Mycket beror nog på hur man bor. Jag har svårt att hålla antalet för att jag har plats (och tid för den delen) att ta hem en del nya marsvin samtidigt som jag kan avla aktivt. Dock är jag duktig på att känna när uppfödningen/införskaffande av nya måste vila för att hjulet inte ska sluta snurra.

Har man däremot begränsat med utrymme eller familjemedlemmar som gör det omöjligt att skaffa fler, så är det såklart lättare. Man har väl egentligen inget annat val än att hålla sig.

Men har man plats för många fler marsvin än man redan har är det väldigt svårt att hålla sig till "småskalig uppfödning". Väldigt svårt, vad man jag har märkt på dom jag har hört säga det :-) (tyvärr brukar det sluta med att pang boom en dag så inser den här människan att det var väldigt förhastat och säljer iväg alla)

Jag kan skriva under på att blocket är en farlig plats att vistas på… har nog fallit dit ett antal gånger via blocket. Men det är så svårt att hålla sig från att inte kika runt, speciellt när man har tråkigt.

#1 Jag blocket, uscha fy. Man ser så många farliga saker där!

Jo, jag fattar hur du menar. Jag känner ne tjej som har skaffat på tok för många djur fast hon inte egentligen har tid, råd eller plats. Så hon har fått sålt, köpt nytt, sålt.. ja ni fattar. Not good. Men hon är världens djurvän och vill bara väl, men det funkade lixom inte.
Är lite rädd för att bli som henne, men samtidigt inte, för jag vet att jag inte kan bli sån. Hmm, jag är knäpp :P Ni lär inte fatta någonting om mitt prat.

(Binajis, hur går det med Greta och Daisy?)

#2 Farliga sötsaker :-)

Det är tragiskt, har sett en del sådana exempel jag med. Ena sekunden säljer dom iväg alla sina djur och i nästa samlar dom på sig igen fast dom varken verkar ha tid, plats eller ibland ens riktigt intresse

PM:ar dig ang Greta och Daisy :-)

Nja, bor man fortfarande hemma har man inte mycket till val ;) Jag kollar inte på Blocket mer än om jag letar annons åt mig/någon annan, vilket inte blir så ofta. Jag mår bara dåligt av att se bilder på djur som man vet borde ha det så mycket bättre och samtidigt veta att man inget kan göra. Jag har alltid känt stort medlidande för djur som far illa och mitt mål är att i framtiden starta ett djurhem under den förutsättningen att jag tar hand om alla på ett sätt de förtjänar.

Känner man en stark impuls av att köpa massa djur hela tiden, utan att ta tillräckligt bra hand om dem, anser jag att man håller på att bli djursamlare istället… Har sett så många avsnitt av Djurpolisen, där folk bara vill djur väl men inte vet vad de håller på med. Jag antar att det inte riktigt var det du syftade på, men jag kom att tänka på det i alla fall ;)

#4 Jag bor fortfarande hemma Har mer eller mindre fria tyglar.

Håller med ang det sista, djursamlare finns det tyvärr många av.

#5 Önskar att mina föräldrar var lika pigga på att utöka marsvinsflocken som jag är :P Fast just nu måste jag erkänna att jag inte "vill" (vill vill jag ju, men jag vet att det inte är det bästa för marsvinen då min tid inte kommer räcka till åt över 5 marsvin och skolan) ha fler grisar.

Njaa, djursamlare var inte rikitgt det jag syftade på ;)

Jag vill också starta ett djurhem! Skulle vara jättekul! När jag skaffar djur så ska jag se till att jag har tid med alla så de får privat tid allihop! Jag kommer nog börja med råttor när jag flyttar hemifrån, sen får jag se vad som kommer tillkomma lite senare när jag har lite större plats och högre ekonomi och så.

Nä uscha för djursamlare, hemska saker sånt där. :/

För mig går det inte att "titta åt andra hållet" när jag ser ett marsvin som inte alls har det bra. Nu råkar det vara så passande att jag är vuxen, bor på 7 rok bara jag och sambon och dessutom har en hel hästgård till mitt förfogande.

På gården har vi en stor och rymlig sadelkammare som tidigare fungerade som hundpensionat (dvs. färdiga och uppvärmda boxar, perfekta för att inhysa marsvin i!)…så efter att ha träffat på ett antal sorgsna marsvin bestämde jag mig helt enkelt för att ta emot de som behövde komma bort. Jag har startat omplaceringshem i mycket liten skala. (max 6 marsvin)

Egentligen är väl tanken med ett omplaceringshem att folk skall ringa mig när de behöver omplacera djur. Men jag kan inte riktigt bara vara passiv så jag sitter även och kikar på blocket och ser jag att någon behöver få flytta nu genast så ringer jag själv.

Dock är det viktigt för mig att skilja på "mina" marsvin och omplaceringsmarsvin. Jag vill inte ha tio egna marsvin utan har satt en gräns på 4-5 st som får bo inne och stanna livet ut.

En gång har jag dock fallit. Jag hade bara två tjejer och en ensam 5 årig hona med lite tragisk bakgrund och jättefint temperament kom hit för att omplaceras…och ja jag föll fullständigt och hon ingår nu i min permanenta flock här inne.

#6 Tur i oturen kan man säga :-)

#8 Åh, du verkar bo på mitt drömställe! :D
Sådär vill jag också ha det!

Jag tycker inte att jag har några större problem att hålla marsvineriet på "en lagom nivå". Visserligen bor jag hemma men jag har ganska fria tyglar, sålänge djuren sköts, burarna räcker och det inte går till överdrift så låter min föräldrar mig hållas :P
Dock vet jag ganska väl själv hur mycket jag klarar av att sköta om och har väl satt upp en gräns för mig själv. Blocket tittar jag inte ofta på. Däremot har det hänt att jag sett annonser härifrån stan, på ensamma marsvin i ganska dåliga burar och de gångerna har jag övervägt att åka och hämta marsvinet. Det har dock inte blivit av, antingen för att marsvinet sett ut att ha Ohyra (mina egna marsvins hälsa kommer alltid före ev. nya marsvins och jag riskerar inte att smitta ner dom för att rädda ett marsvin…) eller för att annonsen hunnit försvinna innan jag hunnit agera.

Jag måste vara sträng mot mig själv annars bär det lätt iväg. Nu har jag ett fix antal burar, fler djur än som får plats där får jag inte ha för mig. Jag är en sån som inte kan ha en katt utan minst två ska det vara. Inte ett akvarium utan oftast fem nu är jag jätteduktig och har bara tre. Marsvin skulle man ju kunna ha två av har jag hört men det verkar som jag trivs bättre om jag får ha 28st…

Jag aktar mig för blocket så gott det går, för än bor jag hemma och är medveten om att sannolikheten för att jag ska få skaffa fler marsvin den närmsta tiden än så länge är minimal. Jag mår bara dåligt när jag ser alla ensamma marsvin på blocket.

När jag skaffar fler marsvin nästa gång ska jag nog försöka ta mig an en omplaceringsgris också.

Bor hemma, men mina föräldrar är inte speciellt intresserade av marsvin egentligen:S Fast det gillar ju dem såklart:) Det är ju jag som har ansvaret helt för dem är ju mina och jag är ju inte 9 år längre som första gången vi skaffade marsvin( då var det ju mest mamma som tog hand om dem) Så nu litar mina föräldrar på mig:) I familjen är det nog ändå mest jag som är mest intresserad av massa olika djur och vill så gärna jobba med något sånt inom en framtid:P, fast min storasyster gillar hästar väldigt mycket, men jag är nog mer en marsvins/katt människa:D

Mina föräldrar är ändå beredda på att jag kanske köper fler marsvin (de har inget emot det heller jippi!), men jag vill liksom först vara "mogen" för det typ, så jag vet att min tid och så räcker:) Vill inte bara innpulsköpa något och sen upptäcka att t.ex jag inte hinner med:S Första projektet nu är bokhylleburen som komma skall!:D

Känns hemskt att titta på blocket och hitta så många marsvin som lever ensamma:( Men det finns ju bra annonser också men det är farligt att titta på nån annons egentligen, man vill ju bara haaaa!:)

Hum hum… I skrivande stund stutsar ett av alla dessa Blocket-svin runt i mitt badrum och letar salladsbitar.

Jag är usel på att säga nej. Nu bor jag ju inte hemma men likväl trängre än vad ni som bor hemma gör… Hade jag haft mer utrymme hade handling definitivt gått före tanke.

Jag tycker det är jättejobbigt att hålla antalet nere! Hör tyvärr till den skaran som köpt och sålt mycket (skäms fruktansvärt för det).

I början var det för att ingen hade lärt mig att man inte gör så, tittade på vad de personer i min omgivning gjorde och gjorde likadant. Jobbade i en djuraffär när jag var 17-19år (inte jättedålig men djuren skulle ju bringa in pengar) blev de inte sålda blev de ormmat.

Första gången jag sålde av var för att jag försökte ta livet av mig och hamnade på psykavdelningen. När jag kom hem orkade jag inte ta hand om djuren och de hamnade nästan alla på samma ställe. När jag mådde bättre försökte jag få köpa tillbaka dem men det fick jag inte , de sade aldrig "nej, vi vill inte sälja dem" utan de svävade hela tiden och sade att de skulle ringa tillbaka när de bestämt sig, men det gjorde de aldrig. Till slut slutade de svara när jag ringde.

Andra gången var när min hund bet ihjäl 7st för mig (han fick upp dörren och bet ihjäl dem på mindre än tre minuter!) Hade då börjat med rasmarsvin opch när det hände bestämde jag mig för att satsa på det så pettarna fick flytta.

Tredje gången var det för att jag desperat behövde få in pengar för att hunden behövde veterinärvård för flera tusen. Fick sälja grisarna dels för att få in pengar, dels för att minska omkostnaderna.

Nu sist försökte jag återigen ta livet av mig. Hade i flera månader försökt bli av med så många som möjligt för jag kände att jag var på väg att krasha igen.

Av någon anledning jag inte vet om får tydligen "framgångsrika" uppfödare göra såhär utan att folk reagerar, tror att det kanske kan vara att deras djur är så eftertraktade att folk bara blir "glada" för att de då får en chans att få tag i eftertraktade djur.¨

Men jag har också råkat ut för folk som "behövt hjälp" för att de är så sjuka när de i själva verket vill bli av med sitt "avskrap" så de kan skaffa nya roligare/finare djur. Där fick jag för att jag ville hjälpa till .

Nu har jag 20st grisar, känner fortfarande att det är för många men jag kan inte skiljas från dem. Anledningen till att jag hela tiden lyckas få för många djur är för att jag är så impulsiv, men också för att när jag mår bra är jag helt enkelt inte medveten om hur dålig jag blir när jag går ner mig. Kämpar verkligen för att inte skaffa fler djur!

Jag tror att mycket av mina problem beror på att jag har något som heter Aspbergers syndrom, en typ av autism, jag håller på att försöka fatta hur jag själv fungerar, men det tar sådan tid. Men jag har iallafall lyckats förstå den farligaste fällan när det gäller mig och det är tänket "om jag bara får det marsvinet så blir allt bra, om jag bara flyttar igen blir allt bra" osv jag flyr helt enkelt från mitt egna dåliga mående.

#16 Hemskt att höra, hoppas du mår bättre nu!*kram*

Det är klart att det suger till i magen och man tänker att fasiken vad jag skulle vilja ha den där, men jag tycker inte det är svårt dels för att det inte bara är min åsikt som räknas utan också min pojkväns eftersom det är hans hem jag bor i. Och dels för att jag är så nöjd med dom jag redan har så =)

Jag har inte svårt att hålla antalet nere, har tre stycken honor nu och hade som mest sex stycken marsvin, tre hanar och tre honor. En av hanarna bodde hos mig bara tillfälligt, sen dog de andra två av komplikationer av kastrering och den andra av ålderskrämpor.

Jag skulle vilja ha många fler, sitter flera gånger om dagen och kollar på blocket och se flertalet marsvin jag skulle kunna "rädda". Men tänker som tur är en gång till, är jag verkligen rätt person att "rädda" dessa?
Jag vet att jag inte umgås sådär förfärligt mycket med mina nuvarande marsvin, skäms för att jag inte är hemma på helgerna så att min syster och mamma får ta hand om dem, vill inte att flera marsvin ska komma hit när jag vet att jag inte har tid för flera även om jag vill.

När jag flyttar så kommer jag troligen att skaffa mig åtminstånde en eller två stycken marsvin till, vill ta ett omplaceringsmarsvin som är i stort behov av ett ntytt hem, så vill jag hjälpa. Vill inte ta ungar även om de är så sjukt söta utan jag tycker att det känns meningsfullare att ta ett lite äldra marsvin som de kanske tröttnat på.

Men som sagt, just nu har jag inte svårt att hålla antalet nere även om det suger till och kliar i fingrarna minst en gång om dagen.

#17 Tyvärr inte

Det har en tendens att bli fler och fler, har nu några omplaceringar som jag har behållt och tillsammans med dom jag hade tidigare är det nu 14 stycken tror jag, vilket är lite för mycket. Burar har jag gott om, men det tar lite mycket plats med alla burar.

#19 Fast marsvinsungar kan ju också vara i stort behov av nytt hem, det kan ju vara allergi eller tjuvparning och att ungarna måste bort pga platsbrist osv. Suck, det finns så många marsvin att rädda.

Jag tycker personligen att det är jättesvårt att hålla antalet nere. Det finns så jättemånga som jag skulle vilja köpa som är sååå jättefina. Men jag har ju en pojkvän att t'nka på som säger att vi max ska ha 6 marsvin (eftersom fler inte får plats i burarna vi har) och eftersom jag bor i en tvåa och vi vill ha lite möbler också så får vi ju inte plats med en massa burar (eller fler än de vi har). Så det är bara punkt slut :)

#22 Japp vet om det men ungar brukar vara lättare att omplacera än lite äldre =)

#23 Jo, så länge ungen inte är ensam kvar eller köpt ensam, då brukar de kunna hota om avlivning :(