till kremering direkt än att slänga de i soporna, för där bränns de väl också till slut?