Jag tycker det är beundransvärt att vilja avla fram satiner/linjer där de inte är sjuka.. Ett stort arbete, men mycket lovvärt. Kanske kan man ge en "OD-fri" stämpel till djuren? Men det kräver stort tankearbete och engagemang, och samarbete med fler satinavlare misstänker jag!

#1 Om det nu är möjligt?

Jag har hört att det är satingenen i sig som gör att marsvinen kan utveckla OD, att det inte finns något som kallas "friska satinlinjer". Att satin och OD helt enkelt följs åt. Marsvinen kan då "ha tur" och inte utveckla OD eller "otur" och utveckla det. Jag vet inte om detta stämmer, men jag tycker att det verkar rimligt.

#2 Det är det jag är orolig för. Att även om mina inte utvecklat OD någon utav dem så kan de kanske ändå ge det vidare.

Jag kan väl tycka att om kanske 1-2 ungar av massor får det kan det vara acceptabelt för det finns ju alltid risk att djuren blir sjuka, men att riskera att förstöra livet för massor av marsvin det vill jag inte, spelar ingen roll hur vackra de än är!

Gav en gång bort en liten skinnyhona för jag hade inte resurserna att sköta henne rätt eftersom hon var så sjuklig och behövde så mycket vård. Hon vägde inte 300g förren hon var 5månader! Hon hamnade hos en människa som var hemma hela tiden och kunde sticka till henne godsaker och nyttigheter under hela dagen och hade det varmare än mig, då började hon växa och frodas och jag var så lättad att hon överhuvudtaget överlevde! Har nu fått reda på att den honan fått ungar!!! Och planerat dessutom!!! För hon var ju såå vacker och hon som har henne menade på att hon hade också varit nära att dö när hon var liten men hade ändå fött två (lika sjuka) barn så det var säkert ingen fara för honan. Nej, men ungarna då?! Det  är ju de som får lida mest, och en så sjuk ras som skinnyn redan är så tycker jag verkligen inte man ska använda sjukdomsbelastade avelsdjur, hur vackra och rastypiska de än är! (Dessutom, som om inte det andra var illa nog, fick hon en satinunge) Vill inte hänga ut någon  så även om ni kanske vet vem det är så berätta inte det är ni snälla

Det finns en tysk undersökning på många, många sidor om just OD. På grund av ringa tyskakunskaper har jag inte själv läst den men det finns andra här på sajten som har och vad dom kommit fram till i dokumenten är att alla satiner "ser likadana ut", det finns alltså inga OD-fria linjer. Däremot utvecklas OD'n olika tidigt så att somliga djur dör av andra orsaker/ ålder innan dom hinner bli dåliga.

Jag har sjäv väldigt svårt att se hur det kan vara okej att avla fram djur som blir såpass dåliga och bär på sådana ärftliga fel. Att dom helt satt utställningsstopp (och registreringsstopp?) på satiner i Finland tycker jag är ett bra beslut och jag personligen hoppas på liknande i Sverige.

Satiner är jättevackra! Men skönhet framför hälsa… Det känns inte rätt.

#4 Men är det inte bara spekulationer angående det där med OD-fria linjer? Eller har det tyska undersökningen verkligen visat det resultatet?

#4 #5 Har med hört om den undersökningen, men jag kan heller inte tyska och jag har inte fått något ordentligt svar om det verkligen gäller alla satiner eller inte. Eftersom mina inte (ännu) blivit sjuka, Hugo är 3 år och Magic är snart 3, det är ingen ålder men jag har hört att OD kommer tidigare än så. De andra är yngre.

#4 Men det är just för att jag inte tycker det är okej som jag vill veta. Vill inte föda upp sjuka djur hur fina det än är.

#5 - Jag tror att dom verkligen fått fram resultat, så har jag uppfattat det åtminstone, men jag låter någon som läst artikeln svara.

#6 - Det kan säkert variera väldigt mellan linjerna, hur tidigt de utvecklar OD menar jag. Du har kanske en linje med "sena" djur?
Men det är jättebra att du inte vill avla på en sjuk ras!

Vad jag förstod kunde man med hjälp av röntgen se om marsvinet utvecklat OD eller inte. Och vad jag förstått så finns det ännu inte tillräcklig fakta för att veta. Så jag tror att det går att avla ansvarfullt på satiner, men det är ett stort och kostsamt arbete.

Är det någon som har länk till den tyska studien? Eller vet vart den går att läsa?

Använd sökfunktionen, jag tror Idipidi har länkat den i någon tråd

Det finns verkligen hur mycket som helst att säga om det här ämnet, men edt är ju ingen idé att jag går in på djupet på massa saker ur den tyska studien, om ingen egentligen är intresserad. Allt är kanske inte så enkelt heller om man inte är duktig på genetik.

Men en viktig sak. Det går aldrig att bevisa att alla världens satiner är sjuka. Det måste man ha klart för sig. I så fall måste man undersöka just alla satiner och det går ju inte. :) Däremot kan man göra flera undersökningar, använda tidigare kunskap och logik och säga att det med stor sannolikhet är på det ena eller andra sättet. Så är det med all vetenskap. Hittills pekar mycket på att alla satiner har ett grundläggande fel i kalcium-omsättningen. Ingenting (vad jag vet) pekar åt motsatta hållet. Sen innebär inte det att alla satiner blir sjuka så att det märks, däremot har de mycket större risk än andra raser.

Det verkar som att risken kan påverkas med foder/skötsel (oklart hur, men olika ägare verkar få olika många fall, även i studien). Det verkar också som att risken kan påverkas med avel (olika linjer drabbas i olika grad/olika tidigt i livet, även i studien).

Länk till den engelska sammanfattningen. Hela studien finns nedanför, på tyska. jag lyckades med väldigt basala tyskakunskaper ta mig igenom stora delar av studien hjälpligt, genom att använda google translate och ha de båda texterna(översatt och original) brevid varandra.

Studiens huvudsyfte är dock inte att undersöka huruvida satinmarsvin är sjuka eller inte det handalr mest om att ta fram en metod för att bedöma röntgenbilder. Det finns dock en hel del intressanta bitar att plocka eftersom att man inte bara studerat röntgenbilder utan även blodprover, jämfört olika grupper av satiner o.s.v.

Hade varit väldigt intressant att läsa den studien, men jag är helt hopplöst dålig på språk

Jag har tittat på en tysk uppfödarsida, hon har de allra underbaraste djur! Hon varnar för dalmatiner och roan men inte någonstans om själva satinet :-S Fast med tanke på hur många år hon fött upp satiner och hur eftertraktade de är så kanske hon inte vill se att de blir sjuka och dör unga, eller kanske hon har sådana som inte blir sjuka förren de blir gamla. Skinny och Cuy har man ju accepterat att de sällan blir äldre än 3-4 år trots att det knappt räknas som medelålder för vanliga marsvin.

Tycker det är så svårt! Egentligen är valet lätt och det blir nog inga fler satiner för mig , vill inte vara skyldig till att de lider! Det är så löjligt hur jag kan helt förkasta både hundraser och  andra djur för att de är osunda samtidigt som jag vill ha mina satiner, snacka om dubbelmoral :-S

Några av resultaten från tyska undersökningen (jag har använt samma metod som Ida att ta mig igenom den) läs speciellt del 6 om ni är intresserade av hur de gjort undersökningarna, där finns en massa diagram och kurvor:

Av 52 satiner (10 långhår, resten korthår/strävhår) bedömdes 20 vara sjuka vid vanlig veterinärundersökning (dvs förändringar på tänder, käkben, dreglar mkt och kan bara äta mjuk föda, haltar, kan ej röra sig ordentligt).

Vid bedömning av röntgenbilder enligt metoden de utvecklat (olika poäng för uppluckring av benmassa i olika delar av kroppen läggs samman till en summa) bedömdes 30 st vara sjuka i OD. Det är ingen skillnad på de olika hårlagen, utan bara en åldersskillnad. Av de yngre (under 25 månader) satinmarsvinen var 52% sjuka i OD, av de äldre satinerna var 80% sjuka i OD. Enligt röntgen alltså. Den äldste som det inte bedömdes vara någon OD på enligt röntgen var 55 månader.

Av kontrollgruppen, 25 ickesatiner och 7 satinbärare, var ingen sjuk i OD enligt röntgen, äldsta marsvinet var 87 månader (!).

MEN. Och detta är mycket viktigt: I samtliga blodtester som gjordes såg man skillnader till alla satinernas (både de med sjukt skelett enligt röntgen, och de utan synliga skelettförändringar) nackdel jämfört med icke-satiner.

Det gäller alltså halter i blodet av olika mineraler som kalk, organiskt fosfor, oorganiskt fosfor. Samt andra ämnen av betydelse för skelettet som kväve, keratinin.

För vissa enzymer var skillnaden i blodet märkbar enbart för de satiner som bedömts ha OD enligt röntgen.

#14 Jätteintressant och nyttig info, tack för att du tog dig tid att skriva ner det

Något som var tragiskt är ju att det inte finns något man kan göra för de som drabbats. Att ge extra foder med mer kalk tex hjälpte inte. Vore väldigt bra om en svensk veterinär kunde få upp ett intresse av det här och med hjälp av uppfödare se hur de svenska satinlinjerna ser ut. Om det nu finns OD fria linjer så kan de ju själva bevisa det genom en studie. Vet man om att de är friska så skulle jag personligen vilja bevisa det för alla som inte tror på det eller? Det har ju gått några år sen det här började diskuteras men ingen vill bevisa att de här friska linjerna finns. Jovisst det kostar men det måste det väl vara värt.

#16 Det finns tydligen en uppfödare i södra Sverige som obducerar döda satiner för att se vad som händer med dem. Ska ta kontakt med henne också och se vad hon säger.

Men det allra bästa hade varit om hela Sveriges uppfödare, veterinärer, gentikkunniga m.fl. hade gått ihop sig och jobbat för att verkligen få reda på hur det ser ut med de svenska satinerna. Hade någon bara tagit sig "ledarrollen" hade jag gärna hankat på, men att själv ta kontakt med folk och så, det klarar jag inte . Men hade någon startat någon undersökning hade jag mer än gärna bidragit med att skicka iväg mina grisar, men planering och genomförande är något som jag inte är kapabel till.

#14 Tack! Men otäck läsning, inga fler satinungar för mig

Tack Karin!

En annan lite intressant grej i avhandlingen. Jag har hört/läst ett antal förklaringar på vad som egentligen ger satinhåren sin glans, alltså vad som skiljer dem från vanliga hår. Att de ska vara ihåliga, ha ihåligt hölje eller liknande. Här visar man klart och tydligt med mikroskopbilder exakt vad som skillnaden är. Håren är inte ihåliga utan tvärt om! Normala hår har luftfyllda hålrum som ger en värmeisolerande effekt, medan satinhår är smala och kompakta. Det har tydligen något att höra med att cellväggarna inte är tillräckliga för att hålla upp hålrummen i håren.

Det känns ju inte helt osannolikt att en gen som orsakar det skulle kunna ställa till oreda på fler håll i kroppen, även om det förstås inte behöver vara så.

# 3 och 13 Vet inte varför du skriver att skinnysar är svagare och mer kortlivade än andra marsvin som om det vore odiskutabel fakta och att det är accepterat. Skulle gärna vilja se nån typ av fakta som backar upp dina påståenden, t.ex. ett antal skinnyuppfödares jämfört med andra rasuppfödares gemensamma erfarenheter. Jag upplever att de är rätt tåliga djur och mindre stressbenägna än många andra raser (fördel då risken för att de t.ex. toxar minskar).

Skinnymarsvin ska leva lika länge som andra marsvin. Det finns ingen fysiologisk skillnad mellan skinny och andra raser. Därmed inte sagt att livslängden inte kan variera mellan olika linjer och så men det gäller även andra raser. Att de äter mer och får kortare livslängd beror troligen på att de antingen hålls fel (dvs. för kallt) eller på för hög grad av inavel (något som var ganska vanligt hos skinny för ett antal år sedan pga. att avelsbasen inte var så stor).

#19 Odiskutabel fakta har jag väl inte sagt att det är? Men ber om ursäkt om det verkat så och om någon tar illa vid sig .

De allra äldsta skinnysarna jag hört talas om blev lite drygt fyra år, men det kan säkert finnas äldre, tycker bara det är konstigt att jag inte hört om dem då eftersom dessa skinnysar tydligen räknades som "extremt" gamla. När jag började kolla på skinny för knappt tre år sedan räknades djur som var 2-3 år som gamla och nästan färdiga för graven .

Att jag låter så hätsk i #3 är för att jag hade den honan hennes första 5 månader i livet och såg hur sjuk hon var, lämnade bort henne för att jag inte hade kunskaperna att klara henne till livet och då gjorde det extra ont när hon sattes till hane. Det spelar egentligen ingen roll att hon är en skinny utan det som spelar roll är att man använder inte ett så sjukt djur i avel.

Skinny och Cuy är tydligen förbjudna i England såsom Satin är förbjudna i Finland, just för att de räknas som osunda.

Jag vet att det kan räknas som väldig dubbelmoral att  jag anser skinny osunda men har fött upp/vill föda upp satin. Skillnaden för mig är att jag har inte varit kontakt med en sjuk eller svag satin medan jag både haft kontakt med och hört talas om sjuka och svaga skinnys, speciellt ungar. Har sett ballonger som både dött och överlevt och det är hemskt att se, det jag nog mest reagerar på är att folk (inte alla) avlar vidare på dessa.

Men heder åt alla som anstränger sig för att få fram friska skinnys, jag vet inte hur långt avelsarbetet har kommit nu, som sagt mina (tyvärr mest dåliga) erfarenheter är ca 2 år gamla. Men jag vet att det finns friska skinnys, har själv en som nu är 2,5år gammal och han har aldrig varit sjuk eller svagare än något annat marsvin

Att skinny och cuy skulle vara förbjudna i England är helt nytt för mig. Har skinny i så fall blivit det väldigt nyligen? Jag vet uppfödare i England som åtminstone födde upp skinny för några år sedan, samt att jag känner till flera svenska exporter av skinny till England.

Min nuvarande skinny är sex år (fyllde sex i augusti). Hon är sedan några månader tillbaks mycket tunn och har fått en del tumörer, men äter lika bra som alltid.

Jag vet också att det finns osunda skinnys, förmodligen p.g.a. dålig avel. Men det finns inga belägg för att skinnygenen i sig är osund. Mutationen har funnits sedan slutet av 70-talet och skinny har avlats och använts på lab sedan dess utan att man hittat något fel på dem.

Att cuy inte är friska känns däremot inte så konstigt. Det är en köttras, jämför med broilerkycklingar t.ex…

#21 Fick veta det igår när jag pratade med en Cuyuppfödare, men jag vet inte säkert (därför jag skrev tydligen)

WOW! Har pratat med flera uppfödare som menat att en skinny som blir så gammal som fyra är extremt gammal.

Som jag skrev har jag inte haft så jättestor kontakt med skinny sista 2 åren men de jag träffade då var inte friska (för det mesta) Skönt att det inte gällde alla!

Enligt mig är det viktigt att avla på sunda raser. Om jag hade en riktig uppfödningnskulle jag undvika alla raser som jag bara anar (inte är säker) kan vara osunda, vilket jag gör med satin och skinny. Detta gäller även med hundar där jag skulle kunna räkna upp en hel del raser som jag aldrig skulle avla på pga deras hälsa. Om jag sedan anser att dessa raser är de finaste av just den djurarten spelar ingen roll. Vi människor måste tänka oss för och se utanför våra egna intressen ibland.

#23 Just därför har jag bestämt mig för att inte avla på satiner mer, som du skriver, det spelar ingen roll hur vackra jag tycker de är, har fått alldeles för många anledningar i denna tråden. Det var ju också därför jag startade den, för att jag inte ville avla på en ras som i sig själv är sjuk. Även om inte mina är det (än )

Nu blir det visserligen ingen avel alls försen jag är frisk, men en uppfödning i tankarna är mitt sätt att stilla babyabstinensen

#23 - Har inte du en dräktig satinhona?