Jag har alltid min kvar i flocken när dom ska föda, har man tur fins det fler honor som vill hjälpa till med att tvätta å så, men det är inte alla honor som acepterar att dom gör det.

Så det bästa för honan är att låta henne gå kvar med sin kompis =)

Är inte risken för toxicos mycket större ifall man flyttar på burkompisarna? Ja skulle iallafall inte göra det.

Jag har alltid haft kvar de andra honorna i buren. Greta var jättenyfiken när Tilda födde i våras men åkte på stryk när hon kom för nära ;) Sedan satt hon och deppade jämte huset tills Tilda var klar.

Men jag tycker att det är viktigt att honan får sitta med en burkompis som hon trivs med under dräktigheten och födseln. När Kira är parad här ska hon och Tilda sitta ihop för dom håller bra fart på varandra och trivs ihop, dessutom är Tilda en superduktig mamma och jag tror att hon kan hjälpa Kira med bebisarna om det skulle behövas.

Ha kvar burkompisarna, det är lite olika hur dom reagerar, ibland håller dom sig borta och ibland hjälper dom till att tvätta ungarna.

Tack för svaren :) Har inte satt ihop alla fyra än men trivs inte Boll med dom två nya så får hon sitta med Våfflan under dräktighetstiden & födseln.

Följdfråga: Om det blir så att bara Boll & Våfflan sitter ihop under dräktigheten & födseln, när kan man släppa in dom två andra igen? Så fort födseln är avklarad? Efter några dagar? Eller när ungarna är redo att lämna mamman?

#5 - Jag satte ihop Tilda och ungarna med de andra marsvinen när ungarna var någon vecka tror jag. Framförallt ville jag ha Tilda i en mindre bur de första dagarna eftersom jag hade hört om honor som sprungit ifrån ungarna i stora burar, det var dock aldrig något problem och när jag såg det satte jag ihop dom med de andra honorna.

Jag låter mina honor gå kvar i flocken. De honor som fått ungar förut brukar vara snabba att hjälpa till och jag har inte varit med om någon hona som inte accepterat det. Kanske för att de går i så pass stor flock. Unghonorna brukar hålla sig så långt borta de bara kan, de där små är bara sååååå äckliga, enligt dom. Kanske att dom går fram och kikar men usch nej, sen drar dom sig bort. Jag tycker det är viktigt att de får sitta kvar med sina burkompisar, eller åtminstonde en. Dock ser jag ingen direkt anledning att sära dom från hela kompisflocken, eftersom det ska mycket till innan det blir farligt att ha alla tillsammans.

Om jag av någon anledning låter någon hona sitta själv/med en burkompis under dräktigheten sätter jag ner dom i flocken när ungarna är minst 2 veckor gamla, utifall att någon är sur mot dom (unghonorna exempelvis, inte så populärt när en liten bebis försöker sig på att dia…). De ska kunna hänga på mamman bra osv. Men helst flyttar jag ner honan först när ungarna är sålda för enkelhetens skull.