Tycker jag låter som en ganska bra idé. =)

Tycker det är jättebra! Tyvärr lär väl inte djuraffärerna göra så :(

#2 Näe det tror jag inte men det är nog ändå uppfödarna som säljer mest marsvin trots allt.

#2 säg aldrig aldrig :) Kanske om man informerar djuraffärerna om detta? Att de delar ut info till de som vill köpa så kanske de välkomnar de igen i mellandagarna då de säkert har öppet så de har fått några dagar att tänka på saken?
Finns säkert någon djuraffär som nappar på denna tanke

#4 Jo, vissa gör nog det. Men det finns fortfarande alldeles för många som säljer djur enbart för att tjäna pengar.

Men det är ju också föräldrarnas uppgift och inte djuraffärernas. Föräldrarna måste ju ta det ansvaret och köpa böcker och häften och se om intresset finns hos barnen, och jag tycker nog att de kan få nöja sig med boken i några månader och tjata på innan man som förälder tar med barnen till djuraffärer eller uppfödare. Inte kan man lägga det ansvaret på en djuraffär, de vill ju bara bli av med djuren, tyvärr!

Jag såg en gång på en djuraffär en mamma med två små pojkar (kanske 6 och 8 år gamla). De kom dit för att köpa en hamster. När barnen kom in i djurrummet började de titta på marsvinen och kaninerna och utbrista: "mamma titta på den, visst var den söt?" Och mamman sa besvärat: "Ja, men nu var det ju en hamster vi skulle köpa, eller hur?!" Och pojkarna sa ungefär: "jaja". Sedan stod de och tittade på klätterartiklarna till hamstrarna som också var i djurrummet och valde vilken som var "coolast". Inte många sekunder ägnade de åt att titta på hamstrarna, de var inte ens intresserade. Ändå köpte de hem en hamster….hmmm…. Hur tänkte mamman där? Jag skulle bara ha gett upp idén, tittat på djuren med pojkarna och sedan gått hem igen utan djur om jag var mamman. Sedan köpt dem en bok om husdjur i julklapp och se vart det ledde Man får väl hoppas att mamman var intresserad av en hamster och bara använde pojkarna som anledning att kunna köpa en.

ja det var en bra ide. för ett par år sen ringde det upp en ung kille & frågade om han fick köpa marsvinsbebbar av mig.vi började prata och han ställde så mycket frågor att jag undrade vad han skulle ha mrsvien till,alltså till vem?

dom skulle ha ge ett par i bröllopsprestent.ööhhh..

frågade om dom var djurvana/marsvinsvana?

nej dom har inte haft djur alls,en av dom hade katt när han var liten kille annars inga djur.jag tyckte det var en kul och udda grej att ge i bröllopsprestent.

jag vet fortfarande inte om det var ett skämt eller ej,men han helt helt allvarlig och som om han menade det han sa.

då sa jag oxå:

-- gå och köp en bok om djur och ge dom eller en weekend på kolmården.

galningar…hihihi-- men iden om en bok tycker jag är bra!

Man tjänar inga pengar på att sälja marsvin!!!! Det kostar BETYDLIGT mer att ha dem än de futtiga hundralappar man får när man säljer. Detta måste gälla även för djuraffärer, så jag tror inte ett dugg på att "den feta inkomsten" är ett argument för att få sälja!

Som uppfödare säljer jag foder i princip bara vid ett tillfälle, och det är när köparna kommer och hämtar sina kära grisar. Så jag har inga inkomster på detta heller.

Det är lite tråkigt att ständigt läsa detta om "profithunger" då det inte ens är ett faktum!! Den som har något sånär matematisk förmåga kan snabbt räkna ut att försäljning av marsvinbebisar enbart MINSKAR de egna utgifterna en smula - inte ökar intäkterna…

Det bästa man kan erbjuda en marsvinsköpare är fortsatt kontakt! Det uppskattas storligen, och undanröjer många tragiska beslut. Alla kan hamna i situationer när man inte längre kan ta hand om sitt djur. Jag är inte den som dömer där! Jag skulle personligen aldrig sälja till någon som kom på för ett par dagar sedan att de ville ha ett litet djur, men för att vara helt ärlig så kan jag faktiskt inte riktigt veta om de är "ärliga" eller inte heller…

Det är svårt att vara en seriös uppfödare, och emellanåt får man allt fundera på om man ska fortsätta. Jag har skrivit en ganska omfattande marsvinsfakta som jag ger till mina köpare via fil på deras mejl.