Under åren har jag ägt många marsvin (och andra smådjur) som jag impusköpt på djuraffärer. Poppy är en av dem. Jag trodde jag hade slutat med de dumheterna när jag en dag hittade Poppy. Man kan väl kalla det kärlek vid första ögonkastet. Jag hade väl aldrig sett ett marsvin med så blank päls tidigare och så läcker teckning bla. fyra symetriska vita strumpor. Jag kunde inte hjälpa det, var liksom bara tvungen att köpa henne… Jag vet inget om hennes ursprung men hon var helt tam från början.

Oerhört charmig är hon och en stor favorit här hemma. Hon är en av sonens gullungar och på bilden ses hon med husse, de har ofta kärleksfulla matningslekar för sig.

Nyligen kissade Poppy blod och har fått medicin av veterinären. Jag har svårt att beskriva den enorma oro jag känt för min älskade Poppy men nu mår hon mycket bättre och jag hoppas faran är över.

Förutom att hon är ett av våra käraste marsvin vill jag nämna att hon är mamma till Ginny Pet of the Year 2009.

Mina två små marsvinspojkar Piff och Puff är nu 2 år gamla. Faktum är att de fyller år precis idag (4/2). Ända sedan jag hämtade dem så har de hängt ihop. I vått och torrt springer de runt och pratar, och det är näst intill omöjligt att sära på dem. Jag vet inte om detta fenomen är vanligt bland marsvin, men det känns fortfarande som att de har något speciellt. Ibland ligger de till och med i en liten hög och sover. Ibland så tjafsar de, men det är väl vad som kallas syskonkärlek?

[ursäkta, jag vet att jag är väldigt dålig på att skriva texter.]

Är det Humlan och hennes unge på bilden? Hehe! Nej det är det inte.(Försökte para Humlan men hon var inte alls intresserad!). Men ialla fall, på bilden är mitt marsvin Humlan som är en texel, hon är född 28/2-07 och Kanel är född den 26/11-07 och Kanel är en korsning.

Eftersom Humlan är ganska bestämd av sig så visste vi inte riktigt om hon och Kanel skulle bli kompisar. I början bet visserligen Humlan Kanel lite, men Kanel var liten och hann snabbt undan Humlan, så det var inga problem för Kanel att "fly" från den "farliga" Humlan  Men efter ett tag tillsammans så blev dom väldigt bra kompisar. Visst, lite naffs och annat får man ju räkna med! Men Humlan och Kanel har väldigt roligt ihop dom springer, leker med mera.  

Som sagt var så var Humlan och Kanel inte "bästisar" till en början och det dröjde lite tid innan Humlan insåg att Kanel var en riktigt rolig kompis men nu är dom såklart kompisar (Det tog inte så lång tid innan dom blev kompisar, dom små grisarna:))

Humlan och Kanel ger även otroligt mycket kärlek till mig(och alla i familjen) också det får man inte glömma!

(På bilden: Humlan och en liten "bebis" Kanel)

Jag har valt at delta med en bild på mej och min älskade lilla Lucas som tyvärr inte finns hos mej längre. Lucas fick lunginflammation sommaren 08, han blev bättre ett tag men sedan kom det tillbaka. Då röntgades Lucas och vi fick veta att det troligen var en tumör som spökade. =( Ett litet tag efter så somnade min lilla kille in. Han skulle fyllt 2 år bara en månad efter han somnat.

Lucas var otroligt kärleksfull, stod alltid på burkanten och skulle pussas och slickas. Han tvättade ofta in hand när vi satt i soffan och gosade. Är så otroligt smärtsamt att förlora en sådan underbar kille som verkligen ger en kärlek!

Tyckte att denna bilden passade in denna månaden då temat är kärlek som Lucas utstrålade väldigt mycket av.

Okej, nu ska jag posta rätt fniss!
Sophie, även kallad pussgurkan nr1. Hon brukar krypa upp mot bröstet på en när man vilar med henne och pussa en på munnen sedan lägger hon sig igen och vilar. Hon är verkligen ett kärleksmarsvin och hon verkligen älskar pussar. Det blir aldrig för mycket!