Jag är inte uppfödare , sorry, men kände att jag måste svara på en sak du skrev. Jag tror inte man säljer bara för att få pengar, utan för att man inte vill ge bort djur gratis, då kan de hamna i oseriösa händer eller som ormmat. Är man inte beredd att betala för ett djur känns det inte så seriöst. Så känner iaf jag när jag säljer mina ungar.

Oj, vilka märkligt ställda frågor tycker jag.

Skillnaden på uppfödare och mål som det står i rubriken, ja.. det är väl ganska uppenbart? En uppfödare är någon som föder upp djur. Mål, det är något som man strävar mot att uppnå.

1. Skillnaden på grundtankar och mål. Grundtankar är väl grundprinciper som man alltid följer. Mål är något som man strävar mot. Helst ska man ju sätta upp delmål hela tiden som är möjliga att uppnå. Sen när man nått dit så sätter man högre mål. Hela tiden har man olika sätt att utvärdera om man nått sina mål.

Det är två olika saker helt enkelt.

2. ???

3. Djurproduktion är ju när det produceras fler djur. Det kan dock göras på olika sätt. Avel är när det är målinriktat och seriöst. Om det inte finns konkreta mål, uppföljning o.s.v. utan att syftet bara är att göra fler djur. Då kan man inte prata om avel utan det är enbart djurproduktion rätt och slätt.

#1 Ja, precis så tänker jag också. Och förutom det som du skriver så handalr det för mig om att visa att djuren har ett värde och att jag har lagt ner pengar, tid och mycket jobb för att få fram djuren.

#1 Du skriver att du inte är uppfödare men avslutar med att du säljer ungar. Då är du ju "uppfödare".

Klart man vill ha betalt för sina djur annars skulle då inte jag må bra i alla fall. Ge bort ett djur näe de var inte så jag menade, men i slutänden är det samma sak ändå oavsett orsak man vill ju ha pengar! Och sen är det definitivt inte mindre risk för oseriösa köpare bara för att de betalar. (har erfarenhet av det när jag sålde min hund för ca 2 år sen ("j*a asätare" kallar jag dem efter det)

Jag själv kallar mig marsvinsuppfödare och jag sysslar med avel - inte djurproduktion. Jag föder inte upp marsvin enbart för att sälja ungarna utan för att jag själv vill få ut något av just den kombinationen av mamma/pappa. Marsvinsuppfödning och avel är min hobby och jag har satt upp vissa avelsmål som jag alltså försöker uppnå genom att kombinera olika honor och hanar med varandra för att få fram en avkomma som passar in i min målbild. Självklart föds det en del ungar som inte riktigt lever upp till den här målbilden och de ungarna säljs. Det handlar verkligen inte om att tjäna pengar utan att det helt enkelt inte går att behålla alla marsvin som föds. Jag skulle dock inte få för mig att skänka bort ungar eftersom jag tycker att man måste ge marsvinen ett värde. De blivande marsvinsägarna måste vara medvetna om att det kostar pengar att ha husdjur och att inköpssumman bara är en bråkdel av vad djuret kommer att kosta under hela dess livslängd. Att skänka bort djur tycker jag överhuvudtaget ger ett oseriöst intryck.

#4 Min kull var en engångsföreteelse, så nej jag är inte uppfödare på det sättet. Jo visst kan man vara "oseriös" fast man betalar, man oftast vill man kanske inte betala 200 kr för ett marsvin om man sen ger det som ormmat eller bara vill testa för att det är kul, eller ja inte vet jag… Man kan ju aldrig veta helt säkert vad det är för folk, man kan bara gå på känslan =)

Jag tar mig själv som exempel:

Jag tänker para min Ninni med en hane i sommar.
Avsikten och målet med det är att jag vill ha minst en avkomma efter Ninni och en efter hanen som var pappa till min älskade Gloria som gick bort för mig (rip).

Om det blir många ungar kan jag inte behålla alla och måste naturligtvis göra det bästa av situationen med de ungar som inte kan stanna. 
Vad gör det då mig till? _Jag har en avsikt och ett mål samtidigt som jag har i tanken att sälja, byta bort.
_**Är jag en seriös "uppfödare" eller är det att producera?
**

#7 Det skulle jag säga är en legitim anledning till att ta en kull. Du har ju ett mål som är mer än att bara producera fler marsvin. Sen kan man väl kanske diskutera hur många kullar man ska ta för att kalla sig uppfödare.

BTW: Själv har jag åkt två vändor tur och retur från Luleå till Ösersund för att hämta hit två marsvin. Ninni bytte jag mot saker som jag hade sytt och Daga betalade jag 200kr för. I slutänden flera 2-3tusen kronor så inte tycker jag man ska ge bort djur inte.

Uppfödare för mig Någon som föder upp djur, oavsett  En gång eller Flera gånger. Ta inte själva ordet så seriöst, jag kan vända på det och skriva fött upp djur istället.

#9 Ja ok då…

Jag blev bara förvirrad av skillnaden seriös uppfödare och djurproduktions "uppfödare", Som det skrev om i en annan tråd.

Alla har väl ett mål? Konstigt annars tycker då jag i alla fall.

Jag känner att jag inte riktigt når fram med vad jag egentligen tänker och det gör min lite frustrerad när jag läser endel svar.

Målet är väl alltid att: para två marsvin, eventuellt spara någon tillräckligt bra unge, sälja resten?

Och då menar jag oavsett om tanken är att man vill avla vidare på den ungen man sparat eller sälja alla som inte passar ens tycke och smak så att säga.

#7 Jag förstår inte varför då måste ha en etikett på dig själv? Förhoppningsvis vet du själv vad du har för avsikter och tar ansvar för resultatet.

Men jag förstår inte hur man ens med god vilja skulle kunna kalla det för seriös avel? Det tror jag inte heller är ditt syfte?

Om man avlar så sätter man upp mål. Målen kan gälla utseende på diverse olika sätt, temperament, hälsa, livslängd m.m. Förhoppningsvis har man mål som är en kombination av dessa även om man kanske väljer att prioritera något mer än något annat. Först har man dessutom skaffat sig erfarenhet av många olika marsvin så att man lätt känner igen vilka djur som ligger över medel och nära de mål man satt upp. Sen väljer man ut avelsdjur med omsorg. Man avlar inte på medelmåttor utan djur som verkligen kan tillföra något. Man kombinerar avelsdjuren efter hur de borde passa bäst ihop både vad gäller egenskaper och stam.

Sen gör man förstås diverse självklarheter som att man sköter sina djur på bästa sätt. Man har tillräcklig kunskap och erfarenhet av skötsel och vad som är normalt och inte. Man tar ansvar för avkommorna o.s.v. o.s.v…

#11 Då får du nog läsa igen vad jag skrev. Jag skrev inte att det inte var uppfödning utan att det inte var avel.

#11 Jag tycker att det är en stor skillnad mellan att ha som mål att göra en viss parning för att man tror att den kombinationen kommer att ge ungar som motsvarar ens målbild jämfört med att föda upp ungar bara för att sälja och inte ha någon tanke bakom just den parningen.

#11
_"Målet är väl alltid att: para två marsvin, eventuellt spara någon tillräckligt bra unge, sälja resten?"
_
Ta bort eventuellt i den där meningen. ;)

#12 vad menar du med ettikett?

Mina funderingar kom till i en tråd där jag tycker att du ifrågasatte Linnet och skrev nått om djurproduktion. Jag kan ju ha tolkat det konstigt men av det lät det som att du vad seriös men inte hon.

Jag skrev ju om mitt mål och syfte men du kanske han skriva innan mig…

#9 Vad menar du med 2-3 tusen, att de kostar det under sin livslängd eller? Du var själv med och satte priset på Daga. Jag säljer inte mina marsvin för att gå med vinning och gärna till lägre pris om jag känner personen och vet att de får det bra..eller om de åkt långt och lagt ut pengar på det ..eller byter mot annan vara.

Jag anser mig vara oreggad uppfödare med stort ansvarstagande! 

avlar ex. inte på djur som jag inte anser vara trevliga eller må bra eller passar ihop på olika vis.

#16 Fast där skrev ju den personen att hon gjorde det i huvudsak för att sälja ungarna… Det är en helt annan femma.

#16 Med etikett menar jag att du vill veta vad din typ av uppfödning klassas som.

Men jag tror att du inte läser riktigt vad jag skriver. Kanske uttrycker jag mig för knepigt?

Uppfödare är någon som föder upp djur, så är det bara. Sen kan man ju vara mer eller mindre seriös uppfödare.

I mina ögon ägnar sig en seriös uppfödare åt planerad avel. Planerad avel innebär att man sätter upp mål. Målen är t.ex. utseende på diverse olika sätt, temperament, hälsa, livslängd m.m. Mål är inte att "göra fler ungar" eller att man rent känslomässigt vill ta ungar efter ett visst djur.

Läs mer i mitt tidigare inlägg om hur jag tycker att man väljer ut avelsdjur om man tänkt att ägna sig åt seriös avel. Obeservera OM.

Jag tror att många seriösa uppfödare eller de som avlar seriöst går på för hårt och dömmer andra som sysslar med att föda upp djur.

Jag vet att det är väldigt tjaffsigt i många uppfödare och avlare… Nu ska ni få höra ett sånt OT exempel: 2001 köpte jag en samojedhane från en sån där seriös kennel (den finns inte längre) han var så fin och uppfödaren av så stolt över honom och lovordade högt hur glad hon var att han hade flyttat hem till just precis mig!  Ända tills det visade sig att han hade ärftlig katarakt BP och jag ifrågasatte detta med avel… Hon tänkte ta en kull på mamman och pappan igen och jag tyckte det var fel just därför att det är ärftligt (även om det kan hoppa över flera led) Då blev uppfödaren skitarg och vräkte ofina ord ur sig om vilken liten skit jag minsan var och hur mkt hon ångrade att hon såld honom till en sån som mig.

Fast jag tror jag förstår nu skillnaden pådet jag frågade i början. Om man tar en kull ungar på sina marsvin och säljer alla utan att spara någon då är det inte avel utan djurproduktion stämmer det?

#20 Jag förstår inte riktigt vart du vill komma. Det var väl ett typexempel på en oseriös hunduppfödare om det var smo du säger?

Djurproduktion låter ju väldigt hårt. Jag skulle nog bara kalla det för at ta en kull på sina marsvin helt enkelt. Avel är det knappast i alla fall. :)

Vad gäller sjukdom förresten så gäller ju samma sak med marsvin. Vet ni varför Gloria dog och att det med säkerhet itne var ärftligt hjärtfel? Jag har för mig att det fanns såna misstankar?

#20 (vet inte om du bara vill ha svar från uppfödare även nu, men jag svarar ändå)

Nej, det är inte nödvändigtvis djurproduktion i det fallet, tycker jag.
Om syftet innan man tog kullen var att man skulle behålla en unge, men ungarna inte blev som man tänkt sig(inte skulle främja aveln), då är det ju fortfarande en seriös kull. Syftet är ju ändå inte att tjäna pengar eller bara göra fler ungar av ingen anledning. Man ville i det fallet faktiskt få ungar man kunde spara, men det blev bara inte så.

Hoppas att jag inte formulerade mig för rörigt nu.

#17 Bensinkostnaden menade jag såklart och med det ville jag visa att jag är seriös och inte bara samlar marsvin hur som helst. Jag hade såklart försökt få dem billgare om jag var oseriös. Priset på Daga tyckte jag var lågt men du fick det du sa även fast du bara tog emot hälften för att jag köpte en transportbur på vägen dit eftersom vi glömde den jag hade packat. *hehe*

#16 Gjorde hon? Då måste jag läsa igen…Fast vad jag förstått så brukar hon spara ungar också. Hmmm

#19 Jag har inte tänkt börja producera massa marsvin. Jag har ett mål och ett syfte men det räcker visst inte för att det ska vara seriös. Men det spelar ingen roll för mig är det väldigt seriöst! Jag Har valt en hona på ren kärlek och utseende. Hanen är också efter utseende och för att jag vet att han kan ge väldigt fina ungar, visserligen den gången med en annan hona men men.

Du skriver samma flera gånger det behöver du inte, känns som "hjärntvättning" Jag läser det du skriver och tänker på det tar in det som jag känner är rätt och sorterar bort det som jag inte förstår eller bryr mig om.

Oj jag hinner knappt läsa det blev en intressant tråd ser jag vilket är bra och matnyttigt för mig när jag går i att föda upp ungar.

#21 Nej det vet ingen med säkerhet. Jag har tänkt på det jätte mkt och om jag hade minsta oro skulle jag inte genomföra parningen. Men vetten gissade bara inga klara svar, lunginflammation och blåsljudpå hjärtat, som kan ha varit ärftligt eller en komplikation av det andra…

Gloria är ett känsligt ämne för mig fortfarande så jag uppskattar om ni inte skriver mer om det som rör henne om ni inte vill mig illa förstås!! Det får räcka med att jag vill ha ett marsvin som är släkt med henne som kanske kan fylla de hål som är så djupt. :(

Jag kan bara säga att ärftliga hjärtfel inte är speciellt ovanligt, tyvärr. Det är något att se upp med i alla fall. Kan ju vara bra för andra att veta om inte annat.

#25 Jag inser nu att jag aldrig kommer kunna fylla hålet efter Gloria! Det gör så jävla ont, ett desperat försök att få laga en liten bit av hålet men jag ska fundera extra noga på hur det blir med parningen då. Tack för dina svar!

Är det förresten lika vanligt med inavel på marsvin som med hundar (åtminstone i samojedvärlden) och vilka fel kan uppstå?

Jag måste nog lägga mig i lite eftersom denna tråd skapades från en av mina tidigare.

Självklart sparar jag djur från mina kullar, av dom 12 marsvin jag har i dag är 5 stycken från egen uppfödning, har sparat två rexhonor och en rexbärande hona och en unge från min lunkahona och så en hane.

Självklart parar jag inte hur som helst heller, även om det för mig inte spelar så stor roll om det är blandraser, vill ex. helst ha flerfärgade djur, då jag tycker dom är finast, så jag tänker ju så klart igenom hur jag parar.

Att sälja marsvin ger sällan några stora inkomster, så man kan ju inte säga att man tjänar några pengar på det, jag tar mellan 150-200:- för mina ungar. Så jag tjänar inga pengar på det, det räcker väl till mat och hö och sånt så det går ungefär jämt upp.

#26 Jag vet inte hur det är med inavel, men har läst på flera ställen här på forumet att marsvin tål inavel bra, vad nu det betyder?

#27 Tack för att du kom in. Då var det som jag trodde om saken då, bra då har det retts ut. =) Du har ingen ingen tjusig herre som vill hälsa på?

#26 Min uppfattning är att man sällan tar till riktig inavel i marsvinsvärlden. Linjeavel är väl lite vanligare, vilket är planerad inavel(man har en anledning till att man inavlar, man vill behålla/förstärka en särskild egenskap). Men då gäller det ju ganska avlägset besläktade djur.

Är det marsvin efter friska linjer ska väl inte linjeavelavel innebära några större defekter hos avkomman. Blir det så tyder det kanske på att det inte är några marsvin som är så bra att avla på.

Skillnaden mellan hundavel och marsvinsavel är väl att man får para marsvinen mellan olika raser och att ett marsvin som bara ser ut som en särskild ras kan registreras som den rasen och få avlas vidare på. Hos hundar tror jag att det är så att man bara får para samma ras med samma ras för att djuren ska få registreras och ställas ut? Men jag kan ha fel. Det skulle i alla fall vara därför som inavel/grov linjeavel och avel på djur som bär på defekter, är så pass mycket vanligare i hundaveln än i marsvinsaveln. De har inte lika bred avelsbas.

Tycker f.ö. att hundavel och marsvinsavel inte går att jämföra, av många olika anledningar(som jag inte tycker relaterar till trådens ämne).

#28 Okej. =)

#30 Nä jämföra hund om marsvin är nog inte lätt.

-------

Hur som helst så jag själv fått mig en rejäl tankeställare av mina egna funderingar! Imorgon ringer jag djursjukhuset och hör om det här med blåsljud på hjärta, ärtfligt eller inte osv. Efter det bestämmer jag om jag ska ta en kull på Ninni och tänkt hane eller inte. Jag har ju iaf Ninni och Daga som fyller en del av de där djupa hålet.

Oj då, det var jag som skrev inlägg 27 och 28 fast det var visst mamma som var inloggad här. Hon hade visst skrivit nåt om hundvalparna eller nåt på nån blandrassait.

Bäst att kolla vem som är inloggad i fortsättningen, fick just höra att mamma gjort samma sak på "blandrashundar" skrivit fast det var jag som var inloggad. Men nu är det rätt i alla fall.

#30 Vaddå, riktig inavel, linjeavel är väl lika mycket inavel, fast det bara låter lite finare.

#31 Tror nog det kan vara ärftligt, fast det kan man väl aldrig veta säkert och i så fall vet du ju ändå inte om det kom från mamman eller pappan. Men du behöver väl inte ta den hanen, låna min sheltiehane i stället. Har Ninni dubbla lunkaanlag så får du ju bara lunkaungar, har hon bara ett anlag så kan du få både lunka och sheltie. Han är ungefär samma färg som Ninni, vit och golden.

#33 Fast hela grejen med parning var ju för att "få tillbaka liten bit av Gloria"  och av Ninni förstås.

Jag för ett bra tag sen mejlet med ägaren av Confettis alltså där hanen kommer ifrån och hon har skrivit att de inte är några hjärtfel på den sidan vad hon vet om, så har jag tur i oturen kommer de i sånt fall från mamman. 

Jag ska höra med * igen om han fått andra kullar osv. Och med en veterinär ang riskerna… Återkommer om det när jag vet lite mera.

# 34 Ja men då förstår jag lite bättre varför du skulle para med just den hanen.

Intressant vad det tog fart här ;) jag läser mest och grunnar på vad ni skriver ;)

#36 Precis  =)

#18 Skriver ett nytt inlägg nu eftersom det inte var jag själv som var inloggad i det förra.

Självklart behåller även jag ungar från mina kullar, men det är ju ändå så att dom flesta säljs. Jag parar inte heller hur som helst, som en del får det att låta som, utan jag planerar också parningarna utifrån lämpliga djur som passar ihop färg och rasmässigt, fast har ingenting emot blandraser och några av mina marsvin är blandraser.

Varför skulle det var fel på blandraser… =) 5 av mina 7 är ju blandisar.

Angående djurproduktion,

min åsikt är att bakom djurproduktion finns det en människa som har ett stort antal djur, som inte betyder något för ägaren utan som bara får kullar om vartannat utan att ägaren bryr sig om det är bra eller ej för honan. Som inte tar djuret till veterinär om så skulle behövas, utan avlivar direkt utan försök att göra djuret friskt.Som bara har en ekonomisk vinning för att ha djuren, inte för att ha dem som ett sällskapsdjur som de egentligen skall vara…. det är djurproduktion i mina ögon om man ser just till marsvin & smådjur.

#40 Självklart är det inget fel på blandraser, tycker oftast dom är sötare, men alla dom som föder upp med "syfte" att få fram perfekta marsvin för utställning osv. har nog inget till övers för blandraser. Dom eftersträvar ju djur som har perfekt färg, kroppsform, öron osv. Långhåriga raser som inte får leva som marsvin, utan som inför utställningar får pälsen rullad på papiljotter, badas, kammas  osv. och kanske inte ens får gå med andra marsvin av rädsla för att nån skulle börja gnaga på pälsen.

#33 "Riktig inavel" var dåligt uttryckt av mig. Jag ursäktar för det. Givetvis är linjeavel också inavel.

Det jag menade var att det finns en skillnad mellan att "bara" inavla och att linjeavla. Inavel har inget syfte och det finns ingen riktig anledning till varför ägaren valt att inavla, vid linjeavel vill man däremot bevara/förstärka en egenskap genom inavel.
Linjeavel är alltså ett ord för planerad inavel med ett syfte.

Det är åtminstone som jag förstått det. =/ Men jag kan ha fel.

Ja, precis så har jag också fattat det. Så en "tjuvparning" eller liknande mellan nära besläktade djur räknas som inavel, men om det är en planerad parning med ett syfte mellan samma djur så räknas det som linjeavel. Om jag har förstått det riktigt. Men det betyder ju att det är helt OK att inavla om man bara har ett syfte med det man gör. Intressant!! Annars verkar det ju som att alla är livrädda om dom hör talas om inavel. Men det är klart alla raser av både hundar, katter, kaniner, marsvin har ju startat med ett några enstaka djur som har parats med varann och sen har avkomman parats med föräldrar, syskon, mor och farföräldrar osv, för att få fram ett visst utseende, så alla rasers ursprung är ju i så fall inavel.

#43 Helt rätt beskrivning av linjeavel.

Tyvärr har jag sett baksidan av inavel/linjeavel i hundvärlden, så jag förstår faktiskt inte varför man måste ha linjeavel i nära led, det finns ingen orsak till det. Det finns ju ändå dock ett ganska brett underlag av marsvin kan jag tänka, absolut inte så nära som mormor/morfar/farmor/farfar, möjligen på ännu längre håll, för inavel medför också en stor risk för hälsoproblem & säkerligen också dödfödda ungar…

#46 Håller med dig där. Risken med linjeavel är ju att man förstärker de negativa egenskaper som finns i linjen, inte bara de där positiva som man eftersträvar.

Mycket intressant det hära. Fortsätt diskutera =)

#48 Jo, det är intressant, fast nu gick tråden över på inavel i stället, vet dock inte om man kommer nån vart, det var en liknande tråd på "kanin i fokus" för ett tag sen där det diskuterades om inavel.

#49  Nä de är sant! Men du å jag kan ju prata om marsvin nån dag. ;)

#46 #47 Men grejen är väl den att de som använder linjeavel klokt bör sluta avla på de djuren om det dyker upp allvarliga fel hos de inavlade avkommorna.

Det finns ju fel som djuret kan bära på utan att det syns på det. Ofta bär närbesläktade djur på samma fel och därför är väl linjeavel också ett bra sätt att ta reda på om aveln är frisk.
Även ett obesläktat djur kan ju bära samma defekt och om man fortsätter avla på samma djur som gett sjuka djur vid inavel är det ju sannolikt att det problemet dyker upp förr eller senare i alla fall.

Linjeavel har nog blivit lite för vanligt i hundvärlden, samt missförståtts på många håll, så att även de obetänksamma börjat använda sig av det och förstör för resten.

Jag tycker att linjeavel kan vara bra, så länge det utförs av rätt person. En person som vet vad den gör, är noga med att hålla koll på vad som sker med avkommorna och är beredd att ta sina "perfekta djur" ur aveln om det visar sig att de bär på sjuka gener.

Vare sig det gäller utavel eller inavel tycker jag att en uppfödare ska vara noggrann med att hålla koll på vad som sker med djuren från deras uppfödning egentligen. Vad för åkommor de råkar ut för, hur temperamentet blivit, dödsorsaker osv., så att man kan få större perspektiv över hur frisk aveln egentligen är, då de egna behållna djuren inte utgör en så stor del i alla fall. Såväl som vissa utseendemål hoppas jag att innerligt att man även har temperaments/hälsomål och en "standard" man försöker hålla hos sina djur(givetvis har inte alla utseendemål, men för de som har det). Just det upptäcks ju oftast inte förrän senare i livet och det är en av anledningarna till varför det är så viktigt att följa upp vad som sker med avkommorna.

Det är väl ännu en sak jag kan tycka att sk. "djurproducenter" sällan gör. De engagerar sig sällan i vad som sker med avkommorna, då de i princip anser att djuren inte är deras problem längre så fort de hittat nytt hem. Så det relaterar lite till huvudämnet i alla fall. ;)