Fy vad tråkigt :'(

RIP Kurt

inge kul sånt där. Jag lider med dig

RIP kurt

Jobbigaste med djur är just detta.. :'(

R.I.P Kurt

Lika tråkigt varje gång man läser om ett marsvin som gått bort… Du gjorde helt rätt som inte lät honom lida. Och han fick ju 5 härliga år med dig & sina marsvins kompisar… Är säker på att han har det toppen där han är nu

Att besluta sig för att avliva ett kärt djur är det vidrigaste beslut som finns att fatta :( Men Kurt mår bättre nu och du gjorde vad som var rätt för honom.

Vila i frit Kurt

Åh nej, vad ledsamt :( Kurt fick i alla fall ett bra och relativt långt marsvinsliv :)

Sov gott sötgubben!

Jag håller med, det är inte ett lätt bestlut att ta. Men måste man så måste man och alla som älskar sina djur gör vad som de anser bäst för just dem! Förstår om det är jobbigt för dig nu..

Nä, så hemskt tråkigt att höra.

Vila i frid, Kurt!

Tack så mycket allihoppa för dom fina orden! <3 Det värmer verkligen ska ni veta <3<3

Usch så tråkigt :'( beklagar verkligen… RIP Kurt <3

Tack <3<3

Usch, jag blir SÅ ledsen! Tårarna står mig upp i ögonen och trillar på min kind!

Kära, lilla Kurt, lycka på Din vandring till det andra landet!

Mina marsvin vinkar tass till Dig!

Vi tänder ett ledande ljus för Dig så Du hittar!

Puss på nosen från oss!

// Buseman, Trasan och Ylva

Usch så tråkigt. Han var en oerhört söt liten gris. Sov gott, Kurt.

Det är alltid så jobbigt det där… men ni har kämpt väl och någon gång tar det slut. Ibland är det tråkigaste beslutet det bästa.

Tröstisar från oss.

Tack snälla för stödet som ni ger <3 Det får mitt samvete att må lite bättre iallafall <3

Det är så sjukt jobbigt att behöva gå in och se marsvinen i buren och att det fattas en :( Jag vet inte hur jag ska hantera det så jag orkar inte gå in dit just nu. Som tur är så har jag världens underbaraste pojkvän som matar och städar åt dom nu när jag inte orkar. Men jag vill ju finnas där för dom och ta hand om dom men jag vet inte hur jag ska hantera att kurt inte finns i buren hos dom :(

#15

Vännen!

För två år sen var jag tvungen att ta bort Svante-Vante. När han var borta, så har vi två kvar.

Sambon har en och jag en.

Men jag ORKADE INTE ta mig an Trasan! Jag ville/kunde knappt ta mig ut i köket där dom är. Jag kunde inte engagera mig, för en var borta! En i flocken fattades.

Den 14:e februari fyller (skulle fylla) Svante- Vante 5 år. Och jag känner gråten återigen, varje gång jag får honom i tankarna. Vilket alltid är ofta.

Men det kommer att lätta. kanske inte försvinna - men lätta.

Och Du - GLÖM INTE ATT GRÅTA!! Det är viktigt! Jag gör det ofta över Svante-Vante och alla här som går bort. Som Din Kurt t ex.

Det blir lättare, Vännen, det blir lättare…

Kram!

Fy vad hemskt :(
Sov så gott söta kurt! ?
Kramar oc hstöd till dig linda!

#16 Beklagar verkligen din Svante-Vante <3

Ja det känns som att jag gråtit så tårna tagit slut och jag orkar inte gråta längre det tar kraften ur en, hatar att man var tvungen att ta beslutet själv :(

Jag tar åt mig av vad du säger och tackar så jättemycket för stödet du försöker ge mig <3 Och tro mig det hjälper faktiskt <3

#17 Tack så hemskt mycket <3

Sov så gott lilla Kurt :( Han va hemskt fin!

Jag tycker det var ett bra beslut, han fick ett värdigt slut ändå.

Mycket bättre det än att han som min Frida fick lida ihjäl sig :( Jag hade inga egna pengar när min Frida inte svarade på medicinen o bara blev sämre o jag fick inte avliva henne för mina föräldrar, dom ville inte betala. 3 veckor tvingades jag se henne lida i mitt rum innan hon försvann. Sånt sätter spår.

Du gjorde så rätt så!

Tack <3

Usch så hemskt att behöva gå igenom något sånt, förstår att det satt sina spår i ditt hjärta :(

#15 - Jag känner igen mig i det du skriver :'( När Siiri var tvungen att somna in alldeles för tidigt kändes det så tomt. Det fattades en liten nos när jag kom med maten… Jag kände ingen större lust att ha med de andra marsvinen att göra, det var jobbigt. Men jag insåg att trösten faktiskt fanns där i burarna, i alla mina andra fina marsvin. Att kunna gråta i en mysig päls och se hur de poppade runt i burarna.

*skickar tröstkramar*

Åh nej så tråkigt! Jag trodde verkligen faran va över & allt va bra med honom. Riktigt sorgligt att höra

Vila i frid fina pig <3

Vila i Frid Kurt <3 *tröstkram*

#21 Ja precis så känns det :( Men jag vet som du säger att trösten finns där hos dom andra och snart hoppas jag att jag kommer vilja ta upp dom och gosa med dom. Igår satt jag faktiskt vid buren och tittade en stund på dom och då kom dom fram springade och tittade på mig =) Men just nu är det katten som får vara mitt ulliga stöd.

#22 Ja det trodde jag också, jag trodde verkligen han höll på att bli frisk han gick ju ändå upp så pass mycket men sen bara vände det och han gick ner till 650 gram och jag var tvungen att låta han somna då.

#23 Tack <3<3