Eller faktum är att dom flyttade in redan i tisdags, jag har bara varit så upptagen med att gulla med nykomlingarna att jag inte hunnit berätta det för så många än.

Jag velade rätt mycket fram och tillbaka om hur jag skulle göra efter att vi förlorat både Dilla, Tiger och Lisa på så kort tid. Till en början kändes det som att jag aldrig ville ha några nya marsvin, men efter många om och men så bestämde jag mig för att dessa tre skulle få flytta hem till oss och det var det bästa beslutet jag kunde ha tagit. Hålet i hjärtat efter dom andra tre finns ju fortfarande där, men det blir inte lika påtagligt när man har ett nytt gäng som ständigt påminner en om varför man inte kan vara utan marsvin… trots sorgen det innebär ibland. Här är en bild på Babsan.