Spelar ju ingen roll om du lånar en renrasig hane när honorna är blandrase, det blir ju blandisar ändå då ju.

Visst kan man avla på blandraser också!!

Var bor du? Jag vet inte alls vad som skulle vara bäst…det bästa är väl att låna en hane, då kan du ju spara någon unge =) Vill du ha en egen så behöver den ju en kompis och då är ju risken att det blir bråk mellan hanarna pga honorna. Jag har honorna under hanarna, hanarna är som på en övervåning (nu är det bara en hane, men det har bott två tillsammans där och snart blir det två där igen). Det finns för övrigt ingen anledning att inte kunna para blandraser anser jag, bara de är friska =)

Jag förstår att du vill ta en kull på dina honor, det är mysigt med marsvinsbebisar :) Däremot tycker jag inte att man ska avla på djuraffärsmarsvin, om man inte vet något om deras bakgrund. Det kan finnas både inavel bak i släkten, ärftliga sjukdomar, olika anlag (t.ex. att de är satinbärare, dold roan/dalmatiner etc.) som gör att marsvinen inte lämpar sig för avel. Istället rekommenderar jag dig hellre att du köper en yngre hona hos en seriös uppfödare som du kan avla på när hon är i rätt ålder och form för det. Då kan du säkert få låna en hane därifrån när det är dags också. Om du annars köper en hane som du ska sätta med en av dina honor är det tyvärr stor chans att han kommer bråka med sin hankompis så de inte kan gå ihop sedan.

#3 Men det finns ju inavel hos många uppfödare också, det kan man ju aldrig veta som köpare. Ang att de kan bära på satin, det gör ju många uppfödares marsvin också. Hon skriver ju bara att de är blandraser, de behöver ju inte komma från djuraffär och de behöver inte komma från grossister som inte har koll på sina djur. Jag anser att alla marsvin kan bära på dolda sjukdomar mm, oavsett var man köper ett djur finns alltid den risken. Satinanlaget kan också vara "dolt". Men, om man vet med sig att marsvinet kommer från en grossist, då håller jag med dig, då kan det vara olämpligt att avla, men vill man ändå så måste man ju få det =) Jag förstår din åsikt, men det är ju inte så svart och vitt, att alla uppfödare är seriösa och har friska marsvin utan dåliga gener och alla djur som inte kommer från uppfödare är inavlade och har dåliga gener.

Båda honorna är från en djuraffär.. Men hon som äger affären så säljer sina egna uppfödningar där så det är inte några som hon köpt in.. Så vill jag veta mer om deras bakgrund så kan jag alltid fråga henne..

#4 Det är ju därför jag tycker att man ska ha koll på vad som finns bakom dem. Vet man varifrån marsvinen kommer, att det inte är från en grossist, så är det mer lämpligt att överväga saken. Hos de flesta uppfödare får man en stamtavla och ser vad marsvinen har bakom sig, om några grisar är nära släkt är enkelt att räkna ut. Jag skulle inte vilja råka hamna i situationen att råka para en hona vars pappa är halvbror till mamman eller likn. bara för att man inte vet att det är så.

Just dessa honor kommer från en djuraffär, det har hon skrivit i sin andra tråd (annars hade jag inte tagit det för givet :P). Att "de inte behöver" komma från grossist tycker jag är alldeles för osäkert att gå på när det gäller avel, vet man att de inte gör det är det som sagt en annan sak.

Självklart finns det mer eller mindre bra uppfödare (syftar på alla ställen där marsvin föds upp), men när det gäller blandraser är det tyvärr sällan lika genomtänkta parningar.

Jag tar upp det enbart som råd till TS, har själv varit med om att ha medfött bettfel på en av mina grisar och det var smärtsamt både för honom och mig.

#6 Nu var de ju inte från grossist iaf, vad anser du då? Min hane har ju både bettfel och fattyeye, men är ändå avlad på för att få rasmarsvinsungar. Vad jag menar är att man inte ser så mycket i stamtavlor, ex om pappan är en morbror eller mormors bror så syns ju inte det. Vet också att det finns uppfödare som avlar sin hona med honans morbror exempelvis och tycker att det är okej, det är ju inavel. Och om jag hade köpt en unge från Curry kanske den ärvt hans fattyeye, det skulle ju inte jag ha vetat. Jag har nog bara annorlunda åsikter för att jag träffat på uppfödare som inte alls resonerat som jag och som gjort mig besviken. Inte heller har de brytt sig så mycket om sina djur eller att para bra djur med varandra :/ Därför kan jag känna att djuraffärer kan vara lika seriösa som vissa uppfödare.

Ungarna behöver inte bära på några fel även om det är inaveln heller. Men jag rekomenderar det såklart inte!

Jag har 2 hanar och 2 honor bredvid varrandra vid min säng. och nu har en av mina marsvin brunstat. och hanarna beter sej inte ens annorlunda. Mina hanar är kull syskon. så dom vill ju bestämma. men dom har aldrig bråkat.

#0 Det går säkert att hitta hanar till låns, men ifall du inte gör det föreslår jag att du köper en vuxen hane för att avla med och sedan när han har parat köper en unge som sällskap till honom. Eller ev. kastrerar honom efter parning, men det är ju riskfyllt.

Det är inget fel med att para korsningar(nästan lite roligare att se vad det blir sen t.o.m.), dock tycker jag som #3 att man ska ha koll på vad som finns bakom ändå.
#5 Då föreslår jag att du frågar henne om marsvinens bakgrund! Hur gamla släktingarna blivit, om de dött av sjukdom eller ålder, ifall några har haft defekter osv. Det är viktigt att veta ifall man tänker avla.

#7 Jag tror att Felicia syftar på seriösa uppfödare. Det du nämner är ju verkligen inte seriös avel. Visste uppfödaren att hanen hade bettfel och fattyeye innan han användes i avel? Användes hans avkommor i avel sen? Enligt mig är det helt bisarrt i så fall. Verkligen oseriöst och också fullkomligt meningslöst, eftersom rasdjur ändå inte kan ställas ut ifall de har sådana defekter.
Givetvis finns det oseriösa likväl som seriösa uppfödare.

Men man ser väl visst om det är morbror eller mormors bror? Genom att se moderns respektive mormoderns föräldrar vet man ju om marsvinen är syskon eller inte. Och en stamtavla går ju i regel tillbaka tre led, så dessa marsvins föräldrar ser man.

Jag tror att det du syftar på är linjeavel, vilket är en form av inavel, men väl planerad sådan. Jag ser inte linjeavel som något negativt(så länge det utförs på rätt sätt). Det är svårt att komma så långt med aveln om man jämt avlar ut. Med för mycket utavel riskerar man ju att förlora de ursprungliga egenskaperna man borde bevara. Planerad inavel kan ge många fler fördelar än nackdelar, ifall linjen(stammen) har friska gener. Linjeavel hjälper nämligen till att bevara/framhäva de goda egenskaperna.

Många verkar automatiskt koppla inavel till defekter och sjukdomar. Men är linjen/-erna i god hälsa bör inte detta förekomma.

Skulle även dåliga egenskaper dyka upp(ex. bettfel, fattyeye) vid linjeavel är linjen bevisligen inte helt frisk. Då blir man ju medveten om detta och bör antingen avsluta aveln på linjen eller påbörja aktivt arbete för att eliminera dessa dåliga gener. De generna kan ju nämligen också träda i kraft vid utavel. Ständig utavel kan därför ses som ett sätt att försöka dölja linjens dolda nackdelar också.

Så sammanfattat tycker jag att linjeavel är bra, så länge den planeras väl av en person som vet vad den gör och tar till rätt åtgärder vid olika tillfällen. Linjeavel gör ju som sagt att man får reda på om linjen bär på några sjukdomar och framhäver linjens goda egenskaper. Jag tror att det är av den anledningen som många uppfödare använder sig av det i aveln.

Men man ska givetvis inte gå till överdrift vid brukandet av avelstekniken(dvs inte avla för nära besläktade djur eller i för många led), förr eller senare leder det ju till defekter, då ingen linje är helt perfekt. Det bör användas sparsamt. Och heller ska inte vem som helst använda sig av detta, utan det kräver att man verkligen vet vad man gör, har läst på och forskat om släkten, samt håller koll på avkommorna hos nya ägare, då det finns sjukdomar som inte dyker upp förrän i äldre ålder.

Men visst finns det oseriösa uppfödare som missbrukar inaveln också. Jag menar bara att man inte ska dra alla för en kam och säga att det är fel att använda sig av planerad inavel i alla situationer, för det är det inte.

Oj, vad långt det blev

Har nu hemma en nästan teddy hane.. Talade med uppfödaren om de andra marsvinen jag har..och honorna och hanen har ingen som helst släkt (om det är så är det i så fall väldigt långt bort)..

Så jag tänker inte börja med någon inavel.. Men som sagt så blir det inte många kullar.. Och om jag märker att någon individ skulle ha något fel eller defekt så tar jag naturligtvis inte ungar..

Men tackar för alla svar..

lycka till med ungarna och allt :)

#10 Mja, han hade fatty eye när han kom till mig så jag antar att han avlats på med det hos uppfödare han bott hos innan. Tandfelet kan ju vara en skada och därmed inte ärftligt, det vet jag inte. För mig är linjeavel och inavel samma sak, för mig är inavel (planerad eller inte) fel för att det kan bidra till missbildningar. Men självklart blir det värre ju närmare släkt djuren är, men på något vis känns det ur etisk synpunkt fel att avla släktingar med varandra. Det är min åsikt. Sedan förstår jag inte hur du menar ang stamtavlorna…? Om jag köper en unge och får med stamtavla. Då ser jag ju namnet på ungens föräldrar, mormor, morfar, farmor och farfar och så deras föräldrar. Mer ser jag ju inte. Jag kan ju då se om föräldrarna är syskon, för då är ju stamtavlan densamma på båda sidor, jag kan se om ex morfar även är pappan, eller om morfarsfar även är pappan eller även är farfar osv. MEN jag kan ju inte se om de är släkt på längre håll (än typ morbror, morfars bror och så, alltså föräldrarna till pappan måste ju även finnas i mammans led för att det ska synas).