Månadens marsvin januari 2009

Hallå här kommer jag, WiRa`s Oban. Jag älskar morötter så jag brukar sno dem från min kompis Naruto, jag lägger mig på dem så han inte kan ta dem, väldigt smart tycker jag i varje fall. Tjejer de älskar jag och när jag ska upp på bedömning så luktar det alltid så himla gott! Måste sniffa massor på mäniskan som tittar på mig och sen kurra massor så han förstår att de faktiskt lukar flicka här! Enligt matte är jag en ganska bestämd herre men visst måste man visa vem som är kung i huset! Jag är snart 4 år gammal, matte säger att jag borde ta de lungt men vad betyder det?
Många Kurr från Oban.

Månadens marsvin februari 2009

hej.
alma heter jag och fyller 10 veckor imorgon, på ett ungefär.

jag är nyfiknast av mig och min kompis wilma, och sötast också på mitt sätt :)

jag är alldeles fluffig med någon virvel här och där, men mest fluffig. till och med mina morrhår är lockiga.

jag gillar att slicka på mattes ansikte och nafsa i hennes näsa, men mest att göra roliga skutt på min mjuka "vetbed" i buren. det är min favoritplats, fast min trähydda är inte så dålig den heller!

Månadens marsvin mars 2009

Laura är ett undebart gulligt, keligt, och snällt marsvin som hellst ligger och äter hö hela dagarna. Hon slappnar verkligen av i knät och blir så otroligt gullig då. Hon har inte haft det bästa livet innan så nu skämmer jag bort henne och hennes kompis ordentligt!

Jag fick köpa henne från eragons, hennes tidigare liv som avelshona hade nog inte varit så bra tyvärr.. :( Fel mat, på tok för många kullar tills hon var ca: fyra då hon kom till eragons och mig. Som tur var behövde hon inte vänta länge på mig, jag var så förälskad så det blev hem efter jag träffat henne och tillbaka i veckan och hämta henne.

I sommar fyller Laura fem, den 7 juli.
Man märker att hon blir äldre, men desto äldre, desto mysigare och mer avslappnad i knät blir hon.

Hoppas ni blir lika förälskade som jag. På bilden ligger hon i mitt knä och relaxar :)

Månadens marsvin april 2009

Här har vi henne, den finska pinnen. Fast redan efter någon dag här hemma fick jag inse att smeknamnet nog borde ändras. Hon popcornar nämligen som den vildaste av marsvinsungar, fullt ös medvetslös! Först kryper hon ihop i ena änden av buren och man ser hur hon tar sats med hela kroppen.. Och sen: tjoho! Studsar och flyger ända tills hon kommer bort i andra änden, där blir det en snabb vändning och så tillbaka igen. Och så håller hon på tills hon drattar in i Wilma, då är det slut på det roliga - det är nämligen där medvetslös biten kommer in ;)
Så, återigen. Låt mig presentera: Det finska popcornet

Månadens marsvin maj 2009

Det finns något som kallas maskrosbarn. Det är människor som växer upp under svåra förhållanden men på samma sätt som en maskros i en asfaltspricka trots besprutning eller rensande verktyg slår ut till en solgul blomma.

Allan, Katitzi, Korpen, Alannah, Monster - kärt barn har många namn. Hon är dock ett maskrosmarsvin, som trots en tråkig uppväxt nu är full av glädje och lyser upp min vardag.

Månadens marsvin juni 2009

Denna mycket speciella lilla pojke föddes hos mig 24 maj nu i år. I en kull på sex ungar var Shafran näst minst. När han var runt två veckor slutade han dia från mamma i buren och jag matade honom dygnet runt. Han var en riktig kämpe, och redan efter någon dag pratade han glatt med mig så fort jag visade mig. Efter en veckas matande gav det resultat, ett bra sådant, och oron för min lilla guldklimp var långt ifrån lika stor. Han hade trängt sin in långt i mitt hjärta, och jag kände att han var en sådan liten speciell gris som får stanna hos mig livet ut. Bara några dagar senare hittade jag Shafran i buren med en bakdel som inte ville fungera. Sedan gick det bara utför - han minskade i vikt, blev stelare, fick problem med ögonen… Men varje dag fanns han med oss när jag kom in i mitt rum, trots att jag varje dag var övertygad om att slutet för honom hade kommit. Tyvärr klarade sig inte Shafran, men min lilla kämpe finns fortfarande med oss - i hjärtat och tankarna.

Månadens marsvin juli 2009

Julgrisen som Juligrisen?

Trots sitt decemberanknytna namn är Julgrisen ett året-runt-marsvin. Han hänger med på alla äventyr han inbjuds till och dessutom ett stort antal som han helt hittar på själv. Han är ett oerhört driftigt litet marsvin som är full av energi och egna idéer.

Förutom att vara påhittig och söt som en jordgubbe är han ren glädje. Jag är så lycklig över att ödet ledde oss samman så att vi har kunnat spendera de senaste fem åren tillsammans.

Julgrisen som Juligrisen!

Månadens marsvin augusti 2009

Det här är lilla Tindra, hon är 5 månder. Bilden visar verkligen hur Tindra är - Nyfiken och glad. Tindra kom till mig när hon var 7 veckor. När hon fick träffa Belle och Nelly (hennes burkompisar) så var det pirrigt, jag trodde att hon skulle vara jätte rädd… men hon det var hon inte - hon rusade fram till Nelly och Belle och luktade på dem och sedan dess så har dom varit bästa vänner. Tindra älskar att bli klappad under hakan (hon har nog varit en katt i sitt tidigare liv *asg*) och brukar buffa på min hand när hon vill bli klappad under hakan. Hoppas ni röstar på min lilla bebis (dvs Tindra :P) :)

Månadens marsvin september 2009

Liksom alla de andra marsvinen som kommit hit som ungar riskerar lilla Kira att bli hemskt bortskämd, vilket det redan syns tecken på.

Hon fyllde utan problem upp det hål som funnits vid matdags sedan Siiri lämnade oss och har tveklöst den starkaste rösten här hemma. Till och med Vincent ser lite imponerad ut när Kira klämmer i för fulla muggar så att öronen på henne fladdrar.

Och visst ser hon söt och rar ut men hon kan vara en riktig pain-in-the-ass. Reta upp de andra honorna duktigt och sedan springa och gömma sig bakom stora trygga Wilma som ingen vågar kaxa emot ;) Självklart sysslar hon inte med sånt här när hon vet att jag ser på, nej för stygga flickor får inte extra godis. Om man däremot ser liten och näpen ut så kan matte inte låta bli att plocka fram en äpplebit eller annat gottis och smyga åt en.

Månadens marsvin oktober 2009

Här kommer mitt bidrag. Fina fina Scarlet var en helt underbar liten marsvinstjej. Framåt och nyfiken, hoppade glatt in i papplådor och bokhylleburen om hon var ute och sprang på golvet men kom aldrig på tanken att hoppa UtT ur buren trots att hon uppenbarligen kunde!

Scarlet dog tyvärr bara nio månader gammal då hon blev biten av en hund i Oktober. Vi saknar henne enormt mycket!

Månadens marsvin november 2009

Min (Ninnis) först födda lilla marsvinsunge som av dottern har fått namnet Tuva. Hon växer så det nästan hörs hur det knakar… eller är det höet hon mumsar på som låter sådär?! En pigg glad tjej som tar för sig av de mesta, skuttar omkring i buren och rejsar snabbare än en Mac2:a fram och tillbaka.

Tuva hon piper högre än alla mina andra marsvin, näst efter kommer mamma Ninni så de märks ju att sockret inte kommer långt efter sockerbetan minsan.

Född den 22 oktober 09 och har redan lärt sig vädra godsaker (som min mamma skrev: undrar om vi ser ut så där vid godishyllan)

Månadens marsvin december 2009

Det här är min älskade lilla flicka Vanilla. Hon har varit med om mycket i sitt liv med tanke på att hon nyss fyllt 1 år.

Vanilla köptes tillsammans med sin syster av mig på en djuraffär, då de var 5 veckor gamla. Där satt de i en skitig liten plåtbur tillsammans med flertalet kaniner. Jag längtade efter två egna marsvin och föll genast för dessa två virveltroll.

Vanilla hade bott hos mig i 2 månader när min mamma ringde mig och sa att det var ett till marsvin i buren. Det var min lilla Vanilla som hade fött en liten bebbe, hon som nyss själv var en bebis. Vanilla har varit en otrolig mamma med tanke på sin unga ålder.
Under hela hennes liv har jag haft ett otroligt dåligt samvete över allt som jag kunde ha gjort bättre under tiden som hon var dräktig.

Vanilla är en mycket blyg och ängslig flicka. Jag vet ingenting om hennes liv innan hon kom till mig. Möjligen är det ett mörkt förflutet hos en djurgrossist som gör att hon kanske aldrig kommer att bli riktigt tam.
Men hennes stora hjärta syns alltid, trots blygheten, och lyser upp mörkret för mig.

Vanilla hade med sig flertalet ohyror från djuraffären. Hennes livshistoria har lärt mig att tacka Nej till djurgrossister. Samtidigt är jag glad att det var just Vanilla som flyttade in hos mig. Tack vare henne har jag nu ett enormt intresse för dessa underbara djur.

I mina ögon är hon världens sötaste lilla virveltroll!