Min äldsta förstagångsföderska var född 2007-11-07 och hennes kull föddes 2009-01-01 vid 5.15-tiden (dvs nästan 14 månader). Det gick hur bra som helst med förlossningen, ungarna kom ut utan problem. Dock låg tyvärr alla ungarna i hinnorna vilket jag tror beror på att hon blev så skrämd av alla förbaskade nyårsraketer (hade märt det på henne tidigare också att hon blev stressad när det smällde). Som tur var så vaknade jag och var tvungen att gå och kolla till henne och då hade bebisarna precis kommit ut och jag lyckades få liv i den ena. Sen när det slutat smälla så mycket var hon världens bästa mamma till sin son.

Den äldsta förstföderskan som jag sett med egna ögon var 5 år (bodde hos en familj som köpt två "honor" i en djuraffär som sällskap till sina båda honor de hade hemma). När den ena av honorna de köpte hade fåt en bebis upptäckte de att den andra var en hane och då var 5-åringen redan dräktig. Hon födde två stycken stora (uppskattningsvis 100 gram) bebisar utan några problem.

Jag tycker inte man ska avla på en hona längre än tills hon är maximalt runt tre år. Personligen tycker jag att max tre kullar (eventuellt fyra om det finns goda skäl) per hona räcker, har man inte fått något man vill behålla och fortsätta sin avel på så får man förmodligen inte det i nästkommande kullar heller. Det är dock mina högst personliga åsikter.

Jag har aldrig tagit mer än två kullar på någon hona hemma hos mig (en av dem hade dock fått en kull tidigare så hon fick tre sammanlagt).

#1 Visst är det så, som många säger att konditionen är det viktigaste när det gäller att para äldre marsvin snarare än åldern. Att bäckenet stelnar är väl bara en gammal skröna som hänger kvar?

Men om man köper en hona som redan har fått kullar och är typ 3 år, vad är då din åsikt? Kan man ta en-två kullar på henne?

#2

Konditionen är jätteviktig när det gäller avel, mycket viktigare än åldern anser jag även om man måste ta hänsyn till ålder också.

Bäckenbenet stelnar inte är jag helt övertygad om, däremot att det blir mindre elastiskt tror jag. Jag har ingen vetenskaplig undersökning eller liknande som underbygger detta utan det baseras av mina egna erfarenheter och vad jag hört från andra uppfödare.

Som jag skrev ovan så tycker jag inte att man bör använda en hona i avel längre än till hon är runt maximalt 3-års ålder.
Jag tycker at honorna ska få njuta av pensionärsliv också. Oavsett hur bra kondition honan är i så sliter det på kroppen att vara dräktig och ta hand om ungar, därför tycker inte jag att man ska ta för många kullar per hona och inte heller avla för länge och för tätt på dem.

Jag kan dela med mig av en utav mina grisar som fick sin kull efter ett års ålder. Det var inte planerat från min sida, utan jag bestämde mig för att köpa två marsvin från min kompis storasyster eftersom hon hade tröttnat på dem då "de aldrig fick ungar". De kom till mig 1/10-04, och honan fick sin kull 18/11. Hon var född 6/10-03, så det var ju inte alltför långt från ettårsdagen. I alla fall gick födseln och uppväxten av ungarna utmärkt, trots att hon flyttade dräktig. Jag hade inte mycket till kunskap om avel, var bara 12 år och hade haft marsvin i 4,5 år. Men jag läste på det som gick, och en dag så födde hon ungarna medan jag städade buren :) Tre stycken blev det, en dödfödd (eller mer troligt dog i samband med födseln då honan inte hann få bort fosterhinnan i tid). Under tiden honan gick med ungarna kastrerades hanen och sedan flyttade de ihop igen.

Jag har haft två honor som fick sina första kullar vid ca 1 år och 10 månaders ålder. Allt gick jättebra, den ena fick 2 ungar och den andra fick 3 ungar.

Brukar också ta dom ur avel senast vid 3 års ålder.

Förstföderskor som blivit parade runt ettårs åldern tror inte jag är något problem.

Men har sett ett marsvin som kom in akut till tv-programet Veterinärerna, hon kunde ej självmant föda sina små då hon var för "gammal" samt stelnat i bäckenet som veterinären uttryckte det.

Detta marsvin förlöstes med kejsarsnitt och moder samt bebbar mådde väl då dom lämnade veterinärkliniken, men sen vet man ju inte hur det hela förlöpte?

Tyvär framkom ej åldern på detta marsvin då hon tydligen som vuxen var köpt i en djuraffär.

Tack för alla svar :) Fyll gärna på!

#6 Vad som inte heller framgick var hur de fastställde att marsvinet inte kunde föda själv. Enda symptomen var att hon var jättetjock och att ungarna "aldrig kom" samt att att ägaren sa att hon var gammal. Marsvinshonor blir "jättetjocka" när de är dräktiga och det känns som att man väntar i en evighet. Det är liksom normalt… Honan hade ju inte börjat få värkar och sen  inte fått ut ungarna. Det fanns helt enkelt ingenting som sa att honan inte skulle fött själv om de hade väntat. Bedrövligt att det visades i TV tycker jag. :-/

Fast det värsta var väl när någon kom in med ett marsvin med bakbensförlamning och veterinären inte ens nämner c-vitamin utan bara konstaterar att det är så svårt med marsvin och skriver ut antibiotika. Sen får man veta att marsvinet dog några dagar senare. Konstigt…

#8 Kan dessa program finnas att se på nätet?

Ingen aning… Det är väl mestadels flera år gamla program som då och då visas som repriser.

Förresten så räknade jag efter och kom fram til att jag haft åtminstone tio honor som fått sin första kull när de var minst 12 mån. Med varierande resultat förstås, men ingen av dem har haft problem med att få ut ungarna.

Om jag i helgen får för mig att göra lite riktig statistik så återkommer jag. ;)

#10 Skulle vara jättekul! Hur gammal är den/de äldsta förstaföderskorna som det gått bra för?

Någon som har erfarenhet av honor över 1 år som det gått dåligt för (som inte fått ut ungarna, alla marsvin kan det ju gå dåligt för).

# 1. Jag tycker inte man ska avla på en hona längre än tills hon är maximalt runt tre år. Personligen tycker jag att max tre kullar (eventuellt fyra om det finns goda skäl) per hona räcker, har man inte fått något man vill behålla och fortsätta sin avel på så får man förmodligen inte det i nästkommande kullar heller. Det är dock mina högst personliga åsikter.

Det är just såna uttalanden som gör dig till en av de sundaste uppfödare jag känner till. You go girl!

Instämmer helt med #12.

#8 Men visst är det oerhört sorgligt, och så råkar just sådana som jag sitta framför tv:n och vid den tiden var jag oerhört grön gällande kunskap om marsvinen.

Då sväljer man ju allt i synnerhet då det är en veterinär som uttalar sig.

#11 Hm… Min äldsta förstagångsföderska var nog 18 månader när kullen föddes. De ungarna var dödfödda och mamma marsvin var nära att toxa men mådde bra efter lite stödmatning. Men ja, hon var fullt öppen i bäckenet innan födseln och ungarna kom ju ut. Hennes nästa kull gick utmärkt. Äldsta förstföderskan där det det resulterat i levande ungar och frisk mamma var nog 15-16 månader.

Ser jag till andra som jag känner så vet jag honor på över två år (tjuvparningar) där allt gått bra.

Dock vill jag absolut inte uppmuntra någon att vänta med att para sina honor! Jag tycker bara att det är intressant med det här påståendet att bäckenet ska stelna, när ingen verkar kunna berätta om honor där det verkligen har hänt.

#12 Ja! Även om jag tycker att det finns en del undantag som gör att man inte alltid kan låsa sig vid ett visst antal kullar heller, så är det ett mycket vettigare sätt att tänka. Det finns ingen anledning att fundera över hur länge en hona max kan/ska gå i avel. Den intressanta frågan är snarare varför man vill ha så många kullar efter en och samma hona.

#13 Visst är det så. Det är inte alls konstigt att de allra flesta sväljer det som sägs av en veterinär på TV. :-/

#12

Tack eller vad man sak säga:-)

#13

:-)

Tycker också det är förfärligt illa med veterinärer som gör uttalande som faktiskt inte stämmer, folk tror ju på det om de inte vet bättre:-(

#14

Visst kan det finnas undantag, men jag anser att man ska ha goda skäl om man tar fler än 3 kullar på en hona. Tycker också att man ska ha en ambition att behålla en avkomma ur kullen man planerar (även om det självklart inte alltid blir så) och inte bara avla för avlandets skull.

Jag var intresserad av att köpa ett marsvin på ca 2 år av en uppfödare, hon sa det gick bra och vi pratade via mejl några dagar. Sedan sa hon plötsligt att denna hona gått med hane i två månader och troligen var dräktig. Med en pethane. Har varit med om två uppfödare som gjort så. Är inte det lite oseriöst? Varför gör man så?

putt, fler som har erfarenheter? åsikter?