Nu har jag äntligen torkat tåranra och kan behärska mig tillräckligt för att kunna logga in på mif och skriva det här inlägget. Min älskade Mulle dog den 11 augusti.

Han var konstig på söndagkväll, efter en helt normal dag ute i gräset och hade ryckningar och gick i cirklar åt höger. Vi ringde vetten på måndags morgonen och vi fick komma in redan på morgonen. Han var då mycket bättre, men åt inte riktigt som han skulle. De kunde inte ställa nån diagnos men vi fick baytril och info om att det kunda vara en infektion i inner örat, och att det då var dåliga framtidsutsikter för honom. Vi kom hem och jag satt med honom ute i trädgården gråtandes hela dagen, och han åt bara lite klöver, annars låg han bara, snett med huvudet. 

På morgonen hade han inte ätit nåt alls, och han ville inte dricka när jag flaskmatade honom så verkade han inte få ned det ordentligt och hans andning var värre än under bronkiten i vintras. när jag senare lade ned honom i buran kunde han inte ens stå upp, han låg på sidan och kämpade sprattlande med benen.

Vi ringdee veterinären och kom överens om att det var snällast att få låta honom somna in, utan alldeles för mycket smärta. Så jag gosade med honom en sista gång, och tog ut honom i sin älskade trädgård så att han för sista gången skulle få ligga under sin älskade buske.

Han satt i mitt knä när han fick sprutan och somnade lugnt in i min famn den 11/8 kl 09.30

Nu äter han för evigt saftigt gräs tillsammans med alla andra där uppe, och hans grav är i trädgården bredvid hans älskade gräsmatta.

Medan jag är ensam kvar, jag bara gråter hela dagarna, han var mitt första husdjur, och den enda vän som har stannat kvar hos mig under 4 år, när jag både blivit mobbad, bytt skola och vänner.

Jag kommer alltid älska dig, minnas dig, sakna dig.