Ingen aning om vad det kan vara. Du kanske måste stödmata ungarna om hon inte diar.

Jag tippar på en livmoderinflammation. Ta henne till veterinär så att hon får antibiotika. Obs inte penicillin för marsvin tål inte det, utan sulfapreparat (Bactrim, Eusaprim, Baytril el likn)

Hon kan oxå vara påväg att få toxicos-havandeskapsförgiftning. Jag vet en hona som fick det flera veckor efter kullen föddes. Hon kan ju fått problem med livmodern som myosotis skrev. Veterinärbesök så fort du kan skulle jag rekomendera.För om hon slutar äta helt blir det svårt att vända förloppet. Ta gärna med burkompisen o ungarna så att hon inte blir lika stressad av resan. Får hon hjälp nu har hon större chans att bli helt bra igen.

Hur går de för den lilla magonda?

Tack så hemskt mycket för alla svar! Det är lite så och så med tjejen. Ibland är hon pigg men så fort jag tar upp henne så somnar hon nästan. Hon pratar lite nu när jag klappar henne. Jag har gett ungarna fortimel och de äter lite av det, men det verkar som om tjejen diar en unge i taget bara. Honan har fått lite dofilus, fortimel, kamomill te och grönsaker. De tre sista tycker hon är jättegott.

Den andra honan, Selma, har verkligen varit en ängel och tagit hand om ungarna jättemycket. De ligger och brevid henne och ibland sover dem när jag tar hand om Evelina (som marsvinshonan heter). Selma låter även Evelina ligga brevid henne, så när jag kom hem idag så låg alla i en hög i buren :) Blir nog en tur till vetrinären imorgon om det inte blir bättre med Evelina. Det bubblar fortfarande i magen och jag misstänker att hon har feber för hon skakade när jag höll i henne :( Ungarna mår jättebra och skuttar runt. De älskar att följa efter pappa vart han går och det tycker han är jättekul.

# 5. Pappa? Du vet väl att marsvinshonor brunstar igen så gorr som omedelbart efter en förlossning och att Evelina därför med mycket stor sannorlikhet är dräktig igen?

Om hon skakar kan det vara kalkbrist…

Caspia: Jo, jag vet det men det var över en vecka sen som ungarna föddes så det känns som att den tiden är förbi då. Självklart låter jag honom inte vara tillsammans med henne när hon precis fått sina ungar :) Nu låter jag bara dem vara tillsammans när jag är hemma.

Asa-S, okej, ska ta och kolla upp det. Tack :)

# Skulle vara kalcium brist men..det fattade du väl?

Jag upptäckte igår att hon har en stor knöl på ena sidan magen som är lika stor som en av marsvinsungarna. Jag har känt av det lite innan men inte tänkt på det (och inte märkt att den var så stor, vad arg jag blir på mig själv). Kan det vara så att hon inte har fått ut en unge? Hon har inte blivit bättre. Vi trodde hon höll på att bli bättre igår när hon åt fortimel som en galning men det var bara tillfälligt. Vi ger henne fortfarande fortimel och hon äter en hel del. Jag har ringt till vetrinären och de sa att om det är en unge kvar så blir det med största sannolikhet en operation, och det känns som att chanserna på att hon skulle överleva det är minimalt med tanke på det tillståndet hon är i Tack och lov så är ungarna riktiga tuffingar så det har klarat sig jättebra och jag ger dem fortimel också.

Oj, det lät inte bra alls. Hur gamla är ungarna nu då?

#10 En röntgen vore ju bra så att du får reda på om det är en unge/tumör eller något annat. En död unge så länge i magen…Är tveksam till att hon skulle levt så länge utan att ha toxat helt med en död unge i magen. Jag hade en hona som inte kunde få ut mer än en unge. Hon dog efter ett halvt dygn innan vi hann till veterinären. Så åk till veterinären så fort du kan. Ta beslut om hur du gör med henne där.Usch,jag lider verkligen med dig. Tur är väl i allt elände att ungarna mår bra och att de är så stora ändå.

För ganska många år sedan (en av våra första kullar) hade vi en hona som gick med en unge kvar i magen i mer än en veckas tid. Hon blev dålig efter ungefär en vecka precis som din hona. Då kände vi att en unge låg kvar.

Vi tog henne till veterinär och hon fick dels vätska intravenöst (mot uttorkning), dels en spruta med cortison (för att få fram sammandragningar). Samt recept på Bactrim. Hon fick värkar på kvällen eller om det var morgonen efter, och ungen kom ut halvvägs och satt sedan stenhårt fast. Med gemensamma krafter fick honan och jag ut ungen (den var delvis upplöst förstås, rätt äckligt), och efter det piggade hon på sig direkt.

Honan blev frisk och levde flera år efter den här pärsen.

# 13. Usch vilken historia, men härligt att det fanns ett lyckligt slut för mamma marsvin.

# 13 Det var bra att höra hur det löste sig. Viktigt är att om en unge behöver hjälp ut att man samarbetar med honans krystverkar som ni verkar ha gjort.  Skönt med ett lycligt slut och med hopp!

Hur går det för honan?

#8 Det är verkligen en jätteosäker metod. Jag skulle aldrig riskera att ha en hane tillsammans med en hona och ungar, man kan inte alltid veta exakt när hon brunstar och det är en otrolig påfrestning om hon blir dräktig igen.

#10 Låter som om en död unge inne i magen? Det kan göra en hona riktigt dålig, jag skulle tagit henne till veterinär omgående. Tur att det går bra med bebisarna :)

#13 En historia med rätt slut! Härligt! Hoppas det går lika bra för den här honan.

Jag undrar och säger som FeliciaS:
Hur har det gått?
Och jag skulle tagit henne till veterinären omgående. En knöl i magen kan inte båda gott med med tanke på att honan är burrig och hängig så låter det inte så bra.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte har hört av mig! Vi åkte in till vetrinären i måndags och undersökte henne. De var som jag sa att det var en unge kvar. Tyvärr så hade det gått för långt, hon behöll ingen näring även om hon åt. De sa iallfall att det var försent att göra något åt det så vi fick avliva henne Ungarna klarar sig bra. Den andra honan, Selma, tar hand om dem som om de vore hennes egna och jag har gett dem fortimel.

Tack så mycket för all hjälp och förslag på vad det kan ha varit!

Varför väntade du så länge med att ta henne till veterinär? Du fick råd att ta honan till veterinär direkt efter din första fråga här på forumet, den 24 september. Och så väntade du 4 dygn innan du tog henne till veterinär! Oansvarigt!

#19 Va inte så sträng! Om man har ett sjukt marsvin så vet man ju inte alltid vad man ska göra. Nu har hon förlorat henne om tror du inte att hon har lärt sig sin läxa då? Men förstår att man borde ha tagit henne till veterinären tidigare, men gjort är gjort…

#18 Låter hämskt! Ska du behålla någon hona från kullen, som ett mine av din andra tjej? Håller tummarna för ungarna och Selma :)

Myosotis: Du vet inte alls hur min situation ser ut hemma hos mig. Som Jag skrev hade jag inte möjlighet att ta mig till vetrinär. Jag är 18 år och var ensam under den här perioden. Alltså så hade jag inte möjlighet att betala om jag skulle uppsöka vetrinär, dessutom kunde jag inte åka till en vetrinär heller utan jag var tvungen att vänta på att min pappa kunde komma hem. Pappa trodde först inte att hon var så jättesjuk eftersom hon åt men jag lyckades övertala honom att åka till vetrinären, vilket han också gjorde. Jag kan berätta att jag satt uppe dag som natt för att se till att hon och ungarna mådde bra och fick mat osv. Jag hade tur som var sjuk under den perioden så att jag kunde vara med dem så mycket som möjligt. Evelina var inte bara mitt marsvin utan familjens så jag kan inte bara göra vad som faller mig in. Om jag hade pengarna och en bil så hade jag kört direkt till vetrinären när jag visste att något var fel.

Jag förstår hur du tänker men det gör ont att se dessa anklaganden för jag älskar dem något otroligt och bryr mig väldigt mycket om dem. Vi har haft marsvin i drygt 15 år och har genom åren råkat ut för diverse sjukdomar men det här var nytt för oss. Ditt inlägg är totalt onödigt nu när hon är död. Det känns som att du försöker få mig att må dåligt över något som jag inte behöver må dåligt över för jag gjorde verkligen allt jag kunde och det är svårt att förstå det när man läser en kort text som bara innehåller det viktigaste på internet. Om du var där skulle du förstå.

Jag är övertygad om att du gjorde ditt bästa. Sörjer med dig, håller tummarna för ungarna!

Vad ledsamt, hoppas nu allt går bra med ungarna.

#21 Sorgligt och jag förstår att du gjorde allt du kunde just då:( och jag tror ingen tvivlar på att du älskar dina djur men du har ju lärt dig något nu och för dem som läser det här och har djur,funderar på eventuel avel/ta kull kanske lär sig av din erfarenhet. Att det måste finnas pengar och möjlighet att ta sig till veterinären när ett djur behöver det. Har man inte det så bör man tänka över möjligheten till att ha djur.Jag är säker på att genom dig och din ärlighet att förklara/berätta om din erfarenhet kan få någon,förhoppningsvis fler att inte hamna i samma situation som du gjorde.