Hmm ja alla mina är gosiga i knäet & brukar lägga sig tillrätta där och myyysa^^ Men ingen (!) gillar att bli upptagen i buren så de litar nog inte helt fullt på mig.

Jag har haft mina 2-3 månader, litar delvis på mig. Älskar att sitta i knäet och mysa. inga direkta problem att ta upp dem ut buren men på golvet litar de oftast inte på mig. jobbar på det. varje gång de kommer fram får de nåt gott att äta och så.

Det går fort. Kan ta 1 vecka till 2 månader. Olika för olika marsvin. Sophie litade nästan på mig med en gång :)

Mina första tre marsvin (teddyhonor) blev jag "kompis" med ganska snabbt, 2 veckor tog det innan vi litade helt.

Mitt andra marsvin (CH-teddy) har jag haft i snart två år och vi är ännu inte kompisar trots en massa kel & mutor. Än idag är hon inte helt avslappnad när jag rör vid henne, utan hon kan rycka till och hacka tänder. Anledningen till det kan vara att jag fick henne vid 3 månaders ålder och då var hon inte van vid hantering.

Mitt tredjemarsvin (self) tog det bara några dagar, sedan hade man skapat en bra relation.

Så det är olika för olika marsvin. Beror på uppväxt & personlighet tror jag! :)

Min sheltieblandning ronja kan jag göra i stort sett vad jag vill med.. hon är supercool ochliter på mig till 100%.. Men min virvelflicka är jättestressad så henne jobbar jag en hel del med..

Det har varit väldigt varierande mellan de olika grisar jag haft genom åren. De nuvarande är framåt och har sökt sig till mig, de är rätt orädda och verkar lita på mig hela bunten. De som kom hit som två ungar då jag inte hade några marsvin tog det lite längre tid för. En av dem var Frideborg, som började lita på mig rätt fort efter att hon kom hit. Idag är hon världens goaste gris, hon tillåter mig göra i princip vad som helst :P

Den andra ungen som kom med Frideborg var Hera, då 5v gammal. Hon är väldigt speciell till humöret, det tog lite längre tid för henne att lita på mig. Hon litar på mig nu, men hon är väldigt speciell till sättet. Det är svårt att beskriva, på något sätt känns det som om hon vill vara med mig fast hon inte vågar erkänna det ;)

Frideborgs dotter som föddes här fick jag den första närmare kontakten när hon var sjuk 3,5 v gammal. Då började hon lita på mig och idag är hon mitt mest kelgoa marsvin.

Saga kom hit som vuxen, hon är den tuffaste gris jag mött. Jag vet inte om det beror på att hon levt utomhus, egentligen tycker jag att de borde bli mer osäkra i sättet då, men Saga är väldigt framfusig.

Umla, som kom hit 8 veckor gammal i september, har alltid tagit för sig och är en glad liten prick i mängden som tog efter de andra marsvinens beteende. Det tog kanske bara två veckor innan hon litade på mig helt.

(oj, nu blev det långt!)

HUr mycket tid tillbringade ni på att få grisarna tama då?

#7 När de kommer hit brukar jag ta upp dem åtminstone varje dag under deras första tid, sedan blir det lite mer sällan när vi har fått en kontakt. De bor i mitt rum och vänjer sig snabbt vid att jag är närvarande.

Cirka 2 veckor för oss. De fick vara i köket (för där är jag mkt) och jag pratade, hälsade på dem ofta. Började mata dem ur handen (först tvärvägrade de men med gurka så vart det svårt att motstå). Persilja är ett annat trick. När de är uppe i famnen fick de en bit persilja (men bara då) = alltså är famnen ett trevlig ställe att vara.

Nu används persiljan bara till att träna tricks eller gömma så de får leta ordentligt - mycket populärt!

De började lite på mig(dvs var orädda, gick att handskas med utan problem, kunde äta ur ens hand) efter bara någon vecka, men fullkomligt tama(dvs att jag får lägga dem på rygg utan större protester, kan klappa och plocka upp dem ur buren utan spring, verkligen har lärt känna dem) blev de inte förrän efter kanske ett halvår.

Men skulle ni vilja påstå att man brutit isen om man kan gosa massa med dem, klippa klor, hälsokolla osv utan protester även om de inte är helt tama på golvet?

Mina är nämligen som ovan men svårfångade ibland. De gömmer sig oftast först men sprattlar inte när man lyfter dem sen.

Eller räknar ni det som att era marsvin verkligen följer efter er och hänger på burgallret av lycka över att ni kommer?

#11

Man har väl brutit isen när de känner sig lugna hos en och man kan sköta om dem utan för mycket sprattel. Plus att de inte piper och gnyr när man håller i dem.

Att de springer iväg när man ska lyfta dem tror jag är inbott i deras gener. Ungefär som när man går fram till fåglar så flyger de iväg instinktivt.

Mina spärrar upp ögonen när de är stressade (främst om t ex nya människor vill klappa) och hjärtat bultar. Är det någon i familjen som håller så är det först uppspärrat men det lägger det sig snart och de ser lugna ut. Gosar, slickar och buffar för att få mer kli.

Numera snurrar de runt mina fötter när jag är hos dem på golv-tid, tar det som tecken på att de tycker matte är schysst.

#12 Mina marsvin springer inte iväg när jag ska lyfta upp dem :-P Men jag har i och för sig till vana att klappa marsvinen lite innan, och ha min hand framför deras ögon innan dess, så att de inte blir chockade.

Tror att det handlar om vana, tamhet och lyftteknik, ifall de springer eller inte. Och delvis gener.

Jag har tänkt på en sak, mina 2 äldsta pratar konstant när man har uppe dem. Dom är lite tystare om man har dom uppe en o en men har man båda i famnen samtidigt då har man svårt att höra tvn för dom tjattrar så. Är detta tecken på obehag el kommunicerar dom bara? Min lille gör inte så o mina förra marsvin var aldrig så pratiga i famnen.

#14 Det är svårt att säga vad det betyder, jag tycker att man hör på lätet om det låter som om de inte gillar något eller inte :)

#15 Det blir lite tvetydigt när ena tjejen riktigt gosat ner sig i famnen o ändå låter alldeles gnällig fast det ser ut som hon har det riktigt skönt där. Hon har visserligen en ganska gäll o gnällig röst till skillnad från dom andra som låter lite mörkare. Lily låter väldigt likt en gris i famnen "oink oink oink oink". Hoppas det är deras sätt att prata me mig för vid det här laget hoppas jag att dom litar på mig!

Oh, det här är intressant. Jag har lite svårt att få upp mina grisar när de är i buren. Än så länge har vi inte provat på nå golv då vi har katter och jag undersöker möjligheten till att bestämma vilket av golven som skulle passa. Katterna går alltid att stänga in om det behövs.

Jag blev så förvånad för de flesta marsvin jag har stött på har till och med varit skuttiga och svåra att ha i famnen men när jag träffade dessa två första gången som då kom ifrån ett zoo så blev jag väldigt förvånad. De satt helt stilla båda två. Nu när jag haft de uppe ett par gånger ett par längre stunder så har de börjat gå runt på min mage och bröst och gärna upp mot halsen. De tuggar på min tröja och slickar på mina fingrar, kurrar lite när jag tar i de eller så sitter de rätt stilla. Inte så att jag märker att de är rädda. Den ena lägger sig lite på sidan och verkar vilja bli klappad på magen ibland också.

Jag skulle nog inte vilja säga att de litar på mig fullständigt men de var ovanligt handtama för djur man köper i affären tycker jag. Annars brukar det ju vara lättare med djur man köper hos någon uppfödare eller något där de brukar vara mer hanterade och inte uppskrämda så som de gärna blir i en affär.

Jadu inget av mina marsvin litar fullt på mej. Men det är väl för att jag inte haft dom så länge än. men det går framåt, så då ska man inte klaga.

Sen är det mina första marsvin så jag kunde ju inte så mycket när jag började hålla på med marsvin.

Turbo och Ruffe har varit här en vecka nu. De blir lätt rädda och springer och gömmer sig, men nu har de också börjat våga vara utanför sin hus medan jag är där. Puff, som är 7, är däremot inte rädd för någonting! Jag kan utan problem lyfta upp honom ur buren, han är lätt att fånga när han är ute och han älskar att vara i famnen ^^ Jag kommer inte ihåg hur länge det tog att få Piff och Puff att lita på mig. Minns bara att de länge var svåra att fånga när jag skulle lyfta upp dem. Jag tror att det är väldigt individuellt hur snabbt marsvinen börjar lita på människor.