*Att skicka med mat så att man gradvis kan vänja sitt marsvin vid ny mat/hö.

* Om man säljer till en nybörjade kanske skicka med en informationsfolder om ex.vis klo och pälsvård. Kanske VISA hur man klipper klor o.s.v då jag tror att just klovård lätt blir eftersatt.

* Att be om att få information och kanske bilder från den nya ägaren om ägaren vill, tycker jag visar at man är mån om sina marsvin man säljer.

*erbjuda "prövotid" att den nya ägaren kan lämna tillbaka marsvinet om något inte skulle fungera (kanske inte passar ihop med familjen tidigare marsvin, det visar sig att man är allergisk o.s.v Givetvis med en tidsgräns, men att möjligheten finns om något skulle strula.

Ska fundera och kommer jag på mer så återkommer jag :)

Jenny

Precis som #1 säger, men även att

Uppfödaren avlar på friska djur, och som har åldern inne.

Någon som planerar sina kullar och inte parar huxflux.

Ger sina köpare en livslång support.

Det är vad jag kan komma på just nu…=)

Precis som #1 säger, men även att

Uppfödaren avlar på friska djur, och som har åldern inne.

Någon som planerar sina kullar och inte parar huxflux.

Ger sina köpare en livslång support.

Det är vad jag kan komma på just nu…=)

En seriös uppfödare för mig är en uppfödare som tar väl hand om sina djur och tänker utifrån deras behov - djuren ska vara välhanterade och behandlade på ett bra sätt, avlar för att få fram friska och trevliga djur, inte enbart med en viss färg/teckning. Alltså att man väljer ut sina avelsdjur med eftertanke. Också att man inte tar fler kullar än vad man har plats/tid/råd med, att de ungar man säljer är friska och inte säljs till vem som helst. Tycker det är en väldigt stor fråga, har tyvärr inte möjlighet att skriva ut allt nu - men det lär komma fler och fylla på ;)

Jag kan kopiera vad jag skrev på kanin.ifokus om just detta ämne häromdagen. Visserligen handlade det mer om vad som var seriöst när man tog en kull i allmänhet(man måste inte nödvändigtvis vara uppfödare), men jag tycker att det rör detta ämne ganska mycket.

Varning för långt inlägg. ;-P

---

Enbart "friska djur med bra temperament" finner jag inte som en tillräcklig anledning till att ta kull. Särskilt inte när detta gäller ett projekt som personen inte tänker fortsätta med och/eller personen i fråga inte har någon aning om vad för temperament eller sjukdomar som ligger bakom föräldradjuren.
Det finns massor av friska marsvin med bra temperament ute till salu, jag skulle nog kunna påstå att det är mer en regel än ett undantag att ett marsvin är friskt och har bra temperament(annars skulle det väl inte vara en särskilt populär art, eller hur?), så varför sätta ännu fler till världen? Visst är det lite bättre ifall målet gäller att t.ex. få bort vanliga temperamentsfel eller ärftliga sjukdomar från en särskild ras, men det räcker inte riktigt än.
"Nyckelordet" jag söker saknas fortfarande i målsättningen.

"Djur som gör sig väl i utställningar och representerar sin ras på ett bra sätt" räcker heller inte, enligt mig. Temperament och friskhållning är mycket viktigare än att djuren är utställningsbara. Det ska man vara medveten om. Fast även om detta mål skulle sättas ihop med det första, tycker jag inte att man ska ta kull.

"Mitt mål är att kunna behålla en eller flera ungar ur kullen, då jag verkligen tror att dessa två djur kan ge en avkomma jag vill ha" är mer i stil med vad jag vill höra. Sen kan man ha temperamentsmål, utställningsmål eller annat utöver det förstås.
Att ta en kull utan att man har för avsikt att behålla en unge själv eller utan att man vet sedan innan man parat djuren att en annan person vill ha en unge efter just de djuren, är inte vad jag kallar seriöst. Man ska aldrig ta fler kullar än man har plats för att behålla heller.

Man måste planera inför ungarnas framtid och åtminstone försöka försäkra att en per kull får en bra sådan. Enligt mig ska man ta en kull för att det inte går att finna ett liknande djur till, än det som lär komma i kullen, någon annanstans, eller för att föräldrarnas egenskaper är något alldeles extra som är viktigt att bevara. Föräldradjuren ska komplettera varandra till en chans för ett djur som man kan tänka sig att behålla. Man måste inte behålla en unge ur kullen, men förutsättningen ska alltid vara att man ska göra det.

Utöver detta, ska ägaren givetvis ha läst på om avel och planerat väl innan djuren paras(djuren ska ha bra temperament och hälsa, och en frisk stam bakom sig). Sen så förutsätter jag givetvis att ägaren har sunda åsikter angående hur djuren ska behandlas och skötas om.

Om man vill kallas seriös i min mening, vill säga.

Det är dessutom jätteviktigt att man som uppfödare faktiskt försöker följa upp vad som händer med ens sålda avkommor efter några år(och också ger stöd till den nya ägaren under den tiden, ifall det behövs). Annars är man ju inte heller seriös.

Det finns ju temperamentsfel och ärftliga sjukdomar som inte dyker upp förrän när djuren når äldre ålder(och allt måste ju inte dyka upp hos uppfödarens egna sparade djur), så det är viktigt att man håller koll så att aveln man påbörjade för ett antal år sedan faktiskt är frisk och inte bär på sjuka anlag.

Skulle det vara att de bär på dåliga gener, bör man(helst) omgående avsluta den linjen eller åtminstone påbörja intensivt arbete för att bli av med de sjuka anlagen.

---

_Jag kan ha glömt att skriva något eller uttryckt mig lite fel på något ställe, och ber om ursäkt ifall det blivit så. Beroende på vilken situation det gäller råder lite olika tankesätt också.
Det må låta "strikt", men det är kanske vad som krävs för att få stopp på "onödig" avel?

Slutligen vill jag understryka, att bara för att man tagit en oseriös kull en gång, dömer jag inte ut er. Ta det inte personligt ifall jag i denna text uttryckt att jag tycker att just er avel är oseriös på något sätt, det betyder bara att vi inte delar åsikter om vad som är seriös avel och inte, inte att ni sköter era djur dåligt eller på något minsta vis är dålig som person. :-)_

#5 Jag håller med dig helt. Precis så som du tänkt här, så planerar jag mina kullar. Man tar inte en kull på en hona "bara för att man vill" riskerna är för stora. Marsvinsavel är inget man ska leka med.

Sen är det ju alla de här självklara praktiska detaljerna… just det de är självklara som matpåse som skickas med, stamtavla, skötselråd och kontakter till uppfödaren, god djurhållning, möjlighet att hysa även ofrivilligt osålda djur och allt som jag inte räknat upp här.

#5 Fantastiskt! Håller med dig på alla punkter.

Och som några redan sagt; man ska ha plats att behålla alla osålda djur och dessutom ha disciplinen att sluta avla om man sitter med mer djur än var man klarar av.

Viljan att fortsätta ha kontakt med köparen och därmed ta kontaktuppgifter såsom telefonnummer och mejladress. Att skriva kontrakt tycker jag visar att man vill sina djur väl, jag har fått endast positiva kommentarer av mina köpare när jag tagit upp kontraktet. Dom tycker det visar på att jag är mån om var mina djur hamnar och vad som händer vid olika omständigheter, vilket jag är.

Som Jandy sa så tycker jag också att erbjudande om prövotid är seriöst. Det betyder att man inte bara "vill bli av med djuret fortast möjligt" utan att man vill att det ska fungera i det nya hemmet och är villig att ta tillbaka marsvinet/marsvinen om något skulle gå snett.

Så… det är vad jag kommer på nu, tycker det mesta har tagits upp redan, speciellt i Creations inlägg.